mammi

har jag nämnt att känslorna åker berg-och dalbana?
idag var jag, pappa och patrik hos mamma på fm och hon var pigg. hon hade ätit frukost för första gången på flera veckor, hade duschat och suttit upp på toaletten.
han var lite förvirrad men var med i samtal och skämtade med oss.
jag kunde visa bilder från ultraljudet och hon log och frågade om bilden. hon sade att bebben såg ut att vara minst 50 cm lång...
patrik såg att hennes fötter var insmorda och frågade vem som gjort det istället för honom. då sade hn att det var roger som varit där och smort dem...pappa bara skrattade.

i morrn får vi svar på ryggmärgsprovet och sedan får vi se. det lilla de kunnat se idag var att det fanns ett fåtal cancerceller i vätskan och skulle det vara cancer i hjärnan så ska dett finnas betydligt mer cancerceller. låter positivt men törs inte hoppas.

läkaren kom in ch pratade med oss och sade att om mammas tillstånd skulle vara som det varit ni 2 dagar och förbättars så kan de sätta in cellgifterna och få igång behandlingen igen.
gissa om tankarna snurrar runt och känslorna far åt alla håll.
i lördags var det vårdplanering som stod på agendan och idag var det något helt annat. jag kan förstå att de kanske inte har total koll på hur mamma mår och vad allt beror på men att gissa och spekulera, det hör inte hit.

det kändes så fantastiskt att kunna visa mamma bilderna på bebben och att hon såg dem. hon sade att hon legat och funderat på vad hon ska handla till den lilla sen. åå vad jag hoppas att det kommer att bli så. patrik är bombsäker på att hon kommer att klara detta och få många fina år tilsammans med oss och barnbarnet. jag tror att jag hänger på och går på hans linje!