Idag har d varit en dag m många känslor.
På fm va d knatteskutt. En del föräldrar...ja de skulle behöva skolas om t just föräldrar. Ett barn dör inte av en tillsägelse. Tvärtom. Skärpning!
Sen bidde d fika på Stenugnsbageriet. Ellen följde sen m oss hem å hon å Tedde lekte som 17.
Marie å Susanne kom å hälsade på å d va najs. Lite prat lite fika lite tårar å lite skratt.
Fick idagv eta att när Roger flyttades t Köping sista gången så stod d i papperna att d va frågan om palliativ vård. Jag som frågade rakt ut om d handlade om palliativ vård å fick då svaret att han inte var där än.
Har känt mej arg ledsen å besviken. Fly förbannad. Kroppen har varit ångest personifierad. Om jag vetat att d va frågan om palliativ vård så hade jag inte lämnat hans sida för en enda stund.
Jag var hos honom hela dagarna men gick ju hem på kvällarna för att natta Tedde å för att sova hemma.
Just nu gör tanken på att jag hade kunnat vara hos honom mer, ont. Så in i helvete ont.
Inget går att göra ogjort.
Inget går att ändra.
Inget jag kan göra nu kan ge mej honom tillbax.
Inget.
Vad kan jag göra för att få bort den känslan?
Känslan av svek.
Den känslan gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar