4 år

så har det gått 4 år sen mamma somnade in. det känns ofta overkligt att hon e borta. d känns ännu mer weird att jag inte pratat m henne på 4 år. vi som pratade varje dag!
saknaden gör fortfarande ont å d kan komma över en m full styrka när man minst anar d. man lär sej på nåt vis att leva m saknaden men man accepterar den aldrig.
vi pratar ofta om henne å d håller henne levande på nåt sätt.
tedde brukar prata om att mormor finns i himlen å att hon inte kan komma ner. d känns fint att han pratar om henne samtidigt som d gör vansinnigt ont. tänk att mamma inte fick se vårt lilla underverk. d känns så orättvist på alla sätt.
jag e säker på att mamma e med oss å att hon håller koll på oss. d känns bra.