Kom till Roger vid nio. Febern hade gått ner till 37,4.
Svaret på proverna visade lunginflammation. Inte direkt vad jag kallar medvind.
Dessutom hade han ramlat ur sängen i natt. Han hade då fått för sej att han va hemma. Han hade ropat på mej men jag hade inte hjälpt honom.
Vilken smärta han måste ha känt.
Sjukgymnasterna kom på fm. Han fick sitta på sängkanten å försöka att göra sina övningar med händer å armar. D gick uruselt å han blev helt slut.
Infektionen i kroppen gör så att allt d dåliga blir sämre kan man säga. Han tyckte själv att d kändes piss att på nåt vis vara tillbax på ruta ett. Innan helgen hade han ju gjort framsteg m träningen av både arm å ben.
Å om infektionen kunde ge sej. Ca en vecka till trodde läkaren att d kunde ta. D viktiga e att han dricker, sitter upp å att han tränar andningen i "tutan".
Jag känner mig så maktlös. Stå bredvid utan att kunna göra något. D gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar