besked

i natt sov jag så illa så illa. roger likaså. idag på fm skulle vi möta läkaren gaston som opererade roger å få besked. ett besked som jag varit formligen skräckslagen inför. har målat upp så många scenarion i huvudet att jag trott att jag blivit knäpp. lite knäpp har jag nog blivit. man blir nog det när ens älskade blir sjuk.

vi åkte färdtjänst från sthlm sjukhem, som sedan igår är rogers viste för några dagar, vi kom en halvtimme innan utsatt tid till ks å väntan kändes lååång. så när vår tid närmade sej kom sköterskan alexandra å sa att det va förseningar på en halvtimme. oj oj vilken magvärk som uppenbarade sej. roger satt ganska tyst under väntan å mina tankar åkte karusell.

så kom gaston å d blev vår tur. vi fick komma in i ett rum där stolarna redan var uppställda såsom vi skulle sitta.

så började etapp 2.

gaston berättade att de fått svar på analysen å att d va som de trott att tumören var elakartad. den är obotlig men behandlingsbar. låter flummigt men så e d. den går alltså att "hålla i schack". roger kommer att starta sin strålningsbehandling den 9 februari på radiumhemmet på ks. en intensiv period på sex veckor med strålning varje måndag till fredag. till detta tillkommer cellgifter i form av ett piller. det är inte cellgifter som gör att roger tappar håret men d hade ju varken gjort till eller från eftersom han inte har så mkt hår. iaf inte på huvudknoppen...

regelbundna röntgenundersökningar väntar. efter avslutad behandling så är det var tredje månad som gäller.

roger kommer att bli trött efter behandlingarna men annars så var det inte så många biverkningar.

hjärntröttheten kommer att finnas kvar och jag tror att roger kommer att lära sej allt eftersom hur han ska hantera d. jag inbillar mej att man efter ett tag lär sej vad man orkar med och inte å att man helt enkelt bara får anpassa livet efter detta. har man strosat runt ute på fm så ska man tex inte ha en middag på kvällen. intryck gör honom trött. även roliga saker gör honom trött. man får prioritera, eller rättare sagt man måste prioritera sej själv å sina behov.

detta är alltså steg 2 på vår påtvingade resa. roger är stark å han har en positiv syn på d mesta å jag känner mej hoppfull. jag tror på min man. gör det ni oxå!