årskrönika 2009

så var det sista dagen på ett år som varit både underbart och förjävligt.
året började bra. mamma fick friskhetsbesked från bröstcancern som vi fightades emot under 2008. det var underbart!

min tå var mindre skoj och i början av mars opererade jag tossingen. artrosen var längre gången än de trott men det var ju bara en tå...
året 2009 var året då jag bidde förlovad, sambo och gravid. första halvan av året turades vi om att åka till varandra på helgerna. ett himla resande fram och tillbax men ooo så mysiga helger vi hade!

jag lärde känna många av rogers fina vänner vilket innebar lördags- och söndagsbesök på kondis och bivur. en och annan middag och födesedagskalas.
roger lärde känna mina vänner så det bidde många fikastunder, tv-kvällar och middagar där oxå. inte konstigt att kroppshyddan ökade i volym...kan nog inte bara skylla på en ond fot...

slutade med mina lyckopiller och det gick smärtfritt. var lite orolig att det skulle komm något bakslag (roger oroade sej mest av oss 2...)men det gick smidigt.

den 11 april var det en lång man som friade på en solig bänk vid köpings kyrka.♥

for till great britains huvudstad för första gången med några av mina finaste vänner; carro, jella och madde. en ljuvlig resa trots värk i ömma shoppingfötter...skall apselut till det landet och till london igen.
fredagen den 1 maj fick jag en tjusig ring på mitt vänstra ringfinger.♥

i maj kom lilla vademecum och jessica och ploppen blev überstolta föräldrar!! flickebarnet fick dock inte heta vademecum utan det bidde en liten alva. man kan dock ibland kalla henne vademecum ändå...hihi...

13 maj sade jag upp mej och det var ett mycket mycket bra beslut. ångrar det inte för en sekund. stämningen på jobbet har inte direkt blivit bättre det sista halvåret.
17 juli jobbade jag sista dagen på has och det var sååå skönt! påbörjade min semester och när den tog slut den 15 augusti, så blev jag sambo på riktigt.

30 juli kom beskedet som vi inte ville ha. mamma fick svar på proverna och det visade sej att hon hade nya metastaser i skelettet. de fanns i så gott som hela kroppen men mest i höften där hon haft som ondast. läkaren sade dock att utsikterna var goda. att man kan bromsa sjukdomen och att man kan leva i 10-15 år till med skelettcancer. det beskedet höll vi oss krampaktigt fast vid.

första veckan i augusti for jag och den långe mannen på vår första semester ihop. det blev en roadtrip neråt landet. resan inkluderade mycket sol, bad, shopping och god mat. ja en hel del hångel också skall väl tilläggas...
20 augusti var jag och roger på vårt första besök på bvc. fick veta att vi är i vecka 6.
samma dag hade mamma tid på onkologen i västerås för att få veta hur pass mycket cancern spritt sej. verkligen 2 ytterligheter. lycka och sorg.

23 september startade mammas strålbehandling.

26 oktober var jag till västerås och tog ett fostervattensprov. det var sååå häftigt att få sen den lille "på riktigt". pga svininfluensan så fick inte roger vara med, han satt i trapphuset med de andra papporna to be..
13 november var det dags för ett riktigt ultraljud. roger fick inte vara med den gången heller men jag fick filma med digitalkameran.
14 november fick vi besked om att de skulle avsluta mammas behandling eftersom hon var för illa däran. de skulle istället inrikta sej på att hon inte ska ha det ont tills hon somnade in. det kändes som om att hela min värld rasade samman. och det gjorde den nog på sätt och vis.

