Skvaller

2004 började jag att jobba i Vallentuna. Jobbade då m Maria på Ekebyskolan.
Vi tyckte inte alltid lika om allt å jag minns att vi rök ihop vid ett tillfälle.
Men jag gillade henne. D va skoj å jobba m henne. Under mitt 1,5 år på skolan så jobbade jag t 8O % m unga fotbollskillar. El va d hockeykillar? En del killar som sov på fritidssoffan el som passade på att träna på sina gitarriff. I ett tomt rum utan barn. Ja grabbarna var pedagoger ut i fingerspetsarna. Om jag inte minns fel så va dåvarande rektorn förtjust i just såna. Unga killar vill säga. Så d va bara å bita ihop.
Hur som helst. D va många ggr tufft men Maria var stabil å d va nog d som va livbojen min.
Jag fick sen fast tjänst på grannskolan, Hammarbacksskolan.
Vi höll kontakten ett tag å sen sinade s ut. Så för några år sen upptog vi kontakten igen. Facebook e inte bara av ondo.
Nu under min pissperiod sen Rogers kropp gav upp så jag å Maria haft kontakt så gott som varje kväll. D har känts bra.
Att"prata" m nån via nätet e på många vis befriande. Du kan skriva va du vill nästan utan att skämmas. D e lixom fritt fram att blotta sina känslor. Som mer el mindre e all over the place.

Härom veckan skrev Maria att hon ville ge mej nåt som kanske kan skingra mina tankar lite. Igår när jag å Tedde kom hem låg en Hänt Extra på hallmattan. Bland fönsterkuverten. D kändes gott! D e verkligen en verklighetsflykt på sätt å vis.
När Tedde somnat igår så kröp jag upp i soffan m tidningen. Åt några bitar lakritsfudge å försvann in i skvallrets värld.

Tack så mkt Maria. ❤