lättnad

jag höll ganska hårt i ratten när jag styrde mot västerås i eftermiddags. ylva följde med å d va såååå skönt att ha sällskap å så skönt att hon så självklart erbjöd sej.

jag klev in i rummet. sköterskan frågade om jag visste hur undersökningen skulle gå till å jag svarade nej. hon sa: jag kommer först att undersöka dina bröst, känna igenom dem. sen tar vi bilder å d e fler bilder än vid en vanlig mammografi.
jag känner nu hur jag blir rädd å ledsen. hon ser d å tar mina händer å säger: jag ser att du tycker att d e jobbigt.
hon lugnar mej å fortsätter sen att berätta hur hon ska gå t väga.
en läkare ska sen titta på bilderna å sen blir d ultraljud å eventuellt ett nålstick för att antingen tömma eller ta ett prov på d som är där.
nu trillar tårarna på mej å d enda jag tänker e att d kommer att va nåt elakt i bröstet å att tedde kommer att bli föräldralös innan han fyllt 10.

hon klämmer fast mina tuttar å maskinen å tar bilder från alla möjliga håll å kanter.
får sen sitta en stund å vänta medan läkaren tittar på bilderna. då kommer tårarna igen å jag frågar om jag får hämta min väninna å d får jag så klart. ylva kommer å sitter m mej.

så blir d dax för ultraljud. den kvinnliga läkaren häller på nåt kallt klet över tutten å drar sen med en apparat. hon ber mej att titta på monitorn å där uppenbarar sej en svart runt boll.
hon säger; där har du knölen du känner å d e en ofarlig vätskefylld cysta.
är den ofarlig? frågar jag.
hon svarar ja å då forsar tårarna fram. jag gråter fult å hulkar å snorar. all min oro, rädsla, ilska å skräck bara rinner av mej å jag blir så vansinnigt lättad. ylva gråter oxå å tar min hand.

så tar hon fram en spruta som e kopplad till en slang. hon ber mej att titta på monitorn då hon säger att d kan kännas bra att se att den mörka knölen försvinna. jag ser på skärmen hur nålen sticks in i mitt bröst, jag känner knappt sticket, koncentrerar mej på skärmen. ser hur nålspetsen når d mörka partiet, hur den trycker på å d mörka lixom håller emot, så går d hål å nålspetsen syns inne i d mörka området. så säger hon; nu suger jag ur. jag ser på skärmen hur d svarta partiet minskar å till slut e d helt borta. å jag gråter igen.

jag har under de sista 3 veckorna målat upp så många olika scenarion i huvudet å de flesta har inte haft lyckliga slut. de cancerresor jag varit med om har varit rena rama helvetet å min skräck inför att få gå igenom ytterligare en cancerresa, gjorde mej livrädd. d kan så klart fortfarande drabba mej men just idag så e jag så förbannat lycklig å tacksam över att denna knöl va en ofarlig en.