24 november flyttades mamma till avd 3 på lasarettet här i köping för vård i slutskedet. personalen var fantastisk och man fick ett sånt fint stöd av dem.

den 1 december kände jag bebisen sparka för första gången.

torsdagen den 3 december orkade inte mamma längre. då somnade hon in kl.21.45 på kvällen. om man lägger ihop all den smärta jag känt under hela mitt liv så går det ändå inte att beskriva hur ont det gjorde när mamma somnade in. när hon lämnade oss.
tisdagen den 22 december kl.18 var det begravning i köpings kyrka. det kändes på sätt och vis om en out-of-body experience. som om det hände någon annan och inte mej och min familj.

den första julen utan mamma spenderade vi hos pappa och det blev en mycket jobbig men fin dag. många skratt blandades med tårar.

och nu är det alltså årets sista dag. den sista dagen på ett år som innehållit mycket glädje men ännu mera sorg. det är svårt att se framåt. att se en dag utan ledsamhet i hjärtat och en tår i ögat men den dagen kommer att infinna sej förr eller senare. det kommer att ta tid och det är nog många dalar att ta sej upp ur innan det planar ut. det viktiga är att finnas till för familj, vänner och bekanta. att bry sej om de vi har runt omkring oss. att ta vara på varje dag.

hoppas på ett gott slut med en bättre början.

jag ♥ mina vänner

åkte till den stota staden västerås igår med le buss. mötte upp fröken back vid punkt och sen bidde det lite shopping. åt en god lunch på italian bar och sen lite mera shopping. köpte en ny bh, torrschampoo, dukar från indiska (de var äääntligen på rea!!) och nagellack. for sen ut till ikea och där hittade jag det skulle ha till köket dvs nytt bestickställ och diskplatta att ha under diskstället. fyndade oxå 12 champagneglas för 18 pix. almost for free. aj lajk. fick oxå en ny kudde som är lite hårdare än den jag hade.

innan hemfärd var vi förbi carro och magnus och fikade. en nice liten stund innehållandes glada skratt, kaffe och negerbollar.

tog 18-bussen hem och roggan plockade upp mej vid zigenarebacken och sen plockade vi upp patrik och sen bidde det rostat bröd och te på nyckelberget.

hade som vanligt svårt att sova. blir snart galen på det här. det är konstigt att jag inte är tröttare än vad jag är på dagarna eftersom det inte är mycket till sömn om nätterna. jag kan vara hur trött som helst men så fort jag lägger huvudet mot kudden så blir jag klarvaken och så kommer tankarna. det far runt i huvudet och det går inte att stänga av. det känns så jobbigt och jag saknar mamma så fruktansvärt mycket. jag vill inte att allt det här ska vara på riktigt. jag väntar fortfarande på att någon ska väcka mej och att allt detta bara har varit en djävulusisk mardröm. jag finner ingen lycka i någonting. allt känns så meningslöst. jag vet att det kommer att bli lättare men just nu så är det så svårt att se det. allt är gråzoner mer eller mindre.

en måndag

ingen bra natt. vaknade flera gånger efter att ha drömt om mammas sista timmar och hur jobbigt hon hade det med andningen. skulle vilja kunna radera det där ljudet.
fick gråta en skvätt i rogers armar och sen kändes det lite bättre.

kl.11 hade vi tid hos tove på bvc. jag fick ta blodprov och urinprov och allt såg bara bra ut. hade gått upp 1 kg men det kan ju lika gärna vara av all julmat...

tove mätte magen och sen fick vi lyssna till bebbens hjärtljud. han/hon vobblade runt så mycket att hon hade svårt att lyssna på hjärtslagen. vobblaren ville inte ligga still alls. men till slut så fick hon fatt i bebben och slagen låg på 150-155. bara bra med andra ord.
ska dit nästa gång om 3 veckor och då är det mätning och lyssning igen.
känns så himla skönt att allt är ok med magen och dess innehåll. vi var ju lite oroliga över att han/hon ska känna av min sinnesstämning och må dåligt med mej men så är det alltså inte. vobblaren får allt den behöver i alla fall, även om jag är mycket ledsen.

åsa, astro och åsas 2 syskonbarn ska komma på eftermiddagsvisit. det blir trevligt. och sen kl.17 ska vi på lady och lufsen-middag hos elin och teijo. tror att det blr en fin eftermiddag och afton.

upp och ner

dagen började bra. mysig frulle till nyhetsmorgon med min favvo tilde.
for sen till big inn och handlade lite. spanade in mellandagsrean på h&m men den var ett enda stort skämt! får nog spara mina presentkort.

var sen ner till skinngubben (eller läderjanne som fröken sjöblom kallar butiken) för att leta efter en jacka som jag kan växa i. eller rättare sagt som magen får plats att växa i. håller på att växa ur den jag har.
hittade en svart täckjacka, lite dunjacketyp. hade kostat tusen pesetas och nu endast 199 baht. som hittat! kommer att passa perfekt nu när magen bara ökar och ökar i omfång.

kl.13 var vi bjudna till lillan och zeke på fikelifika. även karin, nisse, elin, teijo, sigrid och johannes var med. en riktigt mysig eftermiddag med goda ostar och kexsorter. lillemor och zeke far på holiday på tisdag, först till mexico och sen vidare till cuba. inte ett dugg avis. nej då. inte alls.

jag somnade som en sten på soffan när vi kom hem. vaknade med lite lätt halsont. hoppas att det ger med sej.
roger for iväg på pokerafton med pojkarna hos nisse och jag lagade i ordning lite god mat; potatisgratäng och en köttbit. riktigt smarrigt.

har mailat med några vänner nu på kvällskvisten och det har blivit lite tårar. jag är ju inte ensam om att ha förlorat en förälder.

saknar mamma så himla mycket. ibland kommer det över mej så fort och så hårt. har så svårt att förstå att mamma verkligen är borta. kan få panik bara av att tänka på det. jag vill så gärna ringa och prata med henne. det är ju mamma som brukar trösta när jag är ledsen.

julhelgen

dagen innan julafton var ingen hit. många känslor for runt och jag tror att hela familjen var oroliga inför att fira en jul utan mamma.

på julaftonen åkte jag och roggan hem till pappa vid 12-tiden. halv 2 satte vi oss till bords och det blev lite jobbigt när pappa skulle önska oss alla välkomna och tillönska oss en god jul. vi åt mycket och god mat och när disken sen var undanplockad och fikat framdukat så var det dax för kalle ankas jul. en och annan tår trillade ner för kinden.

enligt traditionen så kommer tomten efter kalle och likaså i år. då blev det för mycket för pappa och vi fick kramas en stund.

roger och bröderna mina hade verkligen betat av heeeela min önskelista. så mycket fina klappar.
det kändes konstigt att öppna pappas paket då det bara stod "kram pappa" på dem. mamma saknades på mer än ett sätt under dagen och kvällen.

fredrik skulle jobba på morgonen dagen efter så han var tvungen att åka till hufvudstaden med 17.30-tåget.

kl.19 bidde det lite ost och kex till karl bertil jonssons jul. att man kan få i sej så mycket mat på en och samma dag...

juldagen startade lugnt med en lååååång frukost framför teven. alla 2 goda ostarna dukades fram och så klart julskinkan.

kl.13 var vi bjudna på julmiddag hos rogers mamma och sambo. fick också träffa rogers syster för första gången. det blev en riktigt trevlig eftermiddag. behöver jag säga att vi moffade i oss julmat!!???!!!

vi fick lite fina klappar och så lite fika och vid halv 5-tiden rullade vi mor styrmansgatan där vi hämtade upp den översnöade bilen. for hem och lämnade lite saker och kl.17 spatserade vi i snöovädret ner til spasse och jonas. där var också jessica, tommy, barnen och kent. vi fikade (!) en smarrig saffranskaka med grädde och drottningsylt.

vid 19-tiden for vi till pappa. han och patrik hade just värmt på lite julmat och när jag kände lukten av den så sög det till i tarmen och jag åt en jultallrik jag med. trots att jag inte gjort annat än ätit hela dagen.

roger vandrade iväg till juldagsfest med tommy, uffe, annica och björn. jag stannade kvar hos pappi och vi tittade på "på spåret" och "stenhuggaren".
innan jag vandrade hem i snöstormen så pratade jag och pappa lite om mamma och hur tomt det är utan henne. det känns fortfarande som om att hon ska sitta i tv-soffan hand i hand med pappa när jag kommer hem dit. tanken på att jag aldrig mer kommer att få se det gör mej så innerligt ledsen. det kändes så fint när man var hos mamma och pappa och vi tittade på tv och de alltid satt och höll varann i handen. småsaker som jag minns.
jag vet att det kommer attt bli lättare med tiden men just nu känns det bara så jobbigt. och det gör ont i hela mej när jag ser hur ensam pappa känner sej. jag har förlorat min mamma och pappa har förlorat sin älskade. en person som han alltid var tillsammans med. de delade allt dygnet runt. det går nog inte att föreställa sej vilket tomrum det måste vara. på ett helt annat sätt än för mej.

det känns så fruktansvärt orättvist. mamma blev bara 59 år. hon och pappa hade ju tänkt göra så mycket nu när pappa blir pensionär. och hon såg så mycket fram emot att bli mormor. så onödigt att en sån glädejspridare inte fick längre tid.

julen 2008

fina fina lilla mamma

god natt lilla mamma

igår kväll kl.18 hade vi begravning för lilla mamma. det var så vackert. precis som vi ville ha det. mammas kör sjöng några sånger och det var så stillsamt och fint.

prästen talade så fint och innerligt om mamma. han tog upp mycket av det vi pratat om runt köksbordet hos pappa då vi gick igenom allt inför begravningen. han berättade bland annat om allt tok som mamma kunde hitta på. han berättade till exempel om hur mamma efter en middag kunde torka sig lite fisförnämt runt munnen med en servett och samtidigt fråga om hon fått bort all sås. vi tittade upp på henne och då kunde hon ha smetat béarnaisesås i pannan och på kinderna men låtsades som ingenting. det var mamma.

när "gästerna" tagit sitt farväl fick vi i närmaste familjen vara kvar och ta vårat avsked. det var så jobbigt. pappa höll mej så hårt så hårt i handen, sade hej då till sin älskade och pussade kistan. det gjorde ont i hela mej.

jag hade skrivit en dikt till mamma som jag fäst på rosen som jag lade på kistan. det var en konstig känsla att säga "hej då mamma". det har jag ju sagt så många gånger förr; i telefon, när jag varit och hälsat på men detta var så definitivt på något sätt. det kändes som om att hjärtat skulle gå sönder.

vi satt sen tysta tillsammans och lyssnade till "over the rainbow" med eva cassidy. det var en av mammas favoriter och jag vet inte hur många gånger jag fick hjälpa henne att ta fram den låten på you tube. det blev så stämningsfullt och fint.

prästen thomas wasberg sade ett par ord till oss även där och då kunde han inte hålla tårarna tillbaka. han hade ju en relation till mamma via kören och det blev mycket känslosamt.
han pratade om kistdekorationen och hur fin den var och så även tanken bakom. pappa ville att den skulle vara som mammas brudbukett och så blev det, med några tillägg. det var 29 röda rosor för de år som mamma och pappa var gifta. 10 rosa rosor för åren de var tillsammans innan giftemålet och 3 gula rosor som symboliserade oss 3 barn. floristen hade även vävt in mammas röda körsjal i uppsättningen och det var så otroligt vackert.

efteråt var vi hemma hos pappa och mammas systrar med familjer var med. det var också en underlig känsla. vi var samlade allihopa men mamma fattades.

det var en väldigt jobbig kväll men jag är så glad över att den blev så som vi tänkt. en ljus begravning med sång och musik. det hade mamma tyckt om.

idioter!!

var just i kontakt med myndigheten som gud glömde. arbetsförmedlingen. (ett uttryck som egentligen inte passar mej alls eftersom det inte finns någon gud, men det är ju en helt annan historia)

eftersom jag står som arbetssökande så måste jag varannan månad ta kontakt med the fools och tala om hur det går för mej i mitt arbetssökande.

stolpskottet som svarade gjorde en snabb sökning på nätet och hittade 91 tjänster för mej att söka i sverige. en tjänst var i som assistent i jakobsbergs köpcentrum och en annan var som personlig assistent i sollentuna. jag frågade honom om han på fullt allvar menade att jag ska söka en tjänst i jakobsbergs köpcentrum när jag är fritidspedagog. till svar fick jag bara; du har hela sverige som sökområde och om jag inte söker jobb så kan jag ju istället avsäga mej a-kassan.

jag blev arbetslös den 15 augusti på egen begäran, flyttade till köping för att vara med roger och för att vara nära mamma under hennes helvetiska sjukdom.
jag hade tur och fick ganska omgående ett vikariat på skola så jag har under hela hösten arbetat och alltså inte legat på sofflocket.
jag ansökte till a-kassan om att slippa karensen pga mammas sjukdom men det fick jag inte ens ett svar på.
nu i veckan fick jag den första utbetalningen från a-kassan. 4 månader efter att jag lämnat in alla papper. det är vad jag kallar bra handläggning.........

läääängtar tills april då vår bebbe kommer. efter det skall jag aaaaaldrig mer ha med stolpskottsmyndigheten att göra!!!

fredag at last!

föräldragruppen igår em var riktigt bra. vi var tio par och två tjejer. vet ej om de oxå har sambos eller inte. det är ju inte alltid så att båda kan komma, men vad vet jag. roggan och jag var iaf överens om att gruppen verkar vara bra.

vi fick presentera oss för varann och sen kom en tjej och berättade om och visade bilder på sina 3 månader för tidigt födda tvillingtjejer. det var mycket intressant och samtidigt skrämmande. jag vill inte att vår bebbe ska få för sej att komma ut redan nu, men det känns ändå lite lugnare att veta att om det skulle ske så är chanserna goda att han/hon klarar det.

nästa 3 träffar är i februari och sen är det en sista träff i maj då bäbisarna ska ha kommit.

efter gruppen for vi hem till fam hugo. vi hade med oss julklappar till småtrollen och de lekte heeela kvällen med innehållet i paketen dvs lego.
vi fick mumsig mat; köttbullar, sill, potatis, julskinka och hembakt supermumsigt bröd. och så julmust, icke att förglömma! vi var stinna då vi for hemåt.....

i afton far vi till stockholm för att spendera helgen hos lillebror. vi ska julshoppa lite, se killinggänget på dramaten, äta god mat och njuta av ledighet och få något annat att tänka på för ett par dagar. ser mycket fram emot detta!

-8,4 en snöig torsdag

i natt har jag inte sussat mycket men det beror mestadels på bebben som levt rövare. den sömnlösheten gör inte så mycket. då vet jag att det är ok därinne.

i eftermiddag ska jag och roggan på första föräldragruppen. spännande att se vilka som är med. hoppas att det finns någon/några som man kan ha något utbyte med. när i var på föräldrainfot på försäkringskassan i tisdags så var de andra paren i typ 22-års åldern. kanske är samma på föräldragruppen..vem vet.

ikväll ska vi hem till familjen hugo och busa med två små troll. vi får dessutom lite skinkmacka, sill och potatis så det blir nog en finfin afton.

onsdagen den 16 december

låg vaken ett par timmar i natt så jag hörde inte ett smack när den långe mannen gick upp i morse. då sov jag på söta örat. blir snart galen på detta "icke-sovande" då man ska. vad är det för vits med att somna om på morgonkvisten?!

gårdagen var ganska bra. gick ner på stora staden och lämnade in stövlar och skor hos skomakaren, köpte mej sen en bh (växt ur de jag har...) och lite fler mammatrosor. överväger att fortsätta använda dem även efter det att bebben ploppat ut. skönare plagg får man leta efter... tror dock inte att roggan skulle uppskatta det... mammatrosorna kanske inte är det mest upphetsande klädesplagg som uppfunnits.

var förbi fonus och lämnade in en skiva som skall spelas i kyrkan. fortfarande en konstig känsla. det är som om att jag pratar och skriver om någon annan. att detta helvete inte hänt mej och min familj. jag önskar fortfarande så intensivt att allt detta bara skall vara en ond mardröm och att jag kommer att vakna upp och att hela familjen kommer att få fira jul som vanligt.

