Sov gott farfar och svärfar

 

Krasslig

 Jag började att känna mej lite under isen förra fredagen. Vaknade på lördagen å mådde lite risigt. Under eftermidddagen kom huvudvärken å den satt i till måndag morgon. D va verkligen huvudvärken from hell. Drog ner persiennerna å släckte alla lampor. Trodde att huvve skulle explodutta. D gjorde d inte som tur va... Sen kom halsont, snuva å yttepyttelite feber. I torsdags började jag att känna mej hes å igår fredag va jag såååå himla hes. Lät som en gammal raspig gubbe emellanåt å ibland kom d inte ut nåt ljud alls. Teodor tyckte att jag lät såååå kul. Hostan infann sej oxå i torsdags. Tur att jag hade cocillana hemma. Lite hjälp till natten.

Idag e jag fortfarande hes å rösten håller sej runt de lägre tonerna för att mynna ut i nåt slags väsande. 

Tog covidtest i måndags (eftersom barn å kollegor i min närhet på jobbet insjuknat). Negativt svar. Tog ett nytt test igår å d visade oxå negativt. 

Hoppas att jag piggar på mej inom kort. Två symptomfria dagar innan återgång till jobb. Få se när d blir.

Från min vän, min syster

 ❤❤❤❤❤❤

Ett systerskap är vänskap

på en djupare nivå.

Ibland finns det ett släktband

– annars har man mötts ändå.

Relationen till en syster

är nära och unik.

Hon känner dig så väl

och hon kan din historik.

Med en syster är det lätt

att vara uppriktig och sann.

Man kan tala som man tänker

och man förstår varann.

Det känns alltid bra att ses

– så man vill gärna träffas mer…

För det finns så mycket gott

som systerskapet ger.

❤❤❤❤❤❤❤

Sorgen som aldrig tar slut

 Många tankar som väcks till liv i och med Teodors farfars bortgång. Funderingar även hos den lille långe. En del funderingar som är för stora för hans lilla kropp och som är jobbiga för mej att hantera tillsammans min egna sorg. Det är en del av Roger som försvinner och det gör ont. Ondare än vad jag trodde att det skulle göra.

Jag kämpar med att ta mej ur detta men är rädd att det kommer att kännas ledsamt tills begravningen är förbi. 

Jag drar mej undan och det är inte likt mej. Jag har svårt att sätta ord på det jag känner och det känner jag inte heller igen. Orden brukar flöda ur mej. Ibland kanske för mycket.

Att vädret sen är gått, blött och kallt gör inte saken bättre. Det matchar mitt mående kan man säga. Det kan ju hända att det vänder nästa vecka då det ska bli lite varmare temperaturer. Håll tummarna för det. 

Stockholm i mitt hjärta

 Just idag längtar jag som en tok efter Stockholm. Strosa på söder, fota i Kungsan, vandra längs Norr Mälarstrand, fika på Petite France, titta på utsikten från Mosebacke, promenera ut på Djurgården, vila tossingarna i Hagaparken, luncha på Älskade traditioner, ta in ljud å dofter i Rålis, besöka en loppis i Hornstull, shoppa på Monki, COS å Weekday, snurra runt inne på Åhléns, ta en eftermiddagsdrink i Berzelii park, sola en stund på en bänk på Strandvägen, höra måsarna skrika utanför slottet, en å annan ångbåt som tutar, knaggliga kullerstenar under fötterna när jag passerar Gamla Stan via gränderna å inte gågatan, en glass i Observatorielunden, minns de goda salladerna på 113 50 på Sveavägen, knallar förbi Lidl på Sveavägen å minnas TipTop, middag på Boccerian å sen tuben hem. Att känna pulsen. Höra myllret. Att vara nära utbudet. Anonymiteten. Stockholm i mitt hjärta. 

