Funderingar

Just idag e d lite oro som far runt i kroppen

Jag mår inte toppen men tänker att d e en tillfällig svacka å att d snart kommer att kännas ok igen

Ord

Ord kan va så himla fina

De kan beröra å få en att må bra

De kan oxå rasera

Rasera å gör ont

Lite där befinner jag mej nu

Att få höra ord som inte e sanna, d e smärtsamt

När jag försöker att få till det

Att göra mitt bästa

När jag känner en förändring

Då, just då kommer en skopa ovett

Som inte har någon grund

Som smärtar

När man e högkänslig så tar man in allt

D e svårt att sålla intryck

Allt går rakt in å sen blir d ett virrvarr av allt

När dessa fula ord tar sej in så blir d kaos i mej

Jag har svårt att knuffa bort dessa ord som ger dåliga vibbar å dumma tankar

Genast drar maskineriet, aka skallen, igång å jag blir till en våt pöl

Så klart att jag e som de dumma orden jag fått till mej

D tar ett tag innan jag kan få mej själv att förstå att jag inte alls e d där dumma

Men orden gör skada 

De gör ont

När de dumma dessutom kommer från den man minst anar

Dubbel smärta

Är det så här det känns att må bra?

 Den känslan slog mej en kväll när jag stod i duschen. Jag hade jobbat, lagat middag, plockat å donat å stod i duschen när d slog mej att jag var pigg fast d va kväll. Jag som alltid brukar va helt slut efter en dag på jobbet. Jag var pigg å kände mej alert i både kropp å knopp. Den känslan när jag fortf m mej å plockar fram lite då å då. 

Jag har under de sista månader a haft kontakt men livscoach. Från början var jag lite skeptisk men kände att jag inte hade något att förlora. D va tur d för OJ så mkt jag lärt mej under denna tid. Har fått redskap, ett annat tankesätt (som jag fortf håller på att implementera men d går lättare å lättare för varje dag) å jag har fått chansen att bearbeta saker som jag tryckt undan.

Jag har fått svart på vitt att jag inte valt att må dåligt, omständigheter har fått mej att vackla å kanske e d så att jag just nu va mottaglig för hjälp å att d just denna gång klaffade m både kroppen å själen. Ingen människa väljer att må dåligt. Ingen människa väljer att hamna i en svacka el i en depression. Viljan att ta sej upp finns alltid men man kan sakna redskapen. El orken å kraften. Men ingen kan säga att d e nåt man väljer. 

Jag har oxå börjat att känna ett sug efter att umgås, d suget har inte funnits på länge, bara tanken på att lyfta mobilen å ringa har varit ett stort aber. De kommande veckorna har jag lite roliga saker inbokade å når jag tänker på dem så fylls jag bara av glädje å en känsla av förhoppning. Jag ska träffa vänner som jag knappt träffat under pandemin å d ska bli ljuvligt. På sätt å vid e d som att återuppta livet fast m lite andra ögon å en annan infallsvinkel. Jag känner mej glad. Mkt lugnare. Enda nackdelen m denna period e att jag blitt tyngre på vågen. D känns så klart mindre kul. D e nästa steg. Inte så att jag tycker att jag e ful el otymplig, jag känner ju att saker å ting blir jobbigare. All rörelse känns å  vill jag inte ha d. 

Summa summarum. Kanske livet inte e så tokigt iaf…

Kram på er!