när jag ser rädslan i rogers ögon. inget gör mej mer rädd. han e ju min trygghet. min fasta punkt. den jag lutat mej mot de sista sju åren. vi har lutat oss mot varann. förändringen som skett å sker är så läskig. att inget veta är ren å skär skräck.
för några veckor sen hände nåt m rogers vänstra sida. armen lixom tappade ork å jag märkte att han inte använde den som han brukar. envis som en röd gris e han å d tog nästan 2 veckor innan jag fick m honom t akuten. å då va d efter att vi ringt karolinska å de sa åt honom att göra d. d e ju bra att han lyssnar på nån...även om jag skulle önska att han lyssnade t mej...
vänstra foten vill inte riktigt, släpar lite. vänstra benet knäar lite emellanåt.
datortomografi gjordes på köpings lasarett å den påvisade en förändring å ett litet ödem. ödemet kan vara orsaken t försämringen eftersom vätskeansamlingen trycker på i hjärnan. bilderna från karolinska som de jämförde m var från mars förra året. varför man valde dem vet jag inte. kanske gjordes d en datortomografi då?
kortisondosen ökades från 4 tabletter till 10 för att dämpa svullnaden.
på måndag ska vi prata m karolinska å då får vi veta hur vi går vidare.
e så rädd för va de ska säga. roger e rädd för att de ska säga att d inte finns mer att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar