En nioåring kan klä på sej själv.
En nioåring ska inte få bestämma tid för hemgång själv.
En nioåring ska inte säga fula ord till sin förälder utan en tillsägelse.
En nioåring kan komma ihåg saker själv. Med ansvar växer man.
Ganska självklara saker va?!
När en förälder låter sitt barn få bestämma, släpper sitt barn vind för våg, för det är så jag upplever det, då blir barnet därefter.
Ett barn behöver gränser. Tydliga gränser. De kommer att testa å utmana dessa gränser och det hör till. De kommer att märka att vissa saker får de helt enkelt inte bestämma över. Så är det att vara barn.
Är barnet utan gränser så blir inte barnet lättare att handskas med ju äldre det blir. Snarare tvärtom.
Var inte så förbaskat rädd för att säga ifrån! Var förälder helt enkelt!
Det är inte alltid så kul å fajtas och man får så klart välja sina duster. Allt är inte värt att tjafsa om.
De viktigaste sakerna är dock det. Räkna till tio och ta fajten. Belöningen kommer med åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar