en del dagar önskar jag att jag hade en "fast forward"-knapp att trycka på. känner mej lite under isen. lite ledsen, tjock och otymplig.
träffade anna på stan idag. hon var en av de fantastiska sköterskorna som tog hand om mamma under hennes sista 10 dagar. vi pratade mycket då jag var på lasarettet och vi grät mycket tillsammans på kvällarna. hon var ett väldigt fint stöd på många sätt. kanske för att hon var en utomstående och det var skönt att få prata av sej med henne.
anna hade önskat mamma som dagmamma för sin lilla knodd i våras men eftersom mamma fortfarande var sjukskriven då så valde de dagis istället. världen är liten ibland.
anna berättade idag att hon oxå är gravid och att hennes lilling skall komma i augusti.
det där med att det ska kännas lättare med tiden...jag vet inte om jag håller med om det. det blir anorlunda men fan inte lättare.
torsdag 25 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar