lite mer reflektion. ilska.

d där sommarpratet triggade igång mkt hos mej.
hon berättade om hur obefintlig vården för anhöriga varit, speciellt för barnen.
i stockholm serverades all hjälp utan att vi behövde fråga. jag fick terapi, roger fick terapi, tedde fick prata å han fick böcker som handlade om pappas sjukdom. han fick oxå se alla maskiner å apparater som användes under rogers behandling. d fanns lekhörna för barn.
frågan kom med jämna mellanrum om d va nåt mer vi behövde. om d va nåt vi saknade.

så flyttade vi t köping. här är anhörigvården ett skämt. den finns inte skulle jag oxå kunna skriva.
jag bad om hjälp med teodor. då fick jag svaret: -sånt finns inte. tycker du att han behöver hjälp så får du väl vända dej till bup men jag vet att d e lång väntetid.

bup??? va fan! jag kan ångra än idag att jag inte stod på mej. jag skulle ha krävt hjälp å stöd. teodor skulle förlora sin pappa men ingen INGEN på hela jävla lasarettet kunde hjälpa honom. "vi har aldrig gjort d här förut".
näe, vem fan hade d??? jag hade aldrig förlorat en man förut. jag hade aldrig sett min son förlora sin pappa.

palliativ vård. jag hatar d ordet. har hört d för många ggr under 2016. först roger, sen lillemors pappa å nu farmor.
farmors vård på lasarettet e oxå ett skämt.hon kan inte svälja men ändå fick hon medicin i tablettform vilket resulterade i att tabletten låg kvar i svalget å hon fick frätskador.
lasarettet missade att hon fått svamp i munnen. d upptäckte dem på korttidsboendet.
påminner mej om när jag frågade nån sköterska på lasarettet va d va som roger hade på läpparna. fick då till svar: -ja oj, va e d där? ja han kanske bet sej när han ramlade ur sängen i natt.
ramlade ur sängen? frågade jag. sängen skulle ju vänas å en madrass skulle läggas nedanför eftersom han redan ramlat ur sängen två ggr.
ja, vi glömde d.....
så flyttades roger t västerås å när han kom in på avdelningen så började läkaren att prata m roger men avbröt sej, tog fram en ficklampa å lyste på munnen.
jag undrade vad hon gjorde å hon svarade; -han har inte bitit sej på läppen. titta här, sa hon å lyste in i rogers mun. jag höll då på att svimma av synen som mötte mej. hela munnen, gommen, tungan var som ett enda stort sår. han hade fått herpes.
på köpings lasarett; -ja han bet sej kanske när han ramlade ur sängen....

fan vad jag blir illa berörd när alla dessa minnen å tankar kommer upp.
så mkt skit som han fick gå igenom.
han bara fann sej i allt.
blev arg på mej när jag sade ifrån eller när jag bad om hjälp eller mer info. han ville aldrig vara till besvär.

fan vad jag saknar honom. den där klyschan "du gör mej hel" är allt annat än en klyscha.
jag är halv utan dej roger.