Dagarna går å går. Om saker ting skulle följa min värld just nu så skulle allt stå still. Känns ofattbart att vardagen rullar på. Att folk jobbar på. Att tiden liksom bara går fast hela mitt liv har avstannat.
Jag undrar när d drar igång igen. Känns som om att d kommer att bli en lååååång paus.
Korta korta stunder kan jag tänka på nåt annat. Men d e svårt. Efter sju år ihop så finns ju du i allt runt omkring mej. Du finns i vardagen. Du finns i mej. Du finns i Tedde.
Jag kan fortfarande minnas allt allt allt. Är rädd att minnena så småningom kommer att blekna. Att jag ska glömma din blick. Din röst. Din närhet. Hur din smekning mot min kind kändes. Hur d kändes att ha din hand i min. Att låta mej omslutas av dej.
Ellen å Spasse sov hos oss igår natt. De sover hos oss i natt igen.
På förmiddagen va jag å Tedde på Knatteskutt. Flera ggr så slog d mej att du aldrig mer kommer att se vår goding hoppa å studsa. Springa å kämpa. Blev tårögd mer än en gång.
Tedde kom t mej några ggr bara för att kramas. Iakttog honom mkt under passet. Emellanåt såg han så ledsen ut. Han försvann liksom i tanken å såg sorgsen ut. Undrar vad som rör sej i hans lilla knopp. På sätt vis e d skönt att han bara e sex år. Han e ju fortfarande ganska liten men förstår samtidigt väldigt mkt. Ibland mer än vad jag tror att han gör.
När ledarna pratar om mammor å pappor så slår d mej; Han har ju ingen pappa längre. Inte i livet iaf.
Fattar inte hur livet kan va så jävla ruttet. Hur ska jag kunna uppfostra honom solokvist? D va ju du å jag Roger. D va ju du å jag. D skulle ju vara du å jag forever and ever. Kan ibland känna en djävulsk ilska över att du lämnade mej. Du lämnade mej alldeles in i helvete för tidigt.
D va ju inte här d skulle bli.
E d så att för mkt lycka inte e bra? Från dag ett har d känts rätt m dej. Som att komma hem. Har inte varit några dubier, några tveksamheter har aldrig funnits. D va bara självklart att d skulle va du å jag.
Vi blev ett.
Nu e jag halv. Vet inte när eller om jag blir hel igen.
You were My East. My North. My West. My South.
Du var mitt allt.
Efter Knatteskutt åkte vi med t Stenugnsbageriet. De som fikade idag var Elin Karin Nisse Tommy jag Tedde Spasse Jonas å Ellen.
Varje gång slås jag av tanken att din stol för alltid kommer att va tom. D känns tomt. D känns konstigt. D gör ont. Vi. Jag å vännerna ses ofta. D känns som om att du på nåt sätt e med oss. Fast ändå inte. Den där tomheten. Den där jävla jävla tomheten.
Efter fikat åkte Tedde m hem t Ellen. Jag va hem solo en stund. D gick så där. När jag blir själv, vilket inte e särskilt ofta, e d som att vrida på kranen på full speed. Tårarna går ej att stoppa. D hulkas å d snoras. Ingen skön syn men d bjussar jag på. Sorgen måste väl ut. E dock inte säker på att d finns ett slut.
Åkte sen t Ikea m Lillemor. Köpte födelsedagspresent t Tedde. Sprang på en ungdomskärlek. D va oväntat men kändes fint. Att påminnas om kärlek kan aldrig vara fel. Va sen in en sväng på Ikea. Lillan skulle köpa ett gäng prylar å jag hittade så klart oxå en del. Köpte nya sängkläder bla. Jag riktig kunde höras hur du suckade över d; har vi inte sängkläder d räcker??
Tom Ikea påminner om dej. Alla minnen ploppar upp å jag tycker att jag ser dej lite här å var.
D där m att köpa nytt känns lite knepigt. Du va ju den jag visade allt för. Du va ju den jag rådfrågade. D va ju du å jag som tog besluten ihop. Nu bestämmer jag själv men d som känns mest konstigt e att du inte finns kvar här för att se resultaten av mina beslut. Mina inköp. Mina ändringar. Emellanåt så känns d som om ; vad e d för mening när du ändå inte kan ta del av d?
Jag inser mer å mer för varje dag hur stor del av mej som försvann när du somnade in. Jag inser mer å mer hur mkt vi faktiskt betydde för varann. Hur mkt jag brydde mej om din åsikt. Hur jag älskade att lyssna till dej å dina ord å utläggningar.
Strax efter att jag kommit hem så kom Annika. Vi påbörjade bouppteckningen. När jag skulle ta fram olika papper som behövdes så hittade jag dina noteringar av olika slag. Dina kråkfötter va som knivar i bröstet. Tänk att en så välbekant handstil kan göra så ont.
Så kom Ellen å Spasse hem m Tedde. Vi lagade mat å åt gott å pratade om ditten å datten. Så kom även Jessica.
Klockan åtta bänkade vi oss i soffan alla Sex. D va dax för finalen av mello. Teddes t favvisar va Samir å Viktor plus Panetoz. När d inte gick bra för nån av de två bidragen så stängde han in sej i sitt rum å grät. Fick sitta länge m honom på sängen å prata om att folk kan tycka olika å att man ibland bara får acceptera att d inte blir som man vill.
Att d inte blir som man vill. Nä. Så bidde d inte. Big time. D bidde så jävla mkt fel så jävla mkt fel.
Tedde ligger bredvid mej på din sida å sussar gott. Ellen å Spasse sussar i Teddes rum.
John Blund har som vanligt skippat att titta in hos mej. Tarvligt. Skulle behöva sömn. Skulle behöva somna å sen vakna när allt d onda lagt sej. När sker d tro??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar