Dagarna går. På onsdag e d dax gör urnsättning. Jag å Lillemor stannade till vid kapellet igår å kollade in din plats för vila. D e en fin plats. Grönt å en hörnplats m buskar på två sidor. Du hade varit nöjd.
Har köpt blommor som ser ut som prästkragar. Margeriter? Kan de heta så?? Ska klippa blommorna å lägga i botten där urnan skall i.
Idag var jag på väg att ringa dej efter övningskörningen. Ville berätta hur d gått. Hann få ner handen i väskan innan d slog mej att du inte kommer att svara.
Fan va ont d gör.
D e så jävla mkt som du missat. Vi gjorde ju så gott som allt tillsammans. Nu e jag så himla ensam. Jag har de finaste människorna runt mej men sen där ensamheten rår de inte på.
Jag har Tedde men känner mej ändå solo.
Jag saknar dej så himla mkt. När jag blundar ser jag dej framför mej å d känns så verkligt.
Vissa morgnar när jag just vaknat å just innan verkligheten ger mej en käftsmäll så kan jag ibland känna den där tryggheten. D där lugnet av att du finns hos mej. Men så minns kroppen att du d borta å JÄVLAR så ont d gör.
Tror du att jag en dag kommer att kunna se framåt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar