Oro och lättnad

Så bara fanns den där

Knölen i vänster bröst

Samma bröst som tidigare

Samma oro som tidigare

Att ringa bröstenheten och sen få kontakta bröstkirurgin

Den där väntan innan någon återkommer 

Den där väntan på att få komma dit

Jag berättar om min oro då jag förlorat min mamma i bröstcancer

Hon gör en notering om att jag vill ha en tid snabbt

Tänker sen att det vill nog alla som har en knöl där den inte ska finnas

Det tar nästan två veckor innan jag får en tid

Under dessa veckor hinner jag måla upp det ena skräckscenariot efter det andra

När människor i min närhet drabbas gång på gång så varför skulle jag slippa

Tankarna far dit där de inte borde

Tänk om Teodor skulle bli föräldralös

Vem skulle ta hand om honom

Den lösning som tidigare funnits är inte längre aktuell och det spär på ångesten och oron

Nära vänner påminner om att det förra gången var en ofarlig cysta

Jag hör vad de säger men tankarna lever sitt egna liv

De går knappt att få stopp på

Jag sitter i väntrummet 

Ett väntrum som är fullt av väntande kvinnor

Nån har med sej sin man

Nån har med sej en väninna

Nån har med sej sin mamma

Nån har med sej sin son

Känner mej så ensam

Känner hur pulsen ökar och en panikångestattack tränger på

Jag andas lugnt och försöker få känslorna under kontroll

Efter lite djupandning, och imma på glasögonen pga munskyddet, så lugnar jag ner mej

Jag hör mitt namn ropas upp

Ulrica Goglund

Hinner tänka att de missade en del av mitt efternamn innan jag kommer in i mottagningsrummet

En sköterska tar emot mej och säger att doktor Staffan kommer

Blir kvar själv i det ganska sterila rummet

En modell av ett bröst i genomskärning står framför mej

Funderar på det som komma skall

Så knackar det på dörren och läkaren och sköterska kliver in

Han börjar med att berätta om varför jag är där och vad jag sökt för

Ganska fort efter det så säger han att detta är liksom förra gången en ofarlig cysta

Sen hör jag inte allt av det han säger då jag har fullt sjå med att hålla känslorna i schack

Han gör en undersökning och frågar om jag vill att avhandla ska tömma cystan eller ej

Eftersom jag haft ont av den så vill jag att han tömmer den

Jag får lägga mej ner på den papperstäckta britsen 

Sköterskan gör iordning en spruta

Det är ett rejält don och hon förklarar att det är själva handtaget som är stort

Nålen är tunn

Så trycker det till lite och läkaren suger ur den dumma knölen

Jag får se den gula vätskan och får förklarat för mej att gulaktig vätska är Brad hade den varit brun, röd eller grumlig så hade en utredning varit på sin plats

Likaså om det skulle komma vätska ur bröstvårtan 

Ljus eller gul vätska är bra

Jag fick ett plåster 

Jag fick också veta hur man resonerar kring en eventuell ärftlig cancer

Jag hör inte till den gruppen tack och lov

Läkaren tackar för sej och sköterska än stannar kvar och småpratar lite om det som just hänt

Jag känner hur känslorna rusar runt i kroppen och att jag bara vill komma ut till bilen

I hissen ner ser jag mej i spegeln

Ett par tårögda ögon ovanför munskyddet möter min blick

Jag kommer ut till bilen och hinner knappt stänga dörren om mej innan tårarna kommer

Tårar av lättnad 

Jag meddelar de som undrat och de som hållit tummarna för mej

Får många glada tillrop och jag känner hur tröttheten kommer över mej

Nu vill jag bara hem till Teodor och krama om honom