jag och mannen i mitt liv var på försäkringskassan igår på en infoträff om föräldrapenning och annat matnyttigt som hör graviditeten till. det blev lite klarare men visst är det en djungel...

idag ska vi ha julklappsbyte på jobbet och sen ska vi äta en jultallrik. det ska bli gott. hoppas jag... har nu bara 4 dagar kvar på fritids. känns lite underligt. skulle gärna vara kvar tills det att bebben kommer. men skolans ekonomi rår jag inte över tyvärr..

dax att piffa till mej lite innan jag ska pulsa iväg till jobbet i snön.

Still missing

KL.11 var jag, pappa, Patrik och moster berit i kyrkan på gudstjänst. Prästen läste upp avlidna och däribland lilla mamma. Att höra namnen på Kalle 89 år, Berta 92 och sen avslutade han med att säga Siv Gunnel Thorell 59 år, då kändes det om möjligt ännu mer orättvist. Det gjorde ont i hela mej strax innan prästen uttalade mammas namn. Man satt som på helspänn, man visste ju vad som skulle komma. Ändå var det som ett knytnävsslag i magen. Jag ser verkligen inte fram emot nästa gång vi ska till kyrkan. Då är det "på riktigt".
Fortfarande ingen som kan väcka mej.

Jag och Roger hade en finfin lördag igår. Vi fikade med hästgänget, var förbi Forumteatern och spanade in loppisen som var där. Mostrarna stod och sålde lite saker där.
For sen till Västerås för lite julhandel. Hittade ganska mycket av det vi tänkt, resten får vi ta nästa helg.

Kl. 19 for vi hem till Madde och där var Carro, Magnus, Jella, Beti och lilla Zelda. Madde hade bjudit in till glöggafton men det bidde ett smarrigt julbord med alla läckerheter man kunde tänka sej! Och till efterrätt Ris a la Malta. Mumma som 17! Det var himla skönt med en trevlig afton i mysigt sällskap. TACK alla flickor och två pojkar!

Saknar så mycket

Sov nästan ingenting i natt. Var nervös inför mötet med prästen hemma hos pappa. Varför vet jag inte. Kanske att det är lite mer definitivt på något sätt. Definitivt vet jag att det är men det är ju inte var dag man sitter till bords med en präst för att diskutera en begravning av en älskad.

kl.10 kom Thomas Wasberg och vi pratade mycket och länge om mamma. Det blev skratt och tårar. Thomas berättade att det han minns mest av mamma är hennes finurliga leende och att hon var spontan. Att hon gav efter för minsta infall oavsett var hon befann sej, även om hon var i kyrkan på körövning.

Precis så var mamma. Man visste aldrig vad hon skulle ta sej till. Alltid något bus eller tok på gång. De där glittrande bruna ögonen som alltid log...

Det känns så skönt att vi fått igenom alla önskemål inför mammas begravning. Jag är övertygad om att det kommer att bli vackert. Och det känns fantastiskt att mammas kör ville vara med och sjunga.

Gårdagen var hemsk. Vet inte riktigt varför. Kanske för att det var första gången på 36 år som mamma inte gratulerat mej på namnsdagen. En struntsak kan tyckas men det var så som mammi var. Hon kom ihåg småsaker och lät en alltid förstå att man var viktig.
Grät på morgonen, grät på jobbet, grät efter jobbet och på kvällen. Vet nu av erfarenhet att tårarna är outömliga.

Saknaden gör ont

De sista dagarna känns som ett töcken. Det känns fortfarande så ofattbart att jag aldrig mer kommer att få se mamma, att få prata med henne, att krama henne. Att lyfta telefonluren och få höra hennes röst. Att se hennes knasiga grimaser och underbara leende. Höra hennes galna skämt och att få vara med om hennes tokiga infall.

Ibland kommer sorgen och saknaden över mig som en flodvåg. Går inte att värja sig mot den smärtan. Får panik och svårt att andas. Vill bara radera allt som hänt och göra så att allt är som vanligt igen. Innan sjukdomen.

