My reason for living

När jag for hemåt ringde jag t fritids å sa att de kunde låta Tedde gå hem då jag strax skulle vara hemma. Kommer hem å parkerar, å vänder mej sen neråt vägen för å se om han kommer gåendes. Mkt riktigt. Där nere kommer han sprättandes.  Jag slås av hur lik Roger han är. Han går som Roger, lite framåtlutad. Går utåt m fötterna, som Roger. Han knycker till lite med ena foten, som Roger. Han har långa raka ben, som Roger.
Jag känner hur tårarna stiger å jag fylls av känslan " för den där pojken skulle jag göra allt".
Så får han syn på mej, skiner upp, ler lyfter ena armen å vinkar fort!
Jag vinkar tillbax å blinkar bort tårarna.
Tänker på hur mycket som Roger går miste om. Eller är han kanske med oss å tittar in lite då å då? Jag hoppas d.