Hur många gånger kan man åka tillbaka i tiden?
Än en gång - jag på tåget
Med ryggen mot och ansiktet från
ser jag åkrarna och träden lämna
Än en gång åker jag in i vanmakt
till kärlek, död och sorg
Än en gång har den största människan lämnat -
för stor, för god, för ung - denna gång - Den långe, Roger, med bastubans ljudande röst.
Än en gång uppstår tomrum
Än en gång slits en annan mitt i itu
det som var helt blir halvt
det som var fast löses upp
det som var färgprakt blir genomskinligt
konturerna suddas ut
ljus ersätts av mörker
synfältets hela bredd försvinner till en microskåpisk tunnel
Där hamnar den som känner kärlek
Det är ingen tröst
Än en gång - jag på tåget
Med ryggen mot och ansiktet från
ser jag åkrarna och träden lämna
Än en gång åker jag in i vanmakt
till kärlek, död och sorg
Än en gång har den största människan lämnat -
för stor, för god, för ung - denna gång - Den långe, Roger, med bastubans ljudande röst.
Än en gång uppstår tomrum
Än en gång slits en annan mitt i itu
det som var helt blir halvt
det som var fast löses upp
det som var färgprakt blir genomskinligt
konturerna suddas ut
ljus ersätts av mörker
synfältets hela bredd försvinner till en microskåpisk tunnel
Där hamnar den som känner kärlek
Det är ingen tröst
Hjälp vår älskade vän Ulrica
ta emot vår kärlek och att andas genom oss
ta emot vår kärlek och att andas genom oss
1 kommentar:
Jag läser det du skriver och det är så vackert. Det är med stor sorg i magen och i hjärtat. Det är fortfarande ofattbart. Du är så stark. Även när du är svag är du ofantligt stark, fast du märker det inte just då bara. Jag är så imponerad av din styrka och alla dina ord som du skriver. Att skriva är bra. Det hjälper inte mot smärtan men det lättar lite på trycket, tror jag. Mängder med kramar.
Skicka en kommentar