Livet. Typ.

Pratade m pappsen igår.
Det var ett mkt bra samtal. Ett samtal som jag både fasat inför å längtat efter.
Han har träffat en kvinna.
De turas om att laga mat åt varandra. De fikar och pratar.
Hon blev änka för 1 år sen.
Pappa blev änkeman för 3 år sen.

De är vänner nu men det skulle kunna utvecklas till en romans.
Pappa berättade att det kändes lite kymigt mot mamma.
Jag sade att jag inte tror att mamma skulle vilja att han var ensam.
Jag sade att det kommer att kännas konstigt att se honom med nån annan men att jag inte vill att han ska va själv.

Jag fick gråta en liten skvätt.
Pappa blev tjock i halsen å rösten skar sej lite.

Jag är helt säker på att mamma skulle ha varit glad om hon sett pappa idag.
Han tar sej för saker.
Träffar kompisar.
Fikar.
Umgås.
Det är ganska stort. Det var mamma som var den drivande och hittade på saker.
En farhåga jag hade när mamma gick bort var att pappa inte skulle ta sej för saker.
Det känns skönt att jag hade fel.

Pappa och en annan kvinna.
Det är något jag fasat inför men oxå längtar efter. Pappa är världens finaste pappa (trots att vi kan vara som hund å katt) och det är klart att jag vill att nån annan ska få ta del av han å hans person.

Det känns bra.
Det är bra.