vardagen

på nåt sätt så har vardagen smugit sej in igen. för några veckor sen så trodde jag inte d. då var det ett enda mörker av havererade tankar å tårar. roger e inne på sin tredje vecka av behandling å jag e så grymt imponerad av denna man. han e starkare än en oxe å jag e mäkta stolt över honom. han tar behandlingen som om att d vore en ynka huvudvärkstablett. strålning varje dag måndag till fedag å cytotstakikan varje dag. den där fastna som är varje kväll mellan kl.20-22, d e nog den som e jobbigast. roger å hans älskade schweizernöt å cola zero you know...hihi...

jag har gått ner lite i tid å d e skönt. dels så slipper jag dra upp teodor så tidigt på mornarna nu när vi pendlar till dagis i råcksta å dels så e jag inte helt slut efter en arbetsdag. win-win för oss tänker jag. 30 mars har teodor fått plats på ett dagis i vårt område å d ser han fram emot tokmycket! vi ska dit å hälsa på innan inskolningen drar igång å d känns bra. vi var till dagisgården för nån vecka sen å undersökte den å tedde tyckte att d va en mkt bra lekplats. han har lite frågor om vad barnen heter å vad fröknarna heter. när vi pratat om d en stund så sa han: vet du mamma, när jag började på trollebo så visste jag ju inte vad fröknarna hette. först frågade jag den långa vad hon hette å då sa hon d, sen frågade jag den korta å då sa hon va hon hette å sist frågade jag den tjocka... nu vet jag ju vad alla fröknar heter å vad alla barnen heter oxå. d ska bli kul med nya kompisar men du vet ju mamma att jag är lite "blug"...(läs blyg)

så mkt fina tankar å funderingar som rör sej i hans lilla huvudknopp. gofisen!

tillbax till vardagen för nu e lunchrasten slut.