då haf jag tatt första steget mot att skaffa duschvägg. känns toppen! vi hade ju pratat om att ta bort kabinen eftersom roger hade svårt att komma i å ur. vi kör vidare på den idén tycker jag. d känns lite som om att roger e med på den resan.
apropå resa, idag fick jag en länk skickad till mej från karin. d va ett sommarpratsprogram där en kvinna berättade om sitt liv. ett liv tillsammans med man å två barn å sen kom den där jävla cancern. hennes ord hade kunnat vara mina ord. hon beskrev vissa känslor på pricken. d kändes som en käftsmäll. d som berörde mest var när hon berättar att ena barnet frågar henne: -är du ledsen för pappa? d e teodors ord exakt. varje gång jag e ledsen så ställer han den frågan.
eller: -kan inte pappa bli levande igen?
livet e grymt många gånger.
en sak som jag oxå tar med mej från sommarpratet är kvinnans hopp. hennes tro på att livet ordnar sej på ett sätt eller annat. för en kort stund kände jag hopp å d kändes så himla fint. välbekant på nåt vis.
kanske. kanske finns d en liten strimma av hopp.
även för mej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar