Si sådär

 D va ett tag sen jag skrev här i bloggen. Dagar kommer å går å ibland så finns inte riktigt orken el suget. Kände dock idag att d va lite som pockade på å ville ut.

I början av veckan så brann Ögir ned t grunden. Jag åkte dit på kvällen e jobbet, parkerade å klevir bilen å bara stod å tittade. Tankarna for omkring å så många minnen kom fram. På Ögir träffade jag Roger för första gången, där hade vi hans femtioårsfest å även hans begravningsfika. Sååå många bra konserter jag sett där. Å mindre bra. Weeping ploppar så klart upp å så även Tommy Körberg som jag var på m Karin, vilken pipa å vilken kväll!

Igår samlades några av vännerna vid Ögir å tillsammans så bytte vi ut å satte upp ett nytt stängsel. D va fint å se så många samlas för att hjälpas åt. Per passade på att tacka å han sa att d så klart kommer att finnas ett nytt kulturställe så småningom å d va d nog ingen av oss som tvivlat på. M gemensamma krafter så kommer d att bli ett nytt ställe att vara tillsammans på. D blir fint.

Jag var hemma från jobbet torsdag å fredag. Hela kroppen sa ifrån. Jag e så trött så trött så trött. Jag e ganska stabil psykiskt men stämningen på jobbet e…ja va ska ja säga…tvi vale! D e en hög tröskel dit å jag räknar timmarna tills jag får gå hem igen. D som gör att jag går dit e barnen. Vore d inte för dem så…. Jag tänker att en vinst på Euro jackpot vore fint. Då kunde jag hitta på nåt annat att fylla mina dagar m.

Vad som e galet undrar ni? Ja i vilken ände ska man börja…förändringar som leder till försämringar, d kan inte bli annat än pannkaka. Tror att d kommer att ta en ände m förskräckelse. Flera anställda ser sej om efter annat. Jag med men inte inom samma bransch. D e nog same same vilken skola man än hamnar på här i Köping. När jag flyttade tillbax t Köping så va d som att åka tillbax lite i tiden. Både skola å fritids låg efter i d mesta om jag jämförde m Stockholm. Så skedde en del förändringar till d bättre å d kändes ändå ok. Nu d sista året e d allt annat än ok. Handen upp ni som har en chef som efter ett år och två månader fortf inte hälsat på dej på din avdelning….?…….

Tro nu inte att allt en pest å en pina. Förutom jobbet så e d ok. Jag å Teodor mår bra. Vi har hittat en lunk som, oftast, funkar för oss. Lite gnissel i maskineriet emellanåt, d e ju en blivande tonåring vi snackar om. Han har börjat att testa mej lite å d e jag inte van vid. Att tjata på läxläsning e heller inget som jag e van vid. Igår gjorde vi ett schema för honom. Där står vilka dagar han ska göra vad tex läxor, aktiviteter å annat. Dagliga sysslor som att bädda sängen, diska matlådan å packa i å ur skolväskan står oxå med. Detta schema skall nu följas, annars blir d inte fredags- eller lördagsmys. Så d så!

Solen skiner ute idag å d känns skönt. Jag var förbi Roger å tog bort lite ogräs å utblommade växter. Känns skönt å prata lite m honom. Ni som fattar ni fattar. Teodor har varit på basketträning å stack sen hem t en kompis. Känns fint att han har kompisar. Värmer ett oroligt mammahjärta. Emellanåt känns d övermäktigt att vara ensamstående förälder. (Jag är gift, min man råkar bara vara lite död.) D e ett enormt ansvar å d va ju inte tänkt att jag skulle stå ensam m d ansvaret. Teodor e en superfin grabb så jag har än så länge gjort ett makalöst (eller make-löst…) jobb å d e jag stolt över! Men så kommer oron å den gnager….Är jag verkligen tillräcklig? Teodor har förlorat många vuxna förebilder de sista åren men på d stora hela så har han tagit d bra. Jag, Roger å Teodor pratade mkt m varann d e nåt som jag å Tedde har fortsatt med. Han kan oftast sätta ord på d han känner å tänker å d e jag tacksam över. Jag gör mitt bästa för att förklara hur vuxna ibland sätter sej själv först å att d då kan bli knasigt. Att de oftast kanske inte menar att göra honom ledsen el besviken men att d ibland blir så ändå. 

Jag känner oxå en viss besvikelse inför en del människor. Såna man trodde man kände å kunde lita på som hugger en i ryggen. D e allt annat än kul. Just nu känner jag inte att jag behöver ventilera detta m berörda, d räcker m att ta avstånd. Fula ord å osanna ord får stå för dem. Jag mår bra å d e d viktigaste. Svek e inget jag tar lätt vid. D blir svårt att hitta tillbax om viljan skulle finnas. Just nu gör den inte d å jag ställer mej mkt tveksam t att den kommer att infinna sej. 

Dubbelarbetande, trippelarbetande

 Att vakna varje morgon, göra sej i ordning å åka t jobbet, d e helt ok. D e när uppskattningen för d man gör försvinner som allt känns motigt. När nedskärningarna aldrig tar slut å när försämringarna bara ökar då e d lätt att hålla sej för skratt.

Jag har haft upp å nergångar i hela mitt liv. Ibland mer mer men på d stora hela mest upp. D e ju dock nedgångarna som man har lättast att komma ihåg, de sätter sina spår.

Att förlora min man e bland d tuffaste jag varit m om. När jag förlorade min mamma så tänkte jag naivt att d nog va slut på elände för min del. Ack va jag bedrog mej. Att va m om två cancerresor d har tagit på mina krafter. Att stå kvar som ensam förälder, d e tufft. Riktigt tufft. Jag tvivlar ofta på mej själv i min roll som mamma men när jag ser hur fantastisk min son e så fattar jag ju att d jag gör inte e så tokigt,

D e fortf många bitar som bearbetas i mej. Jag förlorade min man, min bästa vän, min livskamrat, min slagpåse, min diskussionspartner å mannen i mitt liv. D tar tid. Att jag dessutom förlorade honom innan han dog, d e oxå nåt som jag fortf bearbetar. Cancer e en grym sjukdom. Inte bara för den drabbade men oxå för anhöriga. D går inte att förklara hur d e att va m om en sån skräckens resa så att nån utomstående kan förstå.

Jag har varit stark länge. Att vara högkänslig tar på krafterna. Roger brukade retas m mej å säga att jag borde bli polis då jag ser allt in i minsta detalj. Om han bara visste hur spot on han va. Intryck intryck intryck. Allt jag ser å allt jag hör går rakt in utan filter. Jag känner inte bara mina egna känslor, jag känner alla era känslor oxå. Tar in allt å har svårt att sortera vad som skall var. Detaljer. Minsta lilla detalj tas in. 

Min son frågade mej förra veckan om jag håller på att bli så där psykiskt sjuk. Han menade utmattningsdepression. D va som en väckarklocka å jag bokade tid hos läkare å nu e jag sjukskriven. Min son e ofta klokare än mej. 

Jag e nu sjukskriven ett par veckor å sen tar semestern vid. Ska bara ägna mej åt att må bra. 

Har hört att en del tycker att jag ältar. D må så vara mående mitt sätt att bearbeta. D e ju oxå så att mitt skrivande e läkande. Å jag skriver mest om d trasiga som vill ut. Borde skriva även om d fantastiska. Kanske får bli sommarens mission. Jag mår ju inte dåligt hela tiden men d e de orden som vill ut å vem e jag att stoppa dem? Tycker du att d e trist el jobbigt att läsa så e d ju bara att skrolla vidare t en annan blogg. 

Nu ska jag sätta mej på balkongen i solen. 

Here we go again

D börjar m en krypning

En känsla av obehag

Den sprider sej i kroppen

Ut i varje del

Hjärtklappning 

Pulsen ökar

D snurrar t lite

Paniken slår över mej som en rasande våg

Rädslan infinner sej

Försöker att djupandas

Att lugna ner mej

När min yttre värld blir för mkt

Då kommer ångesten

När jag inte längre orkar hålla uppe fasaden

Orken tar slut

Får lov att trycka på paus

Igen

En ny väg

Jag har varit på samtal  och skall nu få testa på EMDR. Det var inget jag kände igen sen tidigare så jag googlade när jag kom hem igår kväll. En form av behandling för PTSD. Eye movement desensitization and reprocessing står EMDR för. Med hjälp av ögonrörelser som växelvis aktiverar de båda hjärnhalvorna. Det känns spännande och det ska bli häftigt att se om det hjälper. Återkommer.

En resa, min resa

 Jag har under de senaste åren haft en del motgångar 

Minst sagt

Jag har fajtats m inre demoner, sorg efter min man, att inte trivas på jobbet

Jag har på olika sätt försökt att hitta en lunk som funkar för mej

Å för Teodor

Jag har testat en del saker som fungerat å en del saker som inte fungerat

I november fick jag chansen att jobba m en livscoach

Under en tremånadersperiod (m uppehåll för julledighet) så träffades vi en gång i veckan t att börja m å sen varannan vecka

Coachen gav mej många verktyg å jag fick mej ett gäng ögonöppnare

Jag kände mej, för först gången på mkt länge, stark

Jag kände en tillit t mej själv som jag saknat

Jag kände verkligen att jag va på rätt väg

Så hade jag ett samtal som slog undan benen på mej totalt

En inkompetent människa på fel plats gjorde mej illa å jag föll ner i d där mörka igen

D positiva som, e lite fundering å distans, kom ut ur d va att jag inte längre tar skit

Jag vet att jag har en styrka, en inre styrka, som ingen kan rå på

Jag måste bara påminna mej om att jag har den emellanåt 

Jag känner nu att jag på sätt å vis står vid en vägskäl

Jag vet ännu inte i vilken riktningar jag ska gå

Jag vet bara att d kommer att ske en förändring

Idag har jag varit på en shamansk healing

Jag hade aldrig tidigare varit på nåt liknande å jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mej

Jag var lite nervös å spänd men oxå förväntansfull 

D visade sej bli en upplevelse som e svår att beskriva

Jag kom dit kl.14 och halv fem for jag därifrån

Då hade jag fått healing å en läsning i kort

D jag fick veta å höra va mkt som jag redan visste men som jag behövde påminnas om

Jag fick mej själv beskriven å allt var klockrent

Även sådant som jag kanske inte tillåter mej själv att släppa fram

Många blockeringar rensades å d ska bli spännande å se vad som dyker upp å vad som händer m mej år mej

Jag har ett liv

Jag har ett liv å d e upp t mej att ta vara på d

Att vara i nuet å inte bara blicka framåt invänta nästa steg

Att njuta av varje dag å uppskatta d jag har å de jag har runt mej

När jag uppbringat tillräckligt mkt mod så kommer min förändring att ske

Jag ska bara peppa mej själv lite till

Ni får gärna heja på mej! 

Jag var hos Eva på HEL; Holistic enlightened living. 

Beskrivning av shamansk healing:

Shamansk healing är en djupgående healing där jag använder olika shamanska tekniker för att transformera tung energi till lätt. Det kan handla om att lugna nervsystemet, kalla hem själsdelar, lösa upp blockeringar som kan ha fastnat i ditt energifält eller städa energifältet från inkräktande energier. Vilken teknik som används beror på ditt individuella behov.

Efter ett inledande samtal (då jag beskriver hur det går till, om du inte fått shamansk healing av mig tidigare, och vi spårar ditt behov av healing) lägger du dig på behandlingsbänken och bara slappnar av. Du ligger inbäddad under en filt och kan vara klädd som vanligt. Du väljer om du vill blunda eller ha ögonen öppna utifrån vad som är mest bekvämt för dig och hur du lättast kan ta emot healingen. Jag tonar därefter in på healingenergin och börjar sedan att jobba via min Mesa, det shamanska medicinknyte som är verktyget för healingen, samt med med mina händer på ett par punkter vid din skallbas. Ev gör jag en s.k. resa, beroende på vad ditt individuella behov för stunden består av. Efteråt går vi igenom din upplevelse av healingen och jag återkopplar vad jag har fått till mig. Efter healingen kan du tänka på att dricka extra mycket vatten och gärna ha utrymme för vila.

Funderingar

Just idag e d lite oro som far runt i kroppen

Jag mår inte toppen men tänker att d e en tillfällig svacka å att d snart kommer att kännas ok igen

Ord

Ord kan va så himla fina

De kan beröra å få en att må bra

De kan oxå rasera

Rasera å gör ont

Lite där befinner jag mej nu

Att få höra ord som inte e sanna, d e smärtsamt

När jag försöker att få till det

Att göra mitt bästa

När jag känner en förändring

Då, just då kommer en skopa ovett

Som inte har någon grund

Som smärtar

När man e högkänslig så tar man in allt

D e svårt att sålla intryck

Allt går rakt in å sen blir d ett virrvarr av allt

När dessa fula ord tar sej in så blir d kaos i mej

Jag har svårt att knuffa bort dessa ord som ger dåliga vibbar å dumma tankar

Genast drar maskineriet, aka skallen, igång å jag blir till en våt pöl

Så klart att jag e som de dumma orden jag fått till mej

D tar ett tag innan jag kan få mej själv att förstå att jag inte alls e d där dumma

Men orden gör skada 

De gör ont

När de dumma dessutom kommer från den man minst anar

Dubbel smärta

Är det så här det känns att må bra?

 Den känslan slog mej en kväll när jag stod i duschen. Jag hade jobbat, lagat middag, plockat å donat å stod i duschen när d slog mej att jag var pigg fast d va kväll. Jag som alltid brukar va helt slut efter en dag på jobbet. Jag var pigg å kände mej alert i både kropp å knopp. Den känslan när jag fortf m mej å plockar fram lite då å då. 

Jag har under de sista månader a haft kontakt men livscoach. Från början var jag lite skeptisk men kände att jag inte hade något att förlora. D va tur d för OJ så mkt jag lärt mej under denna tid. Har fått redskap, ett annat tankesätt (som jag fortf håller på att implementera men d går lättare å lättare för varje dag) å jag har fått chansen att bearbeta saker som jag tryckt undan.

Jag har fått svart på vitt att jag inte valt att må dåligt, omständigheter har fått mej att vackla å kanske e d så att jag just nu va mottaglig för hjälp å att d just denna gång klaffade m både kroppen å själen. Ingen människa väljer att må dåligt. Ingen människa väljer att hamna i en svacka el i en depression. Viljan att ta sej upp finns alltid men man kan sakna redskapen. El orken å kraften. Men ingen kan säga att d e nåt man väljer. 

Jag har oxå börjat att känna ett sug efter att umgås, d suget har inte funnits på länge, bara tanken på att lyfta mobilen å ringa har varit ett stort aber. De kommande veckorna har jag lite roliga saker inbokade å når jag tänker på dem så fylls jag bara av glädje å en känsla av förhoppning. Jag ska träffa vänner som jag knappt träffat under pandemin å d ska bli ljuvligt. På sätt å vid e d som att återuppta livet fast m lite andra ögon å en annan infallsvinkel. Jag känner mej glad. Mkt lugnare. Enda nackdelen m denna period e att jag blitt tyngre på vågen. D känns så klart mindre kul. D e nästa steg. Inte så att jag tycker att jag e ful el otymplig, jag känner ju att saker å ting blir jobbigare. All rörelse känns å  vill jag inte ha d. 

Summa summarum. Kanske livet inte e så tokigt iaf…

Kram på er!