igår kväll kl.18 hade vi begravning för lilla mamma. det var så vackert. precis som vi ville ha det. mammas kör sjöng några sånger och det var så stillsamt och fint.
prästen talade så fint och innerligt om mamma. han tog upp mycket av det vi pratat om runt köksbordet hos pappa då vi gick igenom allt inför begravningen. han berättade bland annat om allt tok som mamma kunde hitta på. han berättade till exempel om hur mamma efter en middag kunde torka sig lite fisförnämt runt munnen med en servett och samtidigt fråga om hon fått bort all sås. vi tittade upp på henne och då kunde hon ha smetat béarnaisesås i pannan och på kinderna men låtsades som ingenting. det var mamma.
när "gästerna" tagit sitt farväl fick vi i närmaste familjen vara kvar och ta vårat avsked. det var så jobbigt. pappa höll mej så hårt så hårt i handen, sade hej då till sin älskade och pussade kistan. det gjorde ont i hela mej.
jag hade skrivit en dikt till mamma som jag fäst på rosen som jag lade på kistan. det var en konstig känsla att säga "hej då mamma". det har jag ju sagt så många gånger förr; i telefon, när jag varit och hälsat på men detta var så definitivt på något sätt. det kändes som om att hjärtat skulle gå sönder.
vi satt sen tysta tillsammans och lyssnade till "over the rainbow" med eva cassidy. det var en av mammas favoriter och jag vet inte hur många gånger jag fick hjälpa henne att ta fram den låten på you tube. det blev så stämningsfullt och fint.
prästen thomas wasberg sade ett par ord till oss även där och då kunde han inte hålla tårarna tillbaka. han hade ju en relation till mamma via kören och det blev mycket känslosamt.
han pratade om kistdekorationen och hur fin den var och så även tanken bakom. pappa ville att den skulle vara som mammas brudbukett och så blev det, med några tillägg. det var 29 röda rosor för de år som mamma och pappa var gifta. 10 rosa rosor för åren de var tillsammans innan giftemålet och 3 gula rosor som symboliserade oss 3 barn. floristen hade även vävt in mammas röda körsjal i uppsättningen och det var så otroligt vackert.
efteråt var vi hemma hos pappa och mammas systrar med familjer var med. det var också en underlig känsla. vi var samlade allihopa men mamma fattades.
det var en väldigt jobbig kväll men jag är så glad över att den blev så som vi tänkt. en ljus begravning med sång och musik. det hade mamma tyckt om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
åhhh Ullis. Jag blir alldeles tårögd när jag läser dina fina ord om den jobbiga gårdagen som trots allt blev fin. Jag tänkte på dig igår kväll, hoppas att du kan känna att vi tänker på dig med värme och kärlek och bryr oss om dig! Jag är jätteglad att min vän Roger träffat just dig!
Stora julkramar
tack karin.
jag är glad över att jag fått lära känna er oxå. roger har många fina vänner som numera är även mina vänner.
ja gårdagen var urjobbig men det var så fint. ljust och vackert. precis som vi ville så det känns bra.
många kramar till dej
Mitt i all julestök och glädje blir jag så ledsen och tagen när jag läser dina ord.
Jag känner så för dig och d dina.
Hoppas julen inte blir alltför jobbig för er. Man får försöka glädja sig över de fina minnen man har. Dom tröstar trots att för stunden dom gör så ont, tårarna rinner som om det inte fanns någon slut på dom.
Vad skönt att gårdagen blev så fin som ni hade tänkt.
God Jul på dig! kramar!
Liselotte
Skicka en kommentar