Kärlek genom bokstäver

I maj ska Alva ha sitt 7års kalas. Hon och jag satt och klurade på vad det ska ha för tema. Alva vill bestämma kaksorter redan nu. Om det ska vara fiskdamm eller skattjakt. Motiv på inbjudningskort.

Barnkalas.

En sån där bullrig, stojig och högljudd variant med Snipp & Snopplåten på repeat. En sån där tillställning som du fullkomligt äääälskar. Ett sånt där kalas som du gärna blir lite sen till.

Roger.

Jag saknar dig.
Är du verkligen borta?
Står du inte redo i hallen nästa gång vi kommer och öppnar?
Får jag inte ge dig en sån där kram då jag behöver stå på tå för att riktigt kunna krama om?
Får jag inte se dig resa dig ut soffan mitt i ett samtal för att vi bara just precis då behöver höra en låt eller titta på ett skivomslag som du kom att tänka på?
Får jag aldrig se det där leendet spela i mungipan igen som inte riktigt har bestämt sig för om det jag just sa är alldeles fantastiskt roligt eller bara helt knäppt?

Och mest smärtsamt av allt.

Ska jag inte få se dig ge Ulrica en sån där blick när du tror att hon inte ser?
En sån där som gör att hjärtat sväller till dubbel storlek.
Som värmer bättre än te och varm choklad tillsammans.
Den som inrymmer tryggheten och kärleken från tusen nallebjörnar.

Roger.

Var du än är nu.
Fast vi inte kan se dig.
Sluta aldrig att ge henne de där blickarna. Tänk aldrig att det kanske inte spelar någon roll.
Att hon inte märker.
Det gör hon.
Fortsätt tills ni ses igen.
Och sluta för allt i världen inte då heller.

Och snälla.
Kom på kalaset.
Du kan få en egen hörna och en kall öl på övervåningen. Eller bakom lekstugan om det känns lugnare.

Vi älskar dig.