heldag på lasarettet

åter igen kan jag undra hur mkt tårar en kropp kan producera?
jag gick till dej på förmiddagen. möttes av den där totalt livsgnistelösa blicken. grät.
bad att få prata m läkare å sjukgymnast å båda kom efter en liten stund.
antidepressiva sattes in.
blodprov togs.
urinprov togs.
en plan för sjukgymnastiken gjordes.
jag hjälpte dej att duscha. där fick jag dej att dra på smilbanden. som jag längtat!
efter duschen var du trött å slocknade.
väckte dej då d va dax för lunch.
jag vilade medan du åt.
så blev du helt slut å jag tror att du sov innan huvudet nuddade kudden.
satt å tittade på dej då du sov.
minnen swishade förbi å jag lät dem rinna över mej. riktigt skön stund.
att man kan känna så mkt kärlek inför en annan människa. d e stort.

på em kom pappa å plockade upp mej, vi åt lite å sen bar d av hemåt för hämtning av teodor.

efter en stund ringde du å då hade du fått feber. jag tänker att d måste va nån liten jävel som sitter nånstans å fått för sej att jävlas allt va d går. inte direkt vad du behövde nu.

jag å tedde gosade ett slag. tittade på alvin å gänget å myste.

så ringde du igen.
du hade fått magsjuka.
d innebär besöksförbud.

du fick dropp.
du fick syrgas.

helvete!

du hade oxå fått vara på röntgen för att se om d hänt nåt efter nattens fall då du slog i huvudet.
svar kommer nog i morgon.

i brevlådan idag kom papper inför provtagningen som ska ske i morrn. ska gå å lämna dem på avdelningen i morrn. d kommer nog att kännas konstigt att gå dit utan att få gå in t dej...

på måndag nästa vecka är nästa cellgiftsbehandling planerad. d e inför den behandlingen som proverna skall tas. dessa skickas sen till karolinska för analys.

jag känner mej orolig inför den den här gången. cellgifterna sliter på kroppen å med magsjuka härjandes i den redan trötta kroppen...ja..hur ska d gå?