ärlighet

Några ord om ärlighet. Åt lunch med en vän igår som just skrivit en bok som jag fått läsa ett utdra ur och hade ett par synpunkter.

”Var hur ärlig som helst!” uppmanade han mig, och jag tänkte att det skulle jag naturligtvis inte alls vara. Jag skulle vara klok, och det är inte alls samma sak.

Ofta får jag höra att viktigast av allt är att vara ärlig.
Det tror jag är att bedra sig själv rejält.

Ärlighet är alltid relativ och alltid ett instrument. Den är aldrig absolut och aldrig själva musikstycket.

Så länge ärligheten inte utesluter humor och kärlek är det möjligen okej. Men ärlighet utan humor och kärlek är bara ett maktmedel bland andra.

Dessutom har vi alltid ett val. Liksom i bridge när vi sitter med ett antal kort på hand men spelar ut - och visar därmed upp – endast ett i taget av dem. Det säger bara att i det här givna ögonblicket är det detta kort vi väljer att visa upp för omvärlden. Inte att det inte fanns andra möjliga - och lika ärliga - kort att visa.

Den som säger: ”Jag var bara ärlig”, är inte mer ursäktad än någon annan. Ärligheten är inte ett carte blanche som fritar oss från ansvar. Den som säger: ”Det kan inte hjälpas, jag måste vara ärlig” kommer inte undan sitt maktutövandes konsekvenser.

Så bevare oss för alltför mycken ärlighet.
Motsatsen till ärlighet är inte med nödvändighet falskhet. Lika ofta är ärlighetens motsats hänsyn och mod.

Viktigare än att i varje ögonblick vara uppriktig är att i varje ögonblick vara uppriktigt mån om sin nästas bästa.

Det är när vi avstår från makt som vi blir människor

Jonas Gardell