klumpen i magen

den där klumpen i magen. den där välbekanta skitjobbiga känslan e tillbax. samma känsla som när vi fick beskedet att du va sjuk. den maler å maler. å maler lite till. som en obehagskänsla å ett tryck över bröstet. fan.

lillemor sov hos oss i natt. jag var vaken till halv två ungefär. släckte sen lampan å blundade bara för att se dagen spelas upp som på en filmduk under ögonlocken.

scenen när tedde m sin Blixten-rygga på ryggen knackar på din kista å ropar "pappa".

jag hör så många som gråter öppet. gråter högt. hulkar å snyftar.
mitt emot mej sitter fam granberg. alla fyra gråter. johannes gråter så hjärtskärande att mitt hjärta brister å hans vägnar. jag möter elins blick flera gånger under stunden i kapellet. d e som om att hon kramar om mej m blicken.

tanken på att du ligger en meter framför mej i den där ljusgråa kistan gör att d ibland blir svårt att andas. om du visste hur mkt jag önskat att du suttit bredvid mej, hållit mej hårt i handen å viskat: du fixar d här.

du var min trygghet. du var min kärlek. du var mitt allt. vi var ett.
du å jag å tedde. d va så fint.d va så mkt kärlek.

vi visste att dagen skulle komma då du skulle somna in. d går ändå inte att förbereda sej. att d sen gick så fort. jag trodde att jag skulle ha åtminstone en eller två el tre dagar till på mej. jag hade tänkt sova hos dej kommande natt. att hålla din hand.

d blev inte så.

din kropp var trött. du var trött.
som du kämpat. din livskraft var enorm. din livsglädje så stor.
sista veckorna måste du ha gått på ren vilja å envishet.

kärlek.
du var den mest kärleksfulla. du älskade mej. ovillkorligt. jag älskade dej. älskar dej fortfarande. kommer alltid att älska dej.

jag hade inte tänkt nämna din mamma. jag gör d ändå.
hon kom inte.
hon kom inte t din begravning.
jag tror att du visste att d skulle bli så.
känner mej ändå så ledsen inför d.
du vet säkert att jag bad henne stoppa sitt ryggskott där solen inte skiner.
d kommer nog att bli mina sista ord t henne.
d som gör mej mest ont är att hon inte fick lära känna dej. att hon inte tog chansen att få lära känna dej. då hade hon vetat vilken fantastisk man du var.
nog om d.

när vi sen var på ögir så gick tedde upp på scenen m ellen å kajsa. per satte på mikrofonerna å tedde började att sjunga. "d kan bli bättre". en egenpåhittad visa å hans lilla röst ekade bland träväggarna. å sen kom den: "we are the robots". du var väl där? du såg väl din son sjunga på scenen inför din familj? snälla säg att du var med oss.
jag kan riktigt se hur du m din mörka stämma sa: "d där e min son d!"

hjärtat smulas sönder t småbitar när jag tänker på att du inte kommer att få se tedde växa upp. vi pratade ofta om hur d skulle bli. du skulle följa honom till skolan i augusti. d hade du gette dej fan på.
vi pratade om den dan då tedde skulle växa om dej.
du längtade efter den dan då tedde skulle kunna få följa m på konserter. d va nåt du längtade efter sååå mkt. lite surt att strax efter teddes födelse så ändrades åldersgränsen till 13 år. d tyckte du var surt, riktigt surt.
du hoppades på att han skulle få samma stora musikintresse som du. jag tror att han e på god väg. jst nu e dock melodifestivalslåtar som gäller. inte din tekopp men d e iaf musik... (d kan diskuteras, hör jag dej säga)

tårar.