vardagen

på nåt sätt så har vardagen smugit sej in igen. för några veckor sen så trodde jag inte d. då var det ett enda mörker av havererade tankar å tårar. roger e inne på sin tredje vecka av behandling å jag e så grymt imponerad av denna man. han e starkare än en oxe å jag e mäkta stolt över honom. han tar behandlingen som om att d vore en ynka huvudvärkstablett. strålning varje dag måndag till fedag å cytotstakikan varje dag. den där fastna som är varje kväll mellan kl.20-22, d e nog den som e jobbigast. roger å hans älskade schweizernöt å cola zero you know...hihi...

jag har gått ner lite i tid å d e skönt. dels så slipper jag dra upp teodor så tidigt på mornarna nu när vi pendlar till dagis i råcksta å dels så e jag inte helt slut efter en arbetsdag. win-win för oss tänker jag. 30 mars har teodor fått plats på ett dagis i vårt område å d ser han fram emot tokmycket! vi ska dit å hälsa på innan inskolningen drar igång å d känns bra. vi var till dagisgården för nån vecka sen å undersökte den å tedde tyckte att d va en mkt bra lekplats. han har lite frågor om vad barnen heter å vad fröknarna heter. när vi pratat om d en stund så sa han: vet du mamma, när jag började på trollebo så visste jag ju inte vad fröknarna hette. först frågade jag den långa vad hon hette å då sa hon d, sen frågade jag den korta å då sa hon va hon hette å sist frågade jag den tjocka... nu vet jag ju vad alla fröknar heter å vad alla barnen heter oxå. d ska bli kul med nya kompisar men du vet ju mamma att jag är lite "blug"...(läs blyg)

så mkt fina tankar å funderingar som rör sej i hans lilla huvudknopp. gofisen!

tillbax till vardagen för nu e lunchrasten slut.

Skitväder

När vädret suger så får man fokusera på att man har en härlig man, en söt son, fantastiska jobbarkompisar å fina vänner. Då känns pruttvädret lite bättre. 

kärlek

teodor är en klok liten man och ibland så kommer det så fina så fina små saker ur hans lilla mun.
i förrgår kommer han in i rummet där jag å roger sitter i soffan å säger:
-vet du att jag önskade mej dej som min mamma, mamma. för att du är den bästa å finaste mamman i världen. Å jag önskade mej dej till pappa,pappa, för jag älskar dej, 

Lika

Tedde frågar hur Rogers kräks ser ut. Jag undrar vad han själv tror. Det ser ut som mitt, får jag till svar. För vi är samma familj å då ser pappas å mitt kräks likadant ut. D vet jag mamma. 

kick ass

vid 2-snåret i natt började R att kräkas å d höll i sej i ett gäng timmar. jobbigt att va bredvid å inte kunna göra nåt. får tänka att all skit han har i kroppen ska ut å d e d som sker nu.

klara färdig gå

då gick startskottet för d viktigaste racet ever. igår kväll inledde roger sin cytostatikabehandling å idag eftermiddag så var det dax för första strålningstillfället.
d handlar om en 6 veckor lång behandling med strålning varje mån-fre å tabletterna mån-sön.
vanliga biverkningar är huvudvärk, illamående å trötthet.

roger vaknade av illamående å d släppte lite ju längre dagen gick.

själva strålningen tog ca tio minuter å roger ringde till mej efter behandlingen å d hade gått bra. han kände sej så pigg att han gick till coop å handlade.
när jag å tedde kom hem från jobb å dagis vid femsnåret så hade han fått huvudvärk.

nu e d alltså sex veckor av kick ass! all skit ska bort, d bara e så!

jobbdag

när klockan ringde i morse 06.10 så hade jag varit vaken sen 03.30 av å till. sovit så himla oroligt å bara snurrat. for iväg med buss å t-bana för å lämna tedde på dagis å sen iväg till jobbet. insåg att d e 3 veckor sen jag var där. d e lååång tid.
konstigt nog så kände jag mej så vansinnigt nervös innan jag kom dit. hela kroppen skakade å magen var i uppror å hjärtat slog dubbla slag. väl där mötte jag inger å fick mej en stor kram. då släppte den värsta nervositeten.
sen gick faktiskt dagen som en dans, typ.
barnen hade saknat mej å flera av dem frågade flera ggr om jag skulle jobba hos dom igen nu. sötnosar!
d jobbigaste var nog att träffa alla kollegor. jobbigt e egentligen fel ord för jisses så skönt d e att veta att de bryr sej om. ingen har vänt ryggen till utan d har bara varit öppna famnar å d känns så himla bra. d som var jobbigt var nog oron inför min reaktion på alla kramar å fina ord. lättrörd e jag ju i vanliga fall å nu e d snäppet värre. d gick dock bra. tårar brände innanför ögonlocken ett par gånger men mest av tacksamhet. ömhet.
nu e klockan snart fem å mina grabbar e hemma när som helst. tedde har beställt spaghetti å falukorv till kvällsmat. inga konstigheter där inte.
jag e vansinnigt trött. tror att d e mkt spänning inför denna dagen som släppt plus att d har varit mkt intryck hela dan. positiva sådana.
för en stund sen ringde petra. jag kan inte med ord beskriva hur skönt å fint d e med vänner som ringer å fortsätter att ringa trots att jag inte alltid vill eller orkar svara. de vänner som inte ger sej utan fortsätter att visa att de finns å att de vill hjälpa till. som nästintill tränger sej på. d uppskattar jag mkt. att be om hjälp e svårare än vad man kan tro. får erbjudanden från många håll men d där att at sej för att nappa på dem.... nja d e svårt. därför betyder d så mkt att ni fortsätter att höra av er, att ni tränger er på. att ni finns,
den här fajten blir så mkt lättare tillsammans med er!

vardag

roger är hemma efter att ha spenderat nästan 2 veckor på sjukhus å sjukhem. d e så vansinnigt skönt å jag kan inte med ord beskriva lättnaden av att ha honom hemma. nu e d vardagen som ska hittas igen. jag börjar jobba på onsdag å jag känner att d nog blir bra för mej med lite rutiner å sånt.

roger startar sin 6 veckor långa behandling på måndag. strålning och cellgifter. vi vet ju ännu inte hur han kommer att må under behandlingsperioden men han e bergsäker på att orka näst intill allt som vanligt. han e stark min man å har han gett sej fan på nåt då blir d så!

vi har fixat lite mer i lyan. tavlor e uppsatta, ny spegel i hallen e fixad å d blev urbra! känns verkligen som hemma. d e bara d runt omkring som inte ingick i planeringen.

steg 1 var operationen å den gick som en dans. roger fick inga kraftnedsättningar what so ever å d e känns skönt.
steg 2 e nu behandlingen å den ska ju gå lika bra den!

vi har lämnat å hämtat tedde på dagis. d e ett farande som tar lite på krafterna så jag hoppas verkligen att d löser sej med barnomsorg snart. vi har fått hjälp via kuratorn på ks för att på nåt vis söka förtur av förskoleplats. jag gissar att d inte e nåt som händer över en natt men bollen e iaf i rullning.

skriver lite hattigt å dattigt men men. tankarna e av samma kaliber å då blir d som d blir. allt fokus just nu e att komma in i en vardagslunk som funkar för oss alla tre. sen e d bara att blicka framåt å köra på!