De sista dagarna känns som ett töcken. Det känns fortfarande så ofattbart att jag aldrig mer kommer att få se mamma, att få prata med henne, att krama henne. Att lyfta telefonluren och få höra hennes röst. Att se hennes knasiga grimaser och underbara leende. Höra hennes galna skämt och att få vara med om hennes tokiga infall.
Ibland kommer sorgen och saknaden över mig som en flodvåg. Går inte att värja sig mot den smärtan. Får panik och svårt att andas. Vill bara radera allt som hänt och göra så att allt är som vanligt igen. Innan sjukdomen.
Jag kan finna tröst i att mamma inte har ont längre men jag önskar så att hon inte behövt lämna oss och livet för att få slippa smärtan. Det känns så orättvist.
Idag var vi och ordnade inför mammas begravning. Det kändes som en stor hård knut i magen innan vi kom dit men väl på plats så kändes det bättre än vad jag trott att det skulle göra. Mannen vi talade med var mycket vänlig och det kändes bra.
Pappa har pratat om att han vill att begravningen ska ske en tisdagkväll kl.18 då mamma brukade ha körövning, eftersom det var mammas stora glädje i livet; att sjunga.
Det gick att ordna och det var som en stor sten föll från bröstet på oss alla fyra.
Mammas kör kommer att vara med och sjunga och jag tror att det kommer att bli fantastiskt vackert.
Det kändes lite som en out-of-body experience när vi satt där runt bordet och beställde mammas kista och urna. Det är så svårt att förstå att detta händer på riktigt. Mamma hade så mycket kvar att göra. Hennes liv var inte på långa vägar färdiglevt.
Älskade älskade mamma. Jag saknar dig så det gör ont.
5 kommentarer:
Hej vännen...Jag är såå himla ledsen för det som hänt,jag saknar henne jättemycke,Emma talar om henne,tror att hon är i himlen med mormor o gamelmorfar o fikar,gulligt...Igår sa hon helt spontant att hon vill köpa en ros till Ove o lämna den...Så jag hoppas att det är ok att vi kommer förbi en dag...//Massa kramar till dej...Lotta...
tänker på er..och lider med er..förstår att allt känns som en lång dröm,man vill bara vakna upp och att allt ska vara som vanligt igen..flera gånger efter att pappa gått bort så kunde jag vakna på morgonen och tro att han levde för man har liksom pratat med "han "i drömmen..Man har sååå mycket som man skulle velat ha sagt och gjort med dom..Men jag tror att dom finns med oss hela tiden ändå och vaktar lite över oss...Blir begravningen före eller efter jul??Vi ska ha begravning för min mammas svärfar den 22:a men det blir bara dom närmsta..stor kram till er..var stark..
Lotta, pappa skulle uppskatta det jättemycket! Han vet hur mycket mamma älskade sina små lånebarn.
Så klart att mamma fikar med Emmas gammelmorfar och mormor! Mamma gillade att fika.
Kram på dej
Linda, precis så är det. Man vaknar och för ett ögonblick har man "glömt" det som hänt men sen slår det en. Hårt.
Kram
Linda igen, vi ska oxå ha begravningen den 22 december. Det verkara vara många som vill komma så det blir nog ganska stort. Det är sååå många gamla dagbarn som är vuxna idag som hört av sej och en massa föräldrar till dem. Det var många som tyckte om min mamma.
Skicka en kommentar