sjukdomen från helvetet

just hemkommen från v-ås. mamma var så borta att hon inte ens märkte att jag satt å grät. det gör så ont i hela kroppen och det känns som om att hjärtat ska brista.

när vi kom fårgade hon om vi hann se föreställningen som inga-lill och björn satt upp tillsammans med sjukhuspersonalen. inga-lill å björn e mamma å pappas kompisar å de har inte varit på sjukhuset.
hon ropade på pappa för att få medhåll i att föreställningen varit så bra.
hon undrade om vi varit på danne å annas bröllop å om vi varit barnvakt till sissi å elias. sissi är dannes syster, min kusin, å elias e danne å annas barn.
hon skällde på pappa för att han inte köpt fikabröd.
plötsligt såg hon nåt som klättrade upp för väggen å frågade mej om ja visste va d va.
hon undrade om vi var med i samma dröm som henne.
hon frågade om det är morfinet som dödar.

ja jag skulle kunna fortsätta i samma stil. det var inte många rätt ikväll.
innan vi åkte hem gick roger å letade reda på personal för att fråga varför hon är så snurrig men de hade inga bra svar. de kunde inte svara på vad d beror på, om d e övergående eller bestående. de skulle operera in en portacart å starta cellgiftsbehandlingen å de hoppades på att det ska hjälpa.

grät hela vägen hem å det känns som om att tårarna aldrig ska ta slut. tänk om detta tillstånd e bestående. det betyder att mamma är borta.