Precis så

 

Word

 

Filosofilerar på balkongen

Sitter på min balkong med solen i ryggen. Fångarna kvittrar å jag känner mej ganska lätt till sinnet. Idag. Alla dar e inte så men idag känns d bra. Jag har en förmåga att fastna i tankar. Funderingar. Att tänka på orättvisor. Dummisar å knäppisar. Människor som gör en mållös. D finns nämligen såååå mkt tok där ute. Folk som kommer går som d vill på jobbet. Folks som väljer att göra upp,sina egna regler. Folk som på eget bevåg byter avd om d inte passar. Folk som trots förbud använder mobilen all the time. Folk som tuggar tuggummi under arbetstid. M öppen mun skall tilläggas. Folk som kan sitta på en stol i solen en hel eftermiddag. Folk som går ut m komposten två timmar innan arbetsdagens slut för att sen inte komma tillbaks. D finns folk t allt. Som utbildad har jag i år jobbat i 21 år. Innan dess jobbade jag som outbildad. Under alla mina år e d så många knasbollar som jag stött på. Både i dåtid å i nutid. Nån som leker hela dagarna men som har noll koll. Nån som vandrar som en orolig höna hela eftermiddagarna. Nån som talar i ofullständiga å obegripliga meningar. Nån som svär högt å ljudligt. Gång på gång. Nån som suckar så fort d ska göras något. Nån som alltid har åsikter i d tysta men som när d väl gäller inte har en aaaaaning. Ingen åsikt what so ever. Nån som e en jäkel på å prata men som tillför nada. Nån som aldrig e i tid. Nån som alltid går tidigare. Nån som behöver gå ifrån men som aldrig frågar om en annan har behov av d. Nån som påtalar hur mkt hen gör för chefer. Nån som tom alltid hämtar kaffe t chefen.  Nån som bara pratar m föräldrar. Nån som tar kaffepaus stup i kvarten. Nån som tar rökpaus stup i kvarten. Här måste jag tillägga att för många år sen så fick en kompis till mej nog av detta m att hennes kollegor hela tiden försvann för att röka. Hon gick då iväg å satte sej å åt ett äpple. Gissa vem som fick en tillsägelse?!?!? Nån som inte kan stava men som ska lära barnen svenska. Nån som inte kan få tyst på klassen utan bara skriker. Nån som hotar m att ringa hem i tid å otid. Nån som aldrig tar upp jobbiga saker m vårdnadshavare. Nån som aldrig gör en kränkningsanmälan. Nån som aldrig gör en orosanmälan. Nån som gapar högt på barn m utländsk härkomst men som aldrig skulle få för sej att göra d samma m de svenska barnen. Nån som beställer leksaker t sina egna barn m skolans pengar. Nån som tog m sej sin dator då hen blev uppsagd. Nån som lägger orättvisa scheman där hen själv å kompisarna får de bästa tiderna. Nån som väljer att alltid vara ute för då kan man bara vara. Nån som inte vill pyssla för att d inte är ens intresse. Nån som alltid blir sjuk på klämdagar. Nån som alltid blir sjuk på lov. Nån som ” missar” att fylla i semester men tar ledigt ändå. Nån som aldrig sjukanmäler sej utan struntar bara i att dyka upp. Listan kan göras milslång inser jag nu. Många roliga, eh...arbetsplatser man haft under åren. Nån som e sugen på att söka sej t skolans värld?

Så kallade män aka smuts

Jag e så evinnerligt trött på att läsa om våldet mot kvinnor. I tidningar, löpsedlar å på nätet. Nästan varje dag kan vi läsa att ytterligare en kvinna dött pga ett kräk till man. Man. Egentligen ska de inte kallas för män. D e så lågt nere att de kan kallas för smuts. 

Kvinnor som anmäler hot, fara om livet, rädsla men inget händer. D finns inte tillräckligt att ta på. Förrän d e för sent. Oj då, d va visst ett riktigt hot....dah!

Sen kan vi prata lite om straffen. Eller belöning kanske vi ska kalla d. Först kanske smutset döms t fängelse. Vi har ett bra exempel i Blattelito (kräks lite i munnen när jag skriver hans löjliga alias). Han fick först ganska många år som inburad. Arton om jag inte minns helt fel, Överklagade å så bidde d några fjuttiga år. Som åren på ett högstadium ungefär. Nu e han ute å e exakt lika vidrig å han får fortsatt utrymme i etern. Vidrigt.

Jag skulle kunna rabbla upp många kvinnor som fått sätta livet till och som misshandlats både psykiskt å fysiskt i lång tid innan döden inträffade. D måste få ett stopp!

D va inte min mening att hon skulle dö.

Jag hoppade på hennes huvud men hon lyssnade ju inte på mej.

Hon sa inte nej tillräckligt tydligt.

Vi var flera stycken som fick hålla i henne men hon njöt.

D va ju bara lite blod.

Hon hade ju kort kjol

Urringningen visade att hon ville.

En sak som jag funderat mkt på e hur d kommer sej att ingen, INGEN känner en våldsman? Jag har flera vänner å bekanta som varit i våldsamma förhållanden och flera av smutsen i dessa förhållanden har nu nya kvinnor jag vet att de behandlar dem exakt lika illa. Vännerna t smutsen låtsas som ingenting å umgås som vanligt. Vidrigt!! Om alla skulle ta avstånd så kanske d skulle ske en liten liten förändring. Likaså våldtäktsmän. Jag tror att vi alla känner nån kvinna som blivit utsatt men ingen känner våldsutövaren? D e väl konstigt. 

I min ungdom så va d några tjejer som blev våldtagna. Alla visste vem å vilka som utsatt dem för detta. Ändå blev smutsen inte sågade vid fotknölarna. Kungar. De sågs som kungar. Några av dessa smuts bor fortfarande kvar här i stan. Mysigt att möta dem. Not.

D e ju nåt m kvinnors värde. Nånting måste ändras. Ändras stort! Jag fattar ju att våld alltid funnits men att vi idag via sociala medier å internet mkt snabbare får reda på vad som hänt. Ett smuts kan få för sej att ta en kvinna på baken, klämma henne på brösten. Hur många kvinnor känner ni som gör samma sak? Går fram t ett smuts å klämmer till om ballen? Nyper till på röven? Ingen va!? Nåt generalknas e d ju i smutsets kropp å knopp.

Jag känner oxå att jag behöver skriva lite om andra kulturer å deras syn på kvinnor. På en av mina arbetsplatser under årens lopp fick vi tillfälle att ställa frågor till en lärare i somaliska. Vi frågade bland annat om d här m slöjor. Vid tolv år brukar tjejerna ofta börja m slöja men mera regel än undantag så e d tidigare. På frågan om varför slöja ska bäras så fick vi svaret: För att de inte ska fresta männen. Jag sade då: Om en vuxen man blir frestad av en sexåring så har han ju nåt fel i huvudet. Jag fick inget svar på det...

Om homosexualitet. D kanske kommer som en nyhet men i Somalia finns det inga homosexuella. Haha... Denne vuxne man var gravallvarlig när han sa detta. På frågan om hur han skulle reagera om ett av hans sjutton barn skulle komma hem å berättade att hen var homosexuell så var svaret: Det kommer aldrig att hända. Stackars barn. Stackars man. 

För ca tjugofem år sen så var jag å en kompis t Tunisien. När vi kommit fram t hotellet så ville min vän vila så jag tog m mej en badhandduk å gick ner t den närliggande stranden. När jag kliver upp ur vattnet så sitter det ett tiotal tunisiska män runt min handduk. Jag har aldrig känt mej så avklädd. 

Dagen efter är vi nere på samma strand, ligger å solar å njuter av värmen. Då känner jag plötsligt hur någon smeker mej på kinden å på benet. Tittar upp å vrålar. Där står en tunisisk man å fånler. Jag va så arg så jag trodde jag skulle explodera. Gick tillbax t hotellet å berättade vad som hänt. Receptionisten sa då: Ja ni kan inte ligga på den allmänna stranden. Ni måste vara i den inhängande delen.

OMG! De såg d som en självklarhet att vi inte kunna röra oss fritt på vår semester. Hade jag vetat detta så hade jag aldrig åkt dit, kommer heller aldrig nånsin att åka dit igen. Å d där m att smutset tog sej friheten att röra vid oss, d hände nästan dagligen under resten av vår semestervecka. 

Om vi leker lite m tanken att alla vi starka kvinnor skulle gå samman. Då skulle vi kunna krossa patriarkatet. Tillsammans e vi starka. Kanske e d så att vi snart når en gräns å,att vi inte bara knyter näven i fickan utan tar upp näven i luften, knyter den å säger: Nej nu jäklar!!