To whom it may concern

Lindex är på G

Sluta ta min energi

Energibovar e ett jävla gissel
Fem månader kvar
Håll ut

Vissa dagar....

smäll på käften

jag var ner på stan en snabbis å får då syn på en man som blir dragen i rullstol
han var så himla lik roger att jag fick stanna till å titta
jag blev ståendes
han såg ut som roger
han var så himla lik
så som roger såg ut på slutet
det cortisonsvullna ansiktet
de där lite stirriga, rädda ögonen
det gråa skägget
det var som att titta in i rogers ögon
jag har så klart sett andra som varit lika förut
såna som kommit å gått med hans lite nonchalanta stil
med hans kutiga rygg
med hans stolthet
men detta var nåt helt annat
det var som en käftsmäll
jag började att storgråta
kunde inte sluta så jag fick åka hem
grät hela vägen hem i bilen
grät hela vägen in
kramades med tedde
ringde till frille å grät en stund till
om roger överlevt så var det precis sådär han hamnat
i rullstol
med ena halvan förlamad
mitt förstånd säger att det var skönt att han fick somna in
det var ju det roger ville
han ville inte bli ett kolli
hjärtat mitt säger något annat
hjärtat säger att han skulle ha stannat
oavsett
jag saknar honom varje dag
varje timme
varje minut
ofta är saknaden kontrollerbar
ibland slår den ut allt
som en käftsmäll

min sångfågel

ibland får tedde mej att gråta så vansinnigt
d gör ont i hela hjärtat mitt när han saknar dej
ikväll när han stod i duschen så sjöng han en sång till dej å om dej
jag smög å satte mej utanför å skrev ner d han sjöng
gissa om tårarna sprutade

jag kände dej så väl pappa
jag villde ju att du skulle komma tillbaka
jag villde få dej tillbax
men d gick ju inte
jag vet ju att du e här
fast du inte e här
jag villde ju att du skulle vara kvar här
jag villde att du skulle va kvar
jag måste göra d som e bäst
d e att tänka på pappa
han kommer aldrig tillbax
jag sjunger för dej pappa
jag har alltid älskat dej
jag kommer alltid att älska dej
jag var bara fem år när du dog
nu e jag sex
du va bäst i världen
du har ju alltid varit här
du dog men kommer alltid att vara här
jag sjunger för dej för jag känner dej så väl
jag villde att du skulle stanna kvar
jag villde att du skulle komma tillbax
roger skulle komma tillbax
jävla sjukdom stoppade hans liv
han fick inte vara kvar
han villde vara kvar men han dog
så jag blev ensam på ett ögonblick
jag å mamma
jag sjunger för dej
jag tror att du hör mej
jävla sjukdom som gjorde att du dog
jag villde att du skulle vara kvar här
jag kommer att älska dej för evigt pappa roger
jag kände dej så väl tills jag blev fem

fy faaaaan så jävla orättvist livet är
en sexåring ska inte behöva stå i duschen å gråtandes sjunga om sin döda pappa
faaaaan

Usch å tvi

Vissa dar skulle man kunna radera
Vissa veckor oxå
Så stora radergummin kanske inte finns
Humor

Jag har börjat att dra ner på de antidepressiva
I förrgår kom ljudet i öronen
Idag kom de elektriska stötarna i kroppen
Inte njutbart nånstans
Har använt öronproppar å d minskar ljudet lite grann
Stötarna finns d inget att göra åt mer än att ligga å slappna av
Får försöka att göra lite av den varan under helgen

Cancergalan

När man slår på teven å så ser man Neurocentrum, Radiumhemmet å Rogers läkare Guiseppe...då formligen forsar minnena över en.
De många å blytunga steg jag gått från bussen t Neurocentrum. Fram å tillbax.  Ibland hoppfulla steg. Ibland dödsdömda steg.
De visade en intervju m Guiseppe i hans rum. Så många ggr som vi satt där. Som på nålar inför svaret på den senaste röntgenundersökningen.
Den där äckliga oroskänslan när vi satt i väntrummet utanför. Den gjorde nästintill fysiskt ont.
De ggr vi fick positiva besked å vi grät å klamrade oss fast vid varandra.
Den sista gången när vi fick det jävligaste beskedet av alla. Vi kunde inte klamra oss fast vid varandra tillräckligt hårt. Inget vi gjorde hjälpte.
Kärleken skulle ju övervinna allt.
Den övervann inte.
Döden vann.

lite mer reflektion. ilska.

d där sommarpratet triggade igång mkt hos mej.
hon berättade om hur obefintlig vården för anhöriga varit, speciellt för barnen.
i stockholm serverades all hjälp utan att vi behövde fråga. jag fick terapi, roger fick terapi, tedde fick prata å han fick böcker som handlade om pappas sjukdom. han fick oxå se alla maskiner å apparater som användes under rogers behandling. d fanns lekhörna för barn.
frågan kom med jämna mellanrum om d va nåt mer vi behövde. om d va nåt vi saknade.

så flyttade vi t köping. här är anhörigvården ett skämt. den finns inte skulle jag oxå kunna skriva.
jag bad om hjälp med teodor. då fick jag svaret: -sånt finns inte. tycker du att han behöver hjälp så får du väl vända dej till bup men jag vet att d e lång väntetid.

bup??? va fan! jag kan ångra än idag att jag inte stod på mej. jag skulle ha krävt hjälp å stöd. teodor skulle förlora sin pappa men ingen INGEN på hela jävla lasarettet kunde hjälpa honom. "vi har aldrig gjort d här förut".
näe, vem fan hade d??? jag hade aldrig förlorat en man förut. jag hade aldrig sett min son förlora sin pappa.

palliativ vård. jag hatar d ordet. har hört d för många ggr under 2016. först roger, sen lillemors pappa å nu farmor.
farmors vård på lasarettet e oxå ett skämt.hon kan inte svälja men ändå fick hon medicin i tablettform vilket resulterade i att tabletten låg kvar i svalget å hon fick frätskador.
lasarettet missade att hon fått svamp i munnen. d upptäckte dem på korttidsboendet.
påminner mej om när jag frågade nån sköterska på lasarettet va d va som roger hade på läpparna. fick då till svar: -ja oj, va e d där? ja han kanske bet sej när han ramlade ur sängen i natt.
ramlade ur sängen? frågade jag. sängen skulle ju vänas å en madrass skulle läggas nedanför eftersom han redan ramlat ur sängen två ggr.
ja, vi glömde d.....
så flyttades roger t västerås å när han kom in på avdelningen så började läkaren att prata m roger men avbröt sej, tog fram en ficklampa å lyste på munnen.
jag undrade vad hon gjorde å hon svarade; -han har inte bitit sej på läppen. titta här, sa hon å lyste in i rogers mun. jag höll då på att svimma av synen som mötte mej. hela munnen, gommen, tungan var som ett enda stort sår. han hade fått herpes.
på köpings lasarett; -ja han bet sej kanske när han ramlade ur sängen....

fan vad jag blir illa berörd när alla dessa minnen å tankar kommer upp.
så mkt skit som han fick gå igenom.
han bara fann sej i allt.
blev arg på mej när jag sade ifrån eller när jag bad om hjälp eller mer info. han ville aldrig vara till besvär.

fan vad jag saknar honom. den där klyschan "du gör mej hel" är allt annat än en klyscha.
jag är halv utan dej roger.

på g

då haf jag tatt första steget mot att skaffa duschvägg. känns toppen! vi hade ju pratat om att ta bort kabinen eftersom roger hade svårt att komma i å ur. vi kör vidare på den idén tycker jag. d känns lite som om att roger e med på den resan.

apropå resa, idag fick jag en länk skickad till mej från karin. d va ett sommarpratsprogram där en kvinna berättade om sitt liv. ett liv tillsammans med man å två barn å sen kom den där jävla cancern. hennes ord hade kunnat vara mina ord. hon beskrev vissa känslor på pricken. d kändes som en käftsmäll. d som berörde mest var när hon berättar att ena barnet frågar henne: -är du ledsen för pappa? d e teodors ord exakt. varje gång jag e ledsen så ställer han den frågan.
eller: -kan inte pappa bli levande igen?

livet e grymt många gånger.

en sak som jag oxå tar med mej från sommarpratet är kvinnans hopp. hennes tro på att livet ordnar sej på ett sätt eller annat. för en kort stund kände jag hopp å d kändes så himla fint. välbekant på nåt vis.
kanske. kanske finns d en liten strimma av hopp.
även för mej.

en snöig tisdag

idag skulle vi har farit t täljö jag å tedde men då susanne drog på sej flunsan så bidde d ingen tur. istället så for vi t ikea å erikslund. vi var där strax efter öppning å d va såååå folktomt. hur skönt som helst! vi köpte d vi skulle dvs underlakan i skojiga färger å nya julgranskulor i form av fotbollar. den vi hade pajade när granen välte. nu va d ju rea så då passade vi på att ta två just in case granen skulle trilla igen. köpte oxå en mustaschkula å en munkula. fint serru!

for sen t cindy på en bit mat. hon hade fixat en smarrig wok men den föll inte unge herr goglund på läppen. dessutom så hade hon felix-ketchup å inte heinz....hur som helst, d va en najs eftermiddag. d va ett tag sen vi sågs jag å cindy så d va mysigt att få "prata ifatt" lite.

efter mat, prat å kaffe så for vi t carro m familj. carros mage va stoooooor. mkt större ön då vi sist sågs. om jag fortsätter att moffa chips å nutella så lär min mage snart va same same...hihi...

vid kvart över fyra styrde vi kosan hemåt å då hade snöovädret redan dratt igång. hade hoppats på att komma hem innan men icke.. vi fick puttra fram i 40 km hela vägen t köping. läskigt när man inte ser nåt å snön bara yr. vi kom hem till slut å då åt vi kvällsis å slöade sen i soffan. kollade färdigt på gåsmamman säsong 2. känns som om att d nog blir en säsong 3.

i morrn tror jag att vi ska undersöka d där m duschväggar. monkiklänningen har kommit till ica maxi så den ska hämtas ut. hoppas oxå att vi får till en träff m spasse å ellen. lugnar vädret ner sig så blir d kanske en tur t täljö. pulkaåkning ska oxå rymmas under de närmsta dagarna.
börjar jobba på måndag igen så nu måste vi suga musten ur ledigheten totalt! den där viktnedgången skall oxå inledas. wish me luck!

Årets glada ögonblick

Jag kände att jag inte riktigt var klar med årskrönikan. Året har handlat om Roger å hans bortgång men trots det helvetet så har d ju faktiskt funnits några glädjeämnen. Tänkte rabbla ett par. Få se hur mkt jag minns...

D första positiva, som egentligen visade sej genom allt d negativa, e att jag fick bevis på att jag har de bästa av vänner. Mina vänner å Rogers vänner, som genom åren blivit mina vänner, har varit helt jävla fantastiska! De har funnits där på så många olika sätt. De har funnits där m kramar, axlar att gråta emot, öron att skrika å prata av sej i, matlådor har levererats, telefonsamtal, vänner som skjutsat till höger å vänster, vännerna på annan ort har kommit så fort jag behövt dem, betydelsefulla sms. Listan kan göras lång.

Min pappa å mina bröder har oxå varit ett stort stöd. Pappa har hjälpt mej mkt m Teodor. Speciellt sen jag började jobba heltid. Mina arbetstider å fritids öppettider passar inte ihop så när jag öppnar så sover Tedde hos sin morfar. De tycker att d e mysigt båda två så d e win win.

Patrik sov här mkt i början då Roger gått bort. Han å vännerna avlöste varann. När kvällen kom visste jag inte alltid vem som skulle sova över. D ringde på dörren å utanför stod en vänlig själ m nattväska m sej. Helt otroligt! Jag hade sällskap dygnet runt. Under dagarna hade jag oxå sällskap. D va skönt att veta att d fanns nån i närheten.

Vi hoppar vidare.
Tedde har gått på Knatteskutt å han tyckte att d va jättekul till en början. Sen ville han inte gå dit mer då de andra barnen inte lyssnade på knatteskutt-fröknarna. Å föräldrarna...jösses! Snacka om att curla sina barn på helt fel sätt. Att som vuxen fortsätta att prata när fröken ska hålla i en samling, d e bara såååå jävla fult. Inte konstigt att barnen blir lika oregerliga. Usch!

Tedde började sen på fotboll i KFF å d gillade han såååå mkt!
När fotbollssäsongen slutade bidde d innebandy å d gillade han oxå. Just nu e d juluppehåll men nu i januari så drar den träningen igång igen.
Han började på simskola i somras å i höstas gick han en gång till så nu e han som en fisk i vattnet! D e såååå himla skönt att han inte ärvt min rädsla för vatten. Han var dock lite orolig ett tag eftersom Roger lovat att han skulle lära honom simma till sommaren. När så Roger gick bort så grät Tedde å va rädd att han aldrig skulle få lära sej att simma. När han så började på simskolan så försvann den rädslan. Jag minns vid ett tillfälle när Tedde simmade å mitt i simningen så kom han upp ur vattnet å frågade mej om jag trodde att pappa tittade på honom nu när han gick på simskola. Så klart att han gjorde!!

Körkortet har jag nämnt tidigare men känner mej vansinnigt stolt över att jag klarade d med allt som hände runt omkring, så jag nämner d en gång till!

Jag, Spasse å Jessica for till Ullared tillsammans m barnen över en helg.
Jag å Kicki såg Alcazar i Örebro.
Jag å Susanne var på Mamma Mia på Cirkus.
Jag köpte en bil.
Vi hade måååånga övernattningar hos Lillemor å Zeke.
Vi umgick mkt m Susanne å hennes familj i Täljö. Teddes stora idol är William å de hade så kul ihop!
Vi var på kosläpp i Bollströ m Petra å hennes grabbar å Annika, also known as Ananas.
Många fina grillkvällar hos Jonas å Spasse å Ellen.
Vi var på några 50-årsfester under året.
Weeping Willows på Ögir.
En räkafton på Malmön med kollegorna på fritids.
Jessica å hennes tjejer hälsade på en helg å då var vi lite kulturella å var på teater å såg Ronja Rövardotter.
Johan har under året sett till att jag vart snygg i håret å han får fortsätta med det även under detta år. Har bestämt mej för att spara ut lite igen. Få se hur d går...
Jag har haft några shoppingturer t hufvudstaden m Lillemor, Jessica G, Fredrik, Jessica S. Ett par av turerna gick även till Västerås m Spasse å även t Örebro.
Vi har emellanåt varit med travgängen å fikat på Stenugnsbageriet på lördagarna.
For t Mariehamn på en eftermiddagstur m fam Eneroth.
Vi har hälsat på fam Tinti/Brolin å Tedde har härjat runt m David.
Tedde började i förskoleklass på Nyckelbergsskolan. Stolt som en tupp var både han å jag!
Patrik fyllde 30 å han fick en resa till Bryssel å en ölmässa där av mej å Frille.
Vi for till Eskilstuna Zoo ett par ggr. När Panetoz uppträdde så var Tedde euforisk!

När jag summerar så ser jag att året innehållit en del skratt å fina stunder. Min bror träffade kärleken å Nils e en fantastisk kille. Inte helt nöjd m att han e bättre på smink än mej men han får väl lära mej... Patrik å Lotta förlovade sej så senare i år e d dax för bröllop.

Jag avslutar där å hoppas att år 2017 kommer att innehålla ett å annat skratt.

Årskrönika del 2

Den 12 februari blev jag sjukskriven igen.
17 februari var Roger tillbax på KS igen. Dessa resor från Köping till Västerås å till KS å t Köping igen å t Västerås igen tog musten ur honom. Efter varje resa var han trött å d märktes att orken blev mindre å mindre.
18 februari ringde Simon Moretti från KS. Roger hade fått blodpropp i benet som vandrat t lungan å medicin mot propp e blodförtunnande. Eftersom han fått cellgifter så va blodet redan tunt. Skulle d då ske en blödning, vilket var vanligt, så skulle d ej kunna gå att göra något å eftersom Roger sedan dag ett sagt att han inte vill bli liggandes som ett kolli så va situationen allvarlig. Jessica å Tommy skjutsade mej t KS å d där samtalet m Simon..d kändes som om att jag satt bredvid å tittade på. Som om att d inte gällde mej. Som att se på en film.

Här behöver jag göra ett inlägg om vänner. Våra vänner. Rogers vänner som blev mina vänner.
Jessica lämnade jobbet utan att blinka för att skjutsa mej t KS. Likaså Tommy. Per å Lotta hämtade Tedde på dagis å Lillemor kom även hon till KS. Vännerna, Gogis-familjen som Roger kallade dem, har varit helt fantastiska under denna tid. Inga frågor, inga konstigheter, de har bara funnits där.

Den 19 flyttades Roger t Köping. Igen. Efter den resan va han helt slut å d e som om att han aldrig riktigt hämtade sej efter den.

Den 24 februari kl.11.30 hade jag det där samtalet. Det där samtalet som jag aldrig ville vara med om.
Rogers infektion i kroppen var för svår. Antibiotikan visste inte i vilken ände den skulle börja. Roger har från dag ett sagt att han inte vill bli liggandes. Om d kom t den stund då d inte finns mer att göra, då ville han somna in.
Läkaren frågade mej hur jag ställde mej till det beslutet. jag var ju närmast anhörig och hade beslutet i mina händer. Hela min kropp formligen skrek RÄDDA HONOM!!! Jag vill ha honom kvar!!
Men i hjärtat visste jag vilket beslut som var det rätta. Jag minns att läkaren reste sej upp å kom runt bordet å lade sina armar om mej när jag tagit beslutet å sa: Du är en mycket stark kvinna å jag beundrar dej. Jag minns oxå att han luktade så mkt svett.

Läkaren sa att han fått svar från V-ås å att de var på samma linje å att han nu väntade på besked från KS å att han inte ville göra några förändringar innan han fått besked från dem.

Vid halv fyra kom han tillbax å då hade KS gått igenom alla Rogers papper å de sista proverna å d tyckte likadant; att fortsätta behandling va att fortsätta lidandet.

Beslutet togs att avsluta all behandling. Jag fattade då att inom några dagar så skulle mitt livs kärlek inte finnas kvar. Eller fattade å fattade. Jag förstod att den dagen var nära men att sen ta in d å fatta vad som va på gång, d e en annan femma. Jag trodde många ggr att d va nån elak jävel som jävlades med mej, med oss. Att nån snart skulle komma å säga; lurad. Vi har testat dej å nu e d över.
Men icke.

Jag funderade av å till på om jag skulle hämta Tedde. Tänkte först att han skulle komma upp dan efter. Men så hux flux så ändrade jag mej. Jonas for å hämtade Tedde å han kom upp å kramade Roger.
Vi var kvar ett tag till å sen vid sjusnåret så bestämde vi oss för att åka hem. Jag ville vara hos Tedde å förklara för honom vad som var på gång.

Vid tio kvart över tolv på natten ringer telefonen. Rogers andning e annorlunda å de vill att jag kommer. Lillemor ringer t Jessica som kommer hit å passar Tedde. Lillemor skjutsar upp mej å vi kliver in på hans rum 00.36. 00.35 hade han tagit sitt sista andetag.

Jag skrek.

Dagarna som följde e lite som ett töcken. Vännerna löste av varann. Allt praktiskt skulle fixas å jag fick hjälp m allt. E för evigt tacksam över detta.

Begravningen skedde tisdagen den 8 mars. Internationella kvinnodagen.

Dagarna går sen i varann.

Den 20 mars hade vi kalas för Tedde på bowlingen. D va fint att se honom m vänner å d va skönt för mej att slippa ordna något.

Påsken kom å vi firade den m god mat hos pappa. Vi träffades oxå hos Spasse, Ellen å Jonas för att fira påsken en gång till.

Annika å jag hade några sittningar där hon hjälpte mej m bouppteckningen efter Roger. D va jobbiga träffar. Vi både grät, skrattade å pratade. Till slut blev d gjort, klart å godkänt!

30 mars tatuerade jag mej. En tatuering som symboliserar min å Rogers kärlek å när den var klar grät jag. Den kändes så rätt. Som om att jag alltid haft den.

7 april tog jag min första körlektion å den 7 juni fick jag mitt körkort!

11 april började jag att jobba 50 %,
25 april köpte jag min första bil. En Kia Venga å den e jag fortfarande supernöjd med! Kan dock fortfarande känna ilska inför att jag aldrig fick visa Roger att jag kan köra bil. Han såg fram emot att få bli skjutsad överallt å ingenstans. Tyvärr så hanns d inte med...

3 maj va d så dax för info i Nyckelbergsskolan inför Teddes skolstart. Jag hade ont i magen på vägen dit å efteråt när jag knappt kommit utanför skolgården så bröt jag ihop. Roger hade sett fram emot att få följa tedde till skolan å han hade ju lovat honom d. D gjorde fysiskt ont i hela mej. Alla dessa papper att fylla i där jag skulle stå som ensam vårdnadshavare...

11 maj va d urnsättning. D va en fin stund. Några vänner å min pappa var med. Efteråt så for vi ut till Malmön å fikade. Solen sken å d va riktigt fint. Tedde, Kajsa å Ellen doppade fötterna. Tedde tog av sej t bara kallingar men lyckades inte doppa hela sej då vattnet va kallt.

Näst sista helgen i maj så for vi ner t Göteborg. Lillemor, Petra å Per sprang Göteborgsvarvet å Rogers vägnar. Rogers mål va att springa loppet men d bidde tyvärr inte så. Per sprang med dubbla lappar. Inte ett öga torrt.
När vi sen samlades i Marikas lägenhet till kvällningen så bidde d lite tårar å prat om Roger. E ganska säker på att han va med oss.

I maj började jag att jobba 75 % å d funkade bra. Liten omställning först men d gick ganska fort att komma in i att jobba sex timmar istället för fyra.

Tedde hälsade på sitt nya fritids å sin nya förskoleklass under maj månad. Han såg mkt fram emot att få börja skolan å d va så skoj att se.

Sista helgen i maj va d Grisfest här i Köping, Vi va ett gäng som käkade på Bishop å sen åkte kidsen lite karuseller. Den 28 maj hämtade jag bilen! Snacka om mallig!

3 juni klarade jag teoriprovet å den 7 juni klarade jag uppkörningen! Grattis som fan till mej!

Så kom sommaren.
I juni började jag att gå hos en kurator via Byjordens vc. D kändes bra.
Tedde startade en intensiv simskola på två veckor å d gick bra!
Glass å Berså fick sej ett gäng besök å många stooora glassar åts.
Midsommar firades som vanligt i Vallby hos Lillemor å Zeke. Patrik, Fredrik å Lotta var med å d kändes fint. Den första midsommaraftonen utan Roger.
2 juli for jag å Tedde t Öland med Efwa å Pia. Vi hade hyrt en stuga å veckan blev skitbra! Sol å god mat å slapparedagar på Böda strand. Underbart!
Grillkvällar i Vallby.
Bilfärd till Susanna m fam i Täljö.
Shoppingturer till Örebro, Västerås å Stockholm.
Kolmården med Tedde, Jonas å Ellen.
Den 29 juli for vi t Korfu tillsammans med Jessica, Kajsa å Erik. Strålande sol hela veckan å d va ren å skär njutning! Att sen se tedde vara som en fisk i vattnet fick mitt mammahjärta att slå lite extra!
Vi besökte Arboga under Medeltidsdagarna. D va inte min grej men sällskapet va bra!
Jag, Spasse, Lillemor å Zeke käkade skitansgott på Katrinelunds sjökrog.
Hälsade på Sissi m fam i Örebro.
Hälsade på Fredrik i Årsta.
Käkade på nyöppnade Hantis som bytt namn å blivit en Harrys-restaurang.
O´Learys öppnade i bowlingens lokaler.
3 september va d dax för årets Weeping-spelning på Ögir. En finfin afton. Grät fult men med vännerna runt omkring så kändes d ändå ok.
Arboga badhus fick sej ett besök av oss för första gången.
Tedde började i förskoleklass. Jag var så stolt så stolt när han med modiga kliv stegade ner mot skolan med fruktburken i handen. Jag grät fult när jag lämnat honom. Svor åt Roger för att han missade detta stora ögonblick.
Hösten inleddes med 75% arbete.
Kräftskiva hos fam Oskarsson.
19 september skulle Roger ha fyllt 55 å då for jag å Tedde till kyrkogården å firade honom.
Under hösten började Tedde på simskola å när den va slut va han som en delfin i vattnet! Många fina simmärken lyckades han få!
I oktober kollade jag på the Cure i Globen.
I oktober gick jag oxå upp på 100%. Kändes tungt de två första veckorna men sen vände d.
Tedde började att spela innebandy när fotbollssäsongen tog slut.
Tedde va på sitt första disco i Folkets Hus.
Tedde testade bowling ett par ggr på tisdagarna.
Hade en heldag i Stockholm m Jessica. Vi träffas inte så ofta sen jag flyttade t Köping å hon t Storvreta. D e dock muchos majs när vi ses!

Sista helgen i november for jag t Göteborg m Lillemor å Zeke. Eftersom vi inte kom iväg till Way out West så tog vi en helg i november istället. Vi tokshoppade, vi åt tokigt god mat, vi drack tokgoda drycker å bodde på ett tokbra hotell med tokbra hotellfrulle. D va helt enkelt en tokbra helg!

Min födelsedag var jobbig. Den första utan Roger. Lillemor hade varit iväg m Tedde å Tedde hade fått köpa presenter till mej. Jag grät fult...

Julfesten med fritidspersonalen va ab fab! Så skönt att få tokskratta en hel kväll!

Teijo fyllde 50 å hade kalajs på Ögir i början av december. Finfin kväll med fina vänner.

Vi blev bjudna på julbord på Westerqwarn med jobbet. Maten va ingen hit men sällskapet va strålande!

2016 var året då tedde testade indisk mat för första gången å han e numera hooked på Korma!

Igår var det nyårsafton å vi var hemma hos Kicki, Peter å Thelma. Vi var 25 vuxna å 13 barn. Oxfilén va smarr å sällskapet likaså. Ett fint slut på ett skitår.
Ska jag summera detta året så har d handlat mkt om tårar, sorg, saknad å ledsamhet. Jag kan fortfarande får känslan av att d e nån jävel som jävlas m mej. Att rätt som d e så kommer nån att säga; testet e över. Nu får du Roger tillbax.

D som har varit fint under året e att jag fått bevis på hur fina vänner jag har. Mina vänner å så de vännerna som jag fått via Roger. På det planet e jag mkt lyckligt lottad.
Jag har oxå fått berättat för mej vid otaliga tillfällen hur Roger lyst upp sen han träffade mej å d känns så himla fint att få höra. Roger var mitt livs kärlek å d känns så in i helvete orättvist att vi inte fick mer tid tillsammans. Jag e dock evigt tacksam över att jag träffade honom å över att vi fick Teodor. han en en liten kopia av Roger. Samma rörelser, samma gester, samma uttal å fötterna e exakta kopior.

Jag har inga förväntningar inför år 2017. Jag vill försöka hitta mej själv igen. Må bättre så att jag kan va den bästa förälder jag bara kan. Jag vill se Tedde växa å lära. Jag vill bli lättare på vägen.
Jag vill bli stark. Jag vill kunna känna tacksamhet.
D e väl inte för mkt begärt?