Frukost m Cisella inledde denna måndag. D va himla najs å få prata ostört (nja ibland slogs man av att d pratades runt omkring en å bakom Cisella satt en äldre man å han lyssnade ogenerat då jag pratade om din begravning ) å skönt att få skratta lite, skönt att få gråta en skvätt eller åtta. Vi satt på Sjömans i tre timmar. Det du!
Tog sen en promenad i centrum. Köpte ingenting. Det du! (Beställde dock en Edblad - ring på nätet. Endast 149 pix. Du vet den där släta m stenar på sidorna. Ja jag e hopplös...men en liten muntra upp mej - present e d fritt fram för. Hade du varit här hade du hållit med.)
Hämtade sen Tedde på dagis. Han satt å tillverkade masker av olika slag. D va Hulken å Spindelmannen bla.
Vi gick hem å jag röjde lite. Sju påsar lyckades jag få ihop. Kunde riktigt höra dej säga: -Du e otrolig.
Jag plockade oxå ihop dina fyrtiosjuor å fyrtioåttor å lade upp på vinden. Jag grät floder. Jag vet inte om d e för tidigt att plocka undan saker efter dej. Hur länge ska man vänta?
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla dina kläder. Ska jag ge bort dem? Skulle jag klara av att se dem på nån annan?? Nä. Jag tror inte det. Inte just nu iaf. Samtidigt så kan jag inte tänka mej att slänga kläderna. Att de skulle gå till spillo. Nä. Jag väntar ett tag tills jag vet vad jag vill.
Jag blev väldigt arg på Tedde idag på em. Vet egentligen inte varför. Ilskan bara blossar upp å jag blir vansinnig. Idag va d nog att han inte städade. Stubinen min e så kort. På tok för kort. Tidigare när tålamodet svikit har du kunnat ta över. D går inte nu. Nu e d bara jag.
Bara jag. Å just nu känner jag att jag inte räcker till. Känner mej värdelös på alla sätt. Att jag inte räcker till. Att jag inte orkar på samma sätt. Att jag bara gråter. Att jag ständigt har klumpen i magen å att den stör mej. Stör mej när jag försöker vara som vanligt. När jag ska leka m Tedde. Gosa m Tedde.
Jag e trasig.
Hur ska jag kunna ge av mej själv när jag e trasig? Kaputt. Paj.
Tänk om jag kunde sätta allt på paus. Få tillfälle att andas. Att allt stannar till en stund så att jag kan hinna ikapp.
När sorgen längtan saknaden kommer över mej blir d som andnöd.
Jag gråter
Jag skriker
Jag hulkar
Jag förbannar
Jag vill inte mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar