En flicka kan drömma

Fram till för kanske ett halvår sen så har alla minnen å alla drömmar om Roger handlat hans sjukdom. Helt plötsligt började minnena från innan sjukdomen att ploppa upp å jag kunde minnas hur d var innan helvetet bröt ut.

I natt drömde jag om Roger. Vi var på festival m hela gänget. Ekring anordnade den årliga festivalen. Underligt kan tyckas då jag, vad jag kan minnas, aldrig träffat just Ekring.

Hur som, festivalen hade dåligt m toaletter å efter några timmar av högt tryck från festivalgästetna, så gav de helt sonika upp. Man fick då vallfärda till närmaste galleria. D var som en stor inomhusmarknad m utländsk mat och utländska varor. Mitt i detta låg Casino Metropol å där fick man låna toaletten mot att man köpa en jumbonag med pommes frittes-chips...

På vägen tillbax mot festivalområdet går jag å Roger m armarna om varann. Han var ju så där lagom lång att han bara kunde lägga armen om mina axlar å d va som om att axlarna var gjorda för just d ändamålet. Nu säger han plötsligt: Kan vi inte prova att hålla på ett annat sätt? Ta din arm bakom min rygg, in under armen, vänd upp din hand å ta tag i min underarm. Sagt å gjort, jag gör d å d slutar m att d ser ut som nån form av polisgrepp å hans arm e nu låst framför hans mage, varpå han säger: Å så bra! D här ska bli vårt nya sätt att gå å hålla i varann.

Varje dag är en kamp

Varje dag är en kamp
En kamp för att fortsätta det ena benen framför d andra
En kamp för att inte ge upp

Jag saknar Roger varje vaken stund
Saknaden syns inte utanpå men den känns desto mer inuti
Saknaden gör fysiskt ont
Att känna den smärtan varje dag tar på krafterna
Att sen ha svårt med energipåfyllnad gör d inte direkt lättare

Allt som oftast känns leendet å skrattet som en grimas
Värmen når inte ögonen
Ledsamheten tar över

Kanske e d skådespeleriet som gör att jag orkar
Skulle jag stanna upp
Känna efter
Då skulle jag nog inte resa mej igen

Jag känner mej så lurad på alla plan
Livet blev verkligen inte som jag tänkt

Att träffa Roger var som att komma hem
Jag kände mej trygg
Lugn
Älskad

Vi visste att d skulle vara vi
Frieriet kom efter fyra månader
Jag sa så klart ja

Efter ett år kom Teodor
Vår lycka
Meningen m livet kallade Roger honom

Vårt nya liv som föräldrar startade
Både upp- å nedgångar men kärleken fanns alltid där
Den där orubbliga kärleken
Tryggheten

Så kom knölen å allt förändrades

Året som följde var ett rent helvete
All rädsla
All sorg
All ledsamhet
All ilska
All ångest
Allt tålamod
Den där känslan av att veta att jag skulle komma att förlora mitt livs kärlek var överjävlig

Att visa kämparanda
Att hoppas
Att vara stark för tre
Att orka
Att hålla ihop

När detta året av alla dessa fruktansvärda känslor å upplevelser var över så var även Rogers liv över
Ett år av lidande på så många sätt fick ett överjävligt slut

Även fast jag visste att d va detta som skulle ske så kom d ändå som ett stort jävla knytnävsslag
Ett knytnävsslag som jag fortfarande känner sviterna av
Vet inte om jag nånsin kommer att slippa undan den smärtan

Min smärta över att Teodor förlorade sin pappa känns emellanåt outhärdlig
Så in i helvete orättvist
Roger som längtat efter barn i hela sitt liv
Han fick vara pappa i knappa sex år

Allt som han nu går miste om
Allt d som jag inte längre kan dela m honom
Allt d osagda

Jag älskade att diskutera m dej
Vi kunde prata i timmar
Om allt mellan himmel å jord å så lite därtill

D känns så tomt utan dej
Både fysiskt å psykiskt
Saknaden tar ibland överhanden
Som ikväll
Vad händer om jag låter den vinna?

Att se fram emot

D e alltid najs å ha saker att se fram emot
Har ett gäng sådana
Till exempel:
Tjejträff hos Madde
Övernattning hos Jessica m fam
A-grill m Teodor
Weeping m Lillemor
Örebro-reunion
Grekisk afton m Petra
Söndagshäng m Emma & c/o
Födelsedag
Klippning
osv.
Muchos trevlos!