Emotionell bergochdalbana

Då var op över. Väntan innan va olidlig å väntan efter värre. Som tur var hade jag lillebror Patrik som sällskap. D gjorde väntan lite lättare. Hade inte velat sitta solo från 11.40-17.15. D hade nog varit låååånga timmar...
Veckorna innan op har Roger varit så himla nedstämd. Väldigt orolig inför op. D har gjort att även jag känt en oro å en rädsla. Jag tror oxå att denna gång e så mkt annorlunda än förra gången. Då gick allt så fort. Roger trillade av e stol på jobbet, diagnostiserades m hjärntumör å dan efter var han opererad. Man hann knappt fatta vad som hände. Nu har d varit fyra veckors väntan inför op å nu visste vi så mkt mer. Vad som skulle hända. Riskerna. Tiden efter. Ja rubbet.
Op gick bra. Gaston ringde e op å berättade att ingreppet gått som planerat.   De har op in som ett "rör" å skulle tumören fyllas igen så kan man gå in via "röret" å på så vis tömma. D krävs alltså inte en lika stor op. Nu ska vi dock hålla tummar och tår för att d inte fylls på!!!
Kraftnedsättningen trodde Gaston skulle ge med sej lite då trycket försvunnit men att rehab kommer att behövas.
Eftersom Roger ligger på en övervakningssal så e d besökstider mellan 14.30-19. Låååång väntan.
Pratade m sköterskan i morse (som f ö hette som undertecknad ) å hon sa att Roger mådde ok, hade ätit frukost å pratade.
Jag ringde sen t Roger å d va sååååååå skönt å få prata med honom. Rösten var sej lik.
Nu får klockan gärna bli halv tre!