Idag köpte jag en ny köksmatta. Du skulle ha gillat den.
Igår kväll skrev Johannes ett inlägg på fejjan som fick mej att gråta fult. Å sen blev jag fly förbannad!
Du var så omtyckt, uppskattad å älskad av så många å ändå så fick du inte vara kvar hos oss. Hos mej.
Känner sån vansinnig ilska. En ilska som jag känt i två veckor nu. D bara bubblar i mej emellanåt å d känns som om att jag ska explodera. Jag har stått i hallen ett gäng gånger å skrikit svurit gapat å vrålat åt ditt fotografi. Kan bli arg över att du inte svarar.
Lika många gånger har jag stått å vrålat att du ska komma tillbax.
Den här andnöden som kommer när jag tänker på att du faktiskt inte kommer tillbax gör så ont.
Känns ogreppbart.
Vad finns d för mening m saker å ting? Vad e d för mening att fortsätta?
Just nu känns d hopplöst.
Ledsamt
Ensamt
Mörkt
Läskigt
Oroande
Jag är så jävla ledsen
Saknar dej med varje del av min kropp
Saknar dej hela tiden
Vill inte att d ska va så här
Fan
Helvetes jävla skit
Ge mej ork
Ge mej styrka
Ge mej livsglädje
Ge mej dej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar