Årskrönika del 2

Den 12 februari blev jag sjukskriven igen.
17 februari var Roger tillbax på KS igen. Dessa resor från Köping till Västerås å till KS å t Köping igen å t Västerås igen tog musten ur honom. Efter varje resa var han trött å d märktes att orken blev mindre å mindre.
18 februari ringde Simon Moretti från KS. Roger hade fått blodpropp i benet som vandrat t lungan å medicin mot propp e blodförtunnande. Eftersom han fått cellgifter så va blodet redan tunt. Skulle d då ske en blödning, vilket var vanligt, så skulle d ej kunna gå att göra något å eftersom Roger sedan dag ett sagt att han inte vill bli liggandes som ett kolli så va situationen allvarlig. Jessica å Tommy skjutsade mej t KS å d där samtalet m Simon..d kändes som om att jag satt bredvid å tittade på. Som om att d inte gällde mej. Som att se på en film.

Här behöver jag göra ett inlägg om vänner. Våra vänner. Rogers vänner som blev mina vänner.
Jessica lämnade jobbet utan att blinka för att skjutsa mej t KS. Likaså Tommy. Per å Lotta hämtade Tedde på dagis å Lillemor kom även hon till KS. Vännerna, Gogis-familjen som Roger kallade dem, har varit helt fantastiska under denna tid. Inga frågor, inga konstigheter, de har bara funnits där.

Den 19 flyttades Roger t Köping. Igen. Efter den resan va han helt slut å d e som om att han aldrig riktigt hämtade sej efter den.

Den 24 februari kl.11.30 hade jag det där samtalet. Det där samtalet som jag aldrig ville vara med om.
Rogers infektion i kroppen var för svår. Antibiotikan visste inte i vilken ände den skulle börja. Roger har från dag ett sagt att han inte vill bli liggandes. Om d kom t den stund då d inte finns mer att göra, då ville han somna in.
Läkaren frågade mej hur jag ställde mej till det beslutet. jag var ju närmast anhörig och hade beslutet i mina händer. Hela min kropp formligen skrek RÄDDA HONOM!!! Jag vill ha honom kvar!!
Men i hjärtat visste jag vilket beslut som var det rätta. Jag minns att läkaren reste sej upp å kom runt bordet å lade sina armar om mej när jag tagit beslutet å sa: Du är en mycket stark kvinna å jag beundrar dej. Jag minns oxå att han luktade så mkt svett.

Läkaren sa att han fått svar från V-ås å att de var på samma linje å att han nu väntade på besked från KS å att han inte ville göra några förändringar innan han fått besked från dem.

Vid halv fyra kom han tillbax å då hade KS gått igenom alla Rogers papper å de sista proverna å d tyckte likadant; att fortsätta behandling va att fortsätta lidandet.

Beslutet togs att avsluta all behandling. Jag fattade då att inom några dagar så skulle mitt livs kärlek inte finnas kvar. Eller fattade å fattade. Jag förstod att den dagen var nära men att sen ta in d å fatta vad som va på gång, d e en annan femma. Jag trodde många ggr att d va nån elak jävel som jävlades med mej, med oss. Att nån snart skulle komma å säga; lurad. Vi har testat dej å nu e d över.
Men icke.

Jag funderade av å till på om jag skulle hämta Tedde. Tänkte först att han skulle komma upp dan efter. Men så hux flux så ändrade jag mej. Jonas for å hämtade Tedde å han kom upp å kramade Roger.
Vi var kvar ett tag till å sen vid sjusnåret så bestämde vi oss för att åka hem. Jag ville vara hos Tedde å förklara för honom vad som var på gång.

Vid tio kvart över tolv på natten ringer telefonen. Rogers andning e annorlunda å de vill att jag kommer. Lillemor ringer t Jessica som kommer hit å passar Tedde. Lillemor skjutsar upp mej å vi kliver in på hans rum 00.36. 00.35 hade han tagit sitt sista andetag.

Jag skrek.

Dagarna som följde e lite som ett töcken. Vännerna löste av varann. Allt praktiskt skulle fixas å jag fick hjälp m allt. E för evigt tacksam över detta.

Begravningen skedde tisdagen den 8 mars. Internationella kvinnodagen.

Dagarna går sen i varann.

Den 20 mars hade vi kalas för Tedde på bowlingen. D va fint att se honom m vänner å d va skönt för mej att slippa ordna något.

Påsken kom å vi firade den m god mat hos pappa. Vi träffades oxå hos Spasse, Ellen å Jonas för att fira påsken en gång till.

Annika å jag hade några sittningar där hon hjälpte mej m bouppteckningen efter Roger. D va jobbiga träffar. Vi både grät, skrattade å pratade. Till slut blev d gjort, klart å godkänt!

30 mars tatuerade jag mej. En tatuering som symboliserar min å Rogers kärlek å när den var klar grät jag. Den kändes så rätt. Som om att jag alltid haft den.

7 april tog jag min första körlektion å den 7 juni fick jag mitt körkort!

11 april började jag att jobba 50 %,
25 april köpte jag min första bil. En Kia Venga å den e jag fortfarande supernöjd med! Kan dock fortfarande känna ilska inför att jag aldrig fick visa Roger att jag kan köra bil. Han såg fram emot att få bli skjutsad överallt å ingenstans. Tyvärr så hanns d inte med...

3 maj va d så dax för info i Nyckelbergsskolan inför Teddes skolstart. Jag hade ont i magen på vägen dit å efteråt när jag knappt kommit utanför skolgården så bröt jag ihop. Roger hade sett fram emot att få följa tedde till skolan å han hade ju lovat honom d. D gjorde fysiskt ont i hela mej. Alla dessa papper att fylla i där jag skulle stå som ensam vårdnadshavare...

11 maj va d urnsättning. D va en fin stund. Några vänner å min pappa var med. Efteråt så for vi ut till Malmön å fikade. Solen sken å d va riktigt fint. Tedde, Kajsa å Ellen doppade fötterna. Tedde tog av sej t bara kallingar men lyckades inte doppa hela sej då vattnet va kallt.

Näst sista helgen i maj så for vi ner t Göteborg. Lillemor, Petra å Per sprang Göteborgsvarvet å Rogers vägnar. Rogers mål va att springa loppet men d bidde tyvärr inte så. Per sprang med dubbla lappar. Inte ett öga torrt.
När vi sen samlades i Marikas lägenhet till kvällningen så bidde d lite tårar å prat om Roger. E ganska säker på att han va med oss.

I maj började jag att jobba 75 % å d funkade bra. Liten omställning först men d gick ganska fort att komma in i att jobba sex timmar istället för fyra.

Tedde hälsade på sitt nya fritids å sin nya förskoleklass under maj månad. Han såg mkt fram emot att få börja skolan å d va så skoj att se.

Sista helgen i maj va d Grisfest här i Köping, Vi va ett gäng som käkade på Bishop å sen åkte kidsen lite karuseller. Den 28 maj hämtade jag bilen! Snacka om mallig!

3 juni klarade jag teoriprovet å den 7 juni klarade jag uppkörningen! Grattis som fan till mej!

Så kom sommaren.
I juni började jag att gå hos en kurator via Byjordens vc. D kändes bra.
Tedde startade en intensiv simskola på två veckor å d gick bra!
Glass å Berså fick sej ett gäng besök å många stooora glassar åts.
Midsommar firades som vanligt i Vallby hos Lillemor å Zeke. Patrik, Fredrik å Lotta var med å d kändes fint. Den första midsommaraftonen utan Roger.
2 juli for jag å Tedde t Öland med Efwa å Pia. Vi hade hyrt en stuga å veckan blev skitbra! Sol å god mat å slapparedagar på Böda strand. Underbart!
Grillkvällar i Vallby.
Bilfärd till Susanna m fam i Täljö.
Shoppingturer till Örebro, Västerås å Stockholm.
Kolmården med Tedde, Jonas å Ellen.
Den 29 juli for vi t Korfu tillsammans med Jessica, Kajsa å Erik. Strålande sol hela veckan å d va ren å skär njutning! Att sen se tedde vara som en fisk i vattnet fick mitt mammahjärta att slå lite extra!
Vi besökte Arboga under Medeltidsdagarna. D va inte min grej men sällskapet va bra!
Jag, Spasse, Lillemor å Zeke käkade skitansgott på Katrinelunds sjökrog.
Hälsade på Sissi m fam i Örebro.
Hälsade på Fredrik i Årsta.
Käkade på nyöppnade Hantis som bytt namn å blivit en Harrys-restaurang.
O´Learys öppnade i bowlingens lokaler.
3 september va d dax för årets Weeping-spelning på Ögir. En finfin afton. Grät fult men med vännerna runt omkring så kändes d ändå ok.
Arboga badhus fick sej ett besök av oss för första gången.
Tedde började i förskoleklass. Jag var så stolt så stolt när han med modiga kliv stegade ner mot skolan med fruktburken i handen. Jag grät fult när jag lämnat honom. Svor åt Roger för att han missade detta stora ögonblick.
Hösten inleddes med 75% arbete.
Kräftskiva hos fam Oskarsson.
19 september skulle Roger ha fyllt 55 å då for jag å Tedde till kyrkogården å firade honom.
Under hösten började Tedde på simskola å när den va slut va han som en delfin i vattnet! Många fina simmärken lyckades han få!
I oktober kollade jag på the Cure i Globen.
I oktober gick jag oxå upp på 100%. Kändes tungt de två första veckorna men sen vände d.
Tedde började att spela innebandy när fotbollssäsongen tog slut.
Tedde va på sitt första disco i Folkets Hus.
Tedde testade bowling ett par ggr på tisdagarna.
Hade en heldag i Stockholm m Jessica. Vi träffas inte så ofta sen jag flyttade t Köping å hon t Storvreta. D e dock muchos majs när vi ses!

Sista helgen i november for jag t Göteborg m Lillemor å Zeke. Eftersom vi inte kom iväg till Way out West så tog vi en helg i november istället. Vi tokshoppade, vi åt tokigt god mat, vi drack tokgoda drycker å bodde på ett tokbra hotell med tokbra hotellfrulle. D va helt enkelt en tokbra helg!

Min födelsedag var jobbig. Den första utan Roger. Lillemor hade varit iväg m Tedde å Tedde hade fått köpa presenter till mej. Jag grät fult...

Julfesten med fritidspersonalen va ab fab! Så skönt att få tokskratta en hel kväll!

Teijo fyllde 50 å hade kalajs på Ögir i början av december. Finfin kväll med fina vänner.

Vi blev bjudna på julbord på Westerqwarn med jobbet. Maten va ingen hit men sällskapet va strålande!

2016 var året då tedde testade indisk mat för första gången å han e numera hooked på Korma!

Igår var det nyårsafton å vi var hemma hos Kicki, Peter å Thelma. Vi var 25 vuxna å 13 barn. Oxfilén va smarr å sällskapet likaså. Ett fint slut på ett skitår.
Ska jag summera detta året så har d handlat mkt om tårar, sorg, saknad å ledsamhet. Jag kan fortfarande får känslan av att d e nån jävel som jävlas m mej. Att rätt som d e så kommer nån att säga; testet e över. Nu får du Roger tillbax.

D som har varit fint under året e att jag fått bevis på hur fina vänner jag har. Mina vänner å så de vännerna som jag fått via Roger. På det planet e jag mkt lyckligt lottad.
Jag har oxå fått berättat för mej vid otaliga tillfällen hur Roger lyst upp sen han träffade mej å d känns så himla fint att få höra. Roger var mitt livs kärlek å d känns så in i helvete orättvist att vi inte fick mer tid tillsammans. Jag e dock evigt tacksam över att jag träffade honom å över att vi fick Teodor. han en en liten kopia av Roger. Samma rörelser, samma gester, samma uttal å fötterna e exakta kopior.

Jag har inga förväntningar inför år 2017. Jag vill försöka hitta mej själv igen. Må bättre så att jag kan va den bästa förälder jag bara kan. Jag vill se Tedde växa å lära. Jag vill bli lättare på vägen.
Jag vill bli stark. Jag vill kunna känna tacksamhet.
D e väl inte för mkt begärt?