årskrönika 2009

så var det sista dagen på ett år som varit både underbart och förjävligt.
året började bra. mamma fick friskhetsbesked från bröstcancern som vi fightades emot under 2008. det var underbart!

min tå var mindre skoj och i början av mars opererade jag tossingen. artrosen var längre gången än de trott men det var ju bara en tå...
året 2009 var året då jag bidde förlovad, sambo och gravid. första halvan av året turades vi om att åka till varandra på helgerna. ett himla resande fram och tillbax men ooo så mysiga helger vi hade!

jag lärde känna många av rogers fina vänner vilket innebar lördags- och söndagsbesök på kondis och bivur. en och annan middag och födesedagskalas.
roger lärde känna mina vänner så det bidde många fikastunder, tv-kvällar och middagar där oxå. inte konstigt att kroppshyddan ökade i volym...kan nog inte bara skylla på en ond fot...

slutade med mina lyckopiller och det gick smärtfritt. var lite orolig att det skulle komm något bakslag (roger oroade sej mest av oss 2...)men det gick smidigt.

den 11 april var det en lång man som friade på en solig bänk vid köpings kyrka.♥

for till great britains huvudstad för första gången med några av mina finaste vänner; carro, jella och madde. en ljuvlig resa trots värk i ömma shoppingfötter...skall apselut till det landet och till london igen.
fredagen den 1 maj fick jag en tjusig ring på mitt vänstra ringfinger.♥

i maj kom lilla vademecum och jessica och ploppen blev überstolta föräldrar!! flickebarnet fick dock inte heta vademecum utan det bidde en liten alva. man kan dock ibland kalla henne vademecum ändå...hihi...

13 maj sade jag upp mej och det var ett mycket mycket bra beslut. ångrar det inte för en sekund. stämningen på jobbet har inte direkt blivit bättre det sista halvåret.
17 juli jobbade jag sista dagen på has och det var sååå skönt! påbörjade min semester och när den tog slut den 15 augusti, så blev jag sambo på riktigt.

30 juli kom beskedet som vi inte ville ha. mamma fick svar på proverna och det visade sej att hon hade nya metastaser i skelettet. de fanns i så gott som hela kroppen men mest i höften där hon haft som ondast. läkaren sade dock att utsikterna var goda. att man kan bromsa sjukdomen och att man kan leva i 10-15 år till med skelettcancer. det beskedet höll vi oss krampaktigt fast vid.

första veckan i augusti for jag och den långe mannen på vår första semester ihop. det blev en roadtrip neråt landet. resan inkluderade mycket sol, bad, shopping och god mat. ja en hel del hångel också skall väl tilläggas...
20 augusti var jag och roger på vårt första besök på bvc. fick veta att vi är i vecka 6.
samma dag hade mamma tid på onkologen i västerås för att få veta hur pass mycket cancern spritt sej. verkligen 2 ytterligheter. lycka och sorg.

23 september startade mammas strålbehandling.

26 oktober var jag till västerås och tog ett fostervattensprov. det var sååå häftigt att få sen den lille "på riktigt". pga svininfluensan så fick inte roger vara med, han satt i trapphuset med de andra papporna to be..
13 november var det dags för ett riktigt ultraljud. roger fick inte vara med den gången heller men jag fick filma med digitalkameran.
14 november fick vi besked om att de skulle avsluta mammas behandling eftersom hon var för illa däran. de skulle istället inrikta sej på att hon inte ska ha det ont tills hon somnade in. det kändes som om att hela min värld rasade samman. och det gjorde den nog på sätt och vis.

24 november flyttades mamma till avd 3 på lasarettet här i köping för vård i slutskedet. personalen var fantastisk och man fick ett sånt fint stöd av dem.

den 1 december kände jag bebisen sparka för första gången.

torsdagen den 3 december orkade inte mamma längre. då somnade hon in kl.21.45 på kvällen. om man lägger ihop all den smärta jag känt under hela mitt liv så går det ändå inte att beskriva hur ont det gjorde när mamma somnade in. när hon lämnade oss.
tisdagen den 22 december kl.18 var det begravning i köpings kyrka. det kändes på sätt och vis om en out-of-body experience. som om det hände någon annan och inte mej och min familj.

den första julen utan mamma spenderade vi hos pappa och det blev en mycket jobbig men fin dag. många skratt blandades med tårar.

och nu är det alltså årets sista dag. den sista dagen på ett år som innehållit mycket glädje men ännu mera sorg. det är svårt att se framåt. att se en dag utan ledsamhet i hjärtat och en tår i ögat men den dagen kommer att infinna sej förr eller senare. det kommer att ta tid och det är nog många dalar att ta sej upp ur innan det planar ut. det viktiga är att finnas till för familj, vänner och bekanta. att bry sej om de vi har runt omkring oss. att ta vara på varje dag.

hoppas på ett gott slut med en bättre början.