Synligt

På nåt sätt så har sjukdomen tagit större plats i våra liv. Jag tror att d beror på att den är synlig. Det har den inte varit hittills. Huvudvärk. Illamående. Yrsel. Det e inget som syns på utsidan. Nu e vänster ben svagare å viker sej. Vänster arm hänger inte med vilket gör att handen e lite svullen. Å så har vi medicineringen. Betapred, cortisonet, gör att ansiktet svullnar. Det sistnämnda kom ganska fort då de ökade dosen av avsvällande. Lite ironiskt att ett avsvällande medel ger svullet ansikte...
Fort var det ja... Jag å Tedde kom hem från dagis, Roger möter oss i hallen. Tedde tar min hand å viskar: -Jag måste prata med dej i mitt rum mamma.
Han tar min hand å drar med mej in i sitt rum. Där frågar han: -Varför e pappas huvud så runt?
Denna ärlighet å dessa frågor. ❤
Jag tror att dessa synliga "sjukdomstecken" gör att även Roger svajar i sin framåtanda. Att det blir så påtagligt att nåt e fel.
Ett fel som ska åtgärdas.
Annars jävlar