jävla cancer!!

pratade just med mamma och hon hade varit på den där röntgen idag. det hade tagit längre tid än vad som var planerat och så hade hon mått så illa så hon hade kräkts upp det sista av kontrasten. emellan röntgen å unbdersökningen så var det en massa gående å det hade varit jättejobbigt och det hördes på rösten att han var både trött å ledsen. läkaren skulle ringa när svaren kom å då skall de ta ställning till om det skall bli operation (då de skall sätta in en spik) eller om de börjar med strålningen.

pappa fick hämta ut ett par kryckor åt henne idag så att hon skall kunna få lite mer stöd när hon går. hon vill ju inte ens gå ut på baksidan av huset längre eftersom det dels gör ont och dels så vill hon inte att grannarna skall se henne så ynklig.

usch, jag önskar så att det fanns något jag kunde göra. jag började att gråta när vi pratade i telefon. jag vill ju att mamma skall vara min vanliga superstarka mamma. att se henne så skör å liten, det gör ont i hela kroppen. och att jag inte kan göra något, det är det svåraste.