När man varit hemma i fyra veckor så löper tankarna lätt amok. Oftast går de att styra men inte alltid. Knasiga scenarion spelas upp i mitt inre, scenarion som jag vet inte stämmer men som känslan i kroppen där å då anammar. Till fullo.
Jag rycks m å kan nästan ta på hur usel jag e. Så dålig på alla sätt. Allt d där om att stå upp för vad man tycker, vad man känner el att säga sanningen. Att ifrågasätta. Att den biten, som jag alltid varit stolt över att ha, när den biten ifrågasätts så vet jag inte längre vem jag e. Jag tappade bort så mkt av mej å vem jag var när Roger dog. Vi hade blivit ett å funkade ihop. Visst behövde pedalerna smörjas emellanåt men vi visste var vi hade varann. Han visste vad jag behövde. Han kunde trösta, lugna, peppa el bara hålla om. Att ha en bästa vän 24 7 vande jag mej vid. Nån att älta en dålig dag på jobbet med. Nån att prata framtid med. Nån att bolla tankar å idéer med. Nån att munhuggas med. När jag idag kommer hem e en dålig dag på jobbet så finns ingen där att lyssna. Om jag haft en usel dag å bara vill få prata av mej för att komma vidare så e d tomt. D gör att d byggs på. Tankar, funderingar, frustrationer, ledsamheter å ifrågasättanden. Hur tömmer jag den depån? När prat bakom ryggen pågår så blir jag svårandad. Ångesten tar över. Då har jag svårt att se att min styrka e nåt att ha. Svårt att få den att fungera.
Jag har under dessa fyra veckor oxå kunnat tänka positiva tankar. Allt har inte varit nattsvart. Teodor å jag har haft många, långa, fina, djupa, glada, ledsamma å härliga samtal. Fina stunder att spara i d sargade men läkande hjärtat. Vi har gosat å myst tillsammans. Varit nära. Vi har umgåtts.
Han e min anledning. Min viktigaste.
I anuari bestämde jag mej för att ta kontroll över mitt liv. Att få tillbax orken. Att vakna å se mitt liv m nya ögon. Teodor e min måttstock. Mår jag bra så mår han bra. Å tvärtom. Jag har tagit tag i min kost, min rörelse. Mitt mående. Jag e inte i mål än men ju lättare jag blir på vågen desto piggare blir jag. Ju nyttigare jag äter desto mer orkar jag. D bådar gott inför Teodors önskan om att vi ska spela fotboll varje dag när värmen kommer...
Svackor e t för att ta sej upp ur el hur?
onsdag 15 april 2020
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar