saknar

när man inte är på sitt bästa humör så behövs det inte så mycket för att saker och ting ska bli skitjobbiga. till exempel så funkar inte fejjan just nu. det bara krånglar hela jävla tiden! vem klagar man hos???

vissa dagar är bättre men en del dagar så snurrar tankarna hela tiden och det verkar som om att detta skall bli en sån dag. det känns just nu alldeles och totalt outhärdligt att mamma inte finns längre. skulle så gärna vilja ringa och prata med henne. det var ju hon som tröstade mej när jag var ledsen. och nu finns hon inte längre.

känner mej så vilsen emellanåt. som om fotfästet är borttappat och jag vet inte var jag ska leta. på många sätt så blir saknaden värre och värre för var dag som går. jag tror att det beror på att jag själv ska bli mamma och det är så många funderingar och tankar som snurrar och far runt i huvudet. det var ju inte så här det skulle bli. i mitt huvud så finns bilden fortfarande kvar av hur både mamma och pappa finns med i bebbens liv. det känns så orättvist. mamma har under så många år längtat efter att få bli mormor. hon har pratat om vad hon ska sy och sticka till den kommande bebben och nu blir det ingenting av med det. det gör så ont.
så ont.
så fruktansvärt ont.