d känns sådär att behöva skriva om en sjukdomshistoria igen här i bloggen men för mej e d en bra ventil å roger har okejat att jag skriver utlämnande så då får d bli så.
tankarna snurrar ju så klart å allt kopplas ihop m mammas sjukdom. redan första kvällen tryckte de ju i roger betapred, samma medicin som mamma fick. känslan var ren å skär panik.
idag har jag haft d tufft. teodors reaktion tog hårdare på mej än vad jag trodde att den skulle göra. d där att smärta kan göra fysiskt ont d e verkligen sant. att se en när å kär ha ont, vara ledsen ja you name it, d e inte kul. teodors ledsamhet å rogers oro. det maler i huvudet hela tiden. att roger inte ska klara detta är inget alternativ. om jag väntat i 35 år på världens bästa finaste längsta charmigaste mest älskvärda genomgoa underbaraste å härligaste karl så ska inte nån jävla tumör ta honom ifrån mej!
jag å tedde tog bussen t ks efter lunch. roger var lite trött men var glad att vi kom. vi hade tagit med oss popcorn så han å tedde åt popcorn. efter d som tedde sa i morse om att han aldrig mer skulle äta popcorn för att pappa inte fick popcorn på sjukhuset så kändes d som en bra grej att ta med en påse dit så att grabbarna fick äta d tillsammans.
tommy å uffe kom å hälsade på den långe på em. jag kan nu säga att jag sett vuxna män gråta tillsammans. (förlåt om jag hänger ut er men det är bara kärlek <3 p="">
tedde har inte kommit med så mkt frågor ikväll. han tyckte att d va bra att doktorn tagit bort pappas bandage iaf. får se vad som kommer. fick med en broschyr från avd där d stod hur man bemöter barn vars föräldrar är sjuka. d stod samma sak som sköterskorna sagt; ärlighet i allt å inte dölja nånting.
jag räknade rogers stygn och jag fick de till 30.
lånar rogers bild från facebook. hoppas att d e ok min älskade långskånk!3>
lördag 17 januari 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar