jag blev mamma utan min mamma

jag sitter här i soffan och ser hur min son på 2,5 pillar med sina bilar och ställer dem i besynnerliga linjalraka rader och livet e konstigt. jag e vuxen nu. jag e den där fina pojkens mamma, d e jag som ska ta hand om honom. d e oxå jag som måste ta hand om den där lilla flickan inom mej. hon som sitter ensam där i mörkret å aldrig kommer att sluta längta efter sin mamma.
d ska gå.
för när jag äntligen öppnat upp å innerligt känner hur mycket jag älskar min lintott får jag oxå en glimt av hur älskad jag måste ha varit en gång.
av min mamma.
hon som sitter där uppe i himlen på ett fluffigt moln å kastar slängkyssar t teodor å som e riktigt jävla stolt över mej för att jag trots allt vågar leva.