Serendipity

Några som jag lärt känna igenom skitsjukdomen cancer, å som precis som jag förlorat sin make el maka, de har träffat en ny kärlek.
Hur vet man när man e redo? Redo att öppna upp igen?
Jag hade turen att hitta Roger å d va som att komma hem. Jag blev hel.
Kan d finnas en man till där ute som kan få mej att känna?
Att leva resten av mitt liv ensam skrämmer mej.
Tanken på att träffa nån skrämmer mej oxå.
Jag saknar att dela vardagen m nån. Jag saknar tvåsamheten. Nån att prata m. Nån att hålla i handen.
Jag vill att d ska va enkelt.
Inget spel.
Att inte behöva förställa sej.
Att bara vara å att d känns rätt.
Hur vet man om man e redo?
Kanske jag bara en vacker dag snubblar över kärleken igen. En kärlek som känns rätt. Som känns varm. Som uppfyller mej.
Kanske så som när jag träffade Roger,
En lycklig slump.