Jag kan finna tröst i att mamma inte har ont längre men jag önskar så att hon inte behövt lämna oss och livet för att få slippa smärtan. Det känns så orättvist.

Idag var vi och ordnade inför mammas begravning. Det kändes som en stor hård knut i magen innan vi kom dit men väl på plats så kändes det bättre än vad jag trott att det skulle göra. Mannen vi talade med var mycket vänlig och det kändes bra.

Pappa har pratat om att han vill att begravningen ska ske en tisdagkväll kl.18 då mamma brukade ha körövning, eftersom det var mammas stora glädje i livet; att sjunga.
Det gick att ordna och det var som en stor sten föll från bröstet på oss alla fyra.
Mammas kör kommer att vara med och sjunga och jag tror att det kommer att bli fantastiskt vackert.

Det kändes lite som en out-of-body experience när vi satt där runt bordet och beställde mammas kista och urna. Det är så svårt att förstå att detta händer på riktigt. Mamma hade så mycket kvar att göra. Hennes liv var inte på långa vägar färdiglevt.

Älskade älskade mamma. Jag saknar dig så det gör ont.

Älskade älskade lilla mamma

Torsdagen den 3 december kl. 21.45 somnade mamma in.

Min prins

dumma feber!

har varit hos mamma på em. pappa och jag åkte upp till mamma efter att jag slutat jobba. eftersom mamma igår sade att hon var sugen på korv och potatismos så hade pappa lagat i ordning det till henne.

när vi kom upp så slumrade mamma oroligt och hade långa andningsuppehåll. hon hade 39,1 i feber coh det är mycket eftersom hon har ca 36,4 i vanliga fall. hon fick febernedsättande stolpiller men två timmar senare hade febern gått upp till 39,2. inte konstigt att hon var orolig.

vi pratade med sjuksköterskan och hon sade att det dels är vanligt i slutskedet att man får hög feber då det är något i kroppen som stängs av (minns ej vad det heter) och dels är det vanligt för cancerpatienter att de får hög feber och hon kunde ej svara på vad mammas feber beror på.

pappa tror att det inte är så lång tid kvar nu. den tanken gör mej panikslagen.

tankar och funderingar

onsdag. det är frost ute och solen skiner. var trögt att ta sej upp ur sängen i morse. hade ett smärre break-down igår kväll efter besöket hos mamma. grät floder och hade sen svårt att sova. har vaknat jag vet inte hur många gånger och inte kunnat somna om. finns det något knep för att stänga av sina tankar? i så fall är jag förste spekulant. tror emellanåt att jag ska bli tokig av alla tankar och funderingar. jag tycker inte att jag gör annat än ältar och ältar. men jag måste få ur mej allt annars går jag nog sönder.

ont i hjärtat

promenerade hem till pappa och patrik efter jobbet. vi for upp till mamma.
jag fick en lång kram av henne när vi kom och det fick pappa och patrik oxå.

hon var vaken men inte helt närvarande. hon pratade lite osammanhängande mestadels eller så låg hon bara tyst och tittade.

hon fick in mat men den var ingen hit. jag matade henne lite med potatismos men det gillade hon inte. skulle ta upp lite morotspuré på skeden och fick upp hela klicken...inte så väldans aptitligt med andra ord. småstrimlad kyckling gick lite bättre. pappa matade henne med det och då fick hon i sej några tuggor och så drack hon nästan ett helt glas med citrondricka.

patrik frågade henne om hon sett min tjocka mage och om hon känt på den. jag tog hennes hand och lade den på min mage och då sade hon: "teodor" och så log hon.

sedan var det mest knas. hon försökte prata men vi förstod inte vad hon ville ha sagt.
pappa satt vid hennes sida och strök hennes kind medan stora tårar rann nerför hans kinder. det gör så ont att se honom så ledsen och sen veta att det inte finns något som jag kan göra för att ta bort det onda och det ledsamma. det kommer att bli så ofantligt tomt när mamma är borta. hon är ju på något sätt navet i familjen. hur ska vi klara oss utan henne?