Resumé

Torsdag em, på väg un t stan för å möta mammsen. Jag tog bussen t Danderyd å sen minns ja inget mer förrän ja satt i en släckt, mörk å låst buss. Paniken infann sej å ja bankade på bussens alla dörrar å fönster. Försökte å trycka på alla knappar för å få upp dörrarna but nothing hjälpte. Till slut kom en annan buss å parkerade bredvid den ja va inlåst i. -Gissa om den busschauffören bidde förvånad när han fick se min nervösa nuna!
Han släppte ut mej å resan mot stationen kunde fortsätta.

Torsdag kväll, grekisk mat i Liljeholmen m mamma å Fredrik å sen tvärbanan ty mammi va sååå nyfiken på lillen nya lya.
Sen for mammi å ja hem t mej å ja packade d sista. Sen bidde d en orolig natts sömn..

Fredag morgon, hade kollat fel på tiden. Operationen va 9.45 å inte 8.00 som ja fått för mej. Vi kom t Täby Närsjukhus halv 10 å d tog inte mindre än en timme innan d blev min tur. Då va ja dödligt nervös...
Fick komma in å byta om t sjukhusrock, knästrumpor, blåa skoskydd å en blå hätta att ha på huvudet. Hade sällskap m en tjej som skulle operera åderbråck å hon va lika nervös som ja. D va första operationen för henne oxå.

Efter en stund kom läkaren i å stoppade in klarblåa remsor av gasbinda i näsan på mej. De va dränkta i avsvällande å bedövningsmedel. D rann ner i halsen å smakade..nja..så där kan man väl säga...
Blev bortdomnad i näsa, gom å framtänderna försvann rätt fort.

Fredag lunch, rullades in i operationssalen å fick där lugnande i handleden(ådern i armvecket valde att gömma sej...). Jag frågade hur lång tid d skulle ta innan d lugnande skulle börja verka. Fråga en gång till, fick ja till svar. -"Hur lång tid...ahaaaa....då förstod ja... Snurrade till ordentligt. Så fick ja ett gäng bedövningsnålar i snoken. De första kändes ordentligt men sen va d bedövat.
Läkaren sa att d va så pass mkt brosk där bak i näsan å d hade även bildats ben å därför tog ej bedövningen.

Så började ingreppet å d va en underlig känsla att känna hur något skrapar i näsan å sen hur d bankar. D gjorde inte alls ont förrän han kom längre bak...DÅ sprattlade ja som en guldfisk på torra land...D skulle ja inte göra om för allt smör i Småland...

Så va d klart å ja fcik rullas ut på uppvaket. Fick 2 brus-citodon, en alvedon, lingondricka, vatten å 2 supergoda mackor!! (hade nog kunnat äta vad som helst vi d laget eftersom ja ej fått äta frulle på morgonen...)
Hade just då kunnat döda för en kopp kaffe men då säger de vita rockarna att ja inte får dricka kaffe el varma drycker över huvud taget på en vecka!!!!! HUR SKA JA KLARA MEJ UTAN COFFEE???

Fredag em, ja å mamma lämnade sjukhuset å vandrade hem t mej för å ta vår packning. Ja mådde bra å tänkte att d e bara å köra på.
Så kommer vi t perrongen å då blir d karusell i bollen å ben å armar domnar bort. Fick sätta mej på den kalla asfalten å e en stund försvann d snurriga, tåget kom å vi hoppade på. När d va ungefär 3 stationer kvar snurrade d tíll ordentligt å ja höll på å svimma. Mamma sa att ja blev gulvit i ansiktet å ja kalls vettades som 17. Kanske inte d bästa draget å resa direkt e operationen...

Väl framme vid Östra fick ja ligga på en bänk medan mamma sprang å köpte vatten. Illamåendet gav sej å snurrandet försvann igen. Började dock blöda mer ur näsan så ja fick knyta fast den där "korven" under näsan. Gissa om folk stirrade??!!

På station fikade vi några smarriga smörrebröd å sen hoppade vi på tåget mot Köping. Undertecknad somnade som en stock å hade till min stoooora glädje snarkat högt å ljudligt...

Torsdag kväll, somnade ytterligare en gång som en stock å väcktes av pappa vid 8 då han hade köpt varsin calzone. Mums! Har dock aldrig varit m om att d tagit så himla lång tid å äta. Eftersom ja inte kunde andas m näsan så fick ja tugga lite å sen gapa för å få lite luft.
Citodon + Ullis = sant!

Fredag, d blödde å värkte så ja å Ipren va best buds.

Lördag morgon, sov lite oroligt på natten. Vaknade flera ggr av att d va jobbigt å andas å dessutom så blev d ju snustorrt i munnen. HUR äckligt som helst!
Så va d dax att ta ut gasbindan ur näsan. Jag tog tag i dern lilla snutten som hängde utanför å drog. Å drog. Å drog. Fanskapet tog aldrig slut å d började göra mer än uthärdligt ont. Grät som en fasan å så tog ja ett jävligt djupt andetag å drog å drog å till slut hade ja hela gasbindan i handen. Den va 1,5 m lång!!!!! Ja bara undrar; HUR kunde den långa få plats i näsan?? Galet.

Söndag morgon, dax å ta ut tamponaden ur vänstra näsborren. Jag började dra lite å blötte lite men d satt som berg. Höll på å drog å grejade i ca en halvtimme men insåg att ja aldrig skulle kunna dra ut den själv. Mamma skrek bara ja närmade mej henne så ja frågade pappa. Han tog genast fram en tång å så fick ja sätta mej i hans guldsmedsstol i källaren å så provdrog han lite för å se hur hårt d satt fast. Ja sa åt honom att ja drar ett djupt andetag å så skulle han dra å vips! så va den ute! Men jäklar så lång den va! Trodde att d skulle va en ganska kort "tampong" men den va ca 10 cem å lite tjockare än en tampong. Blödde som 17 ett tag efteråt. D rann ner i halsen så ja satte i halsen. Inte varje dag man sätter i halsen pga av blod...blä!

Söndag em, har haft lite ont idag å d stretar i näsan å den e fortfarande svullen så när ja tar av mej brillorna så syns d tydligt var de suttit. Mycket klädsamt...