Årskrönika 2019

Längesen jag skrev. Inte för att behovet inte funnits, snarare orken som saknats. Tänkt nu skriva den årliga heliga skriften. Har ingen klar bild i huvudet så d e möjligt att d blir rörigt. Here goes...

Årets inleddes m Ivanhoe å pizza. Inte så uppseendeväckande kanske. Skulle tro att ett nytt år startar så för många av oss. Inget fel i d. Enda felet e väl att han år efter år efter år efter år väljer fel brutta..

4 januari blev jag auntie å Teodor fock sin hett efterlängtade kusin. August kom t världen!! Stor lycka hos oss alla!!

Efter en orolig julledighet, då knölen i bröstet inte lämnat mina tankar många stunder, var d så dax för mammografi igen å knölen visade sej vara ofarlig. Ylva var med mej å d va såååå skönt att slippa åka solo. Grät många å fula tårar av lättnad då jag på skärmen så hur den mörka fläcken försvann i samma stund som läkaren sög ut den m den långa sprutan. Usch, den oron vill jag inte bevara med om fler ggr.

Januari fortsatte sen å bara ganska pissig. Jag kände mej deppig å orolig i kroppen. Detta resulterade i en sjukskrivning hela februari å sen på 50% i mars. Fick börja m antidepressiva, igen, å panikångestattackerna avlöste varann. Jag ordinerade mej själv dagliga promenader å efter ca 20 min släppte ångesten, vilket va skönt.

Den 11 februari vaknade jag som vanligt. Helt plötsligt kände jag att d va dax. Jag tog av mej vigselring å förlovningsring å lade dem i lådan. Kändes rätt å så fortsatte d att kännas. Känns rätt än idag.

I februari kom Stina hit från England m sina grabbar å Teodor lekte m Leo vid ett flertal tillfällen. Engelskan flödade!

Inledde en psykologkontakt å d kändes bra. Att få lite hjälp m tankarna å att sortera d viktiga i knoppen. Skönt att få prata av sej.

Första helgen i mars träffades mostrar å kusiner hos Danne å Anna i Valskog. Vi åt mumsig palt tillsammans å d va hur trevligt som helst! Synd att vi inte ses oftare.

Jag å Lillemor var t Örebro å blev roade av Mia Skäringer en kväll. Najs m god mat å glada skratt å tankeställare.

Jag å Tedde tittade på alla deltävlingar av Mello å finalen sågs hos fam Oskarsson.

Patrik köpte Rogers alla musikprylar. D kändes bra för mej att de hamnade hos Putte å jag yror att Putte uppskattade d lika mkt som Moi.

23 mars fyllde Teodor 9 år å han hade kalas m 7 barn. High life men grabbarna hade såååå kul!

Elin hade sin 50-årsfest på Ögir å d va mkt najs. Alltid kul å träffa alla nära å köra. En finfin stämning.

26 mars var Teodor med å uppträdde på Ullvigymnasiet m tvåor i Köping. D va sånger m mat-tema å d va så fint så fint.

Köpte lite nya möbler t Teodors rum; skrivbord, stol å byrå. Blev

Påsken firades hos Patrik å Lotta å August i Brevens Bruk. Solen sken å vi satt ute å åt. Mys!

28 mars va d Augusts dop. Smarriga smörgåstårtor i sällskap av vår familj å Lottas familj. Mys!

Valborg firades i Vallby. Mys!

4 maj opererades August för sin läppspalt å d blev hur bra som helst!

8 maj var jag å Lillemor å lyssnade t den fantastiska Stina Wollter på Forumteatern. Sååå himla bra! Kvinnan imponerar på så många sätt!

15 maj va jag t ortopeden i Västerås. Han skickade remiss t Uppsala för sklerosering.

18 maj va jag å Teodor på Åsas examensfest. Grattis!!

Grisfesten bjöd på langos å churros å några karuseller. Middag intogs på Skeppis. Sean Banan skulle komma men när vi väntat i en timme så gav vi upp.

Kristi himmelsfärdshelgen spenderade vi i sällskap av Erica å Alexander. Vi var i Malmö 2 nätter å på Legoland 2 dar å en natt. Riktigt skojig helg inkl sååå mkt god mat! Å dryck.

5 juni for vi upp t Åkersberga å  jag börjar var med då William tog studenten. Hurra!

Midsommarafton firades hos Lillemor å Zeke i Vallby. Mkt fin afton som vanligt. Saknaden kändes dock påtaglig.

I början av juli åkt vi t Zakynthos jag å Teodor. Härligt väder å supergod mat! Skön vecka som 17. Teodor saknade dock en lekkamrat emellanåt...

Vi åkte t Stockholm m Carola å Kevin å bodde på hotell. Grönan fick sej ett besök å vi åt god mat. Äääälskar verkligen Hufvudstaden!

Jessica, Johan, Alva å Agnes kom hit i slutet av juli. Sååå härliga dagar m god mat, lek, fotboll å skratt å prat. Önskar att vi sågs oftare.

Jag bet sönder en tand för första gången. Den lagar dock tandläkaren i ett nafs!

Vi åkte sen till Storvreta å hälsade på Jessica å c/o. Mysiga dagar m noll måsten. God mat, fotboll, lek, sol å vattenspridaredusch.

Tom tits fick ett besök av mej, Teodor å Lillemor. En riktigt varm dag så undertecknad var inte torr. Inte nånstans.

Första veckan i augusti for vi t Alcudia m Erica å Alexander. Såååå himla bra  ecka trots att jag inte var torr en enda stund...Smarrig mat, soligt väder å härligt hav. Lättsamt sällskap. Vad mer kan en tös begära??

Sommarens regnande gjorde susen för min bilruta. Framrutan läckte å Ryds glas lagade den gång på gång på gång....suck.

Vi hade en kick off i Mariefred m jobbet. Kul att få upptäcka en mysig stad i vår närhet!

Kräftskiva hos fam Oskarsson. Alltid lika mysig. Och lugn. Och skön. Och hemtrevlig.

24 augusti var jag å Teodor på Diggiloo i Sundbyholm. Teodor var euforisk! Bra väder å mysig kväll. Parkeringen var dock ett enda stort kaos. Gör om, gör rätt.

Vi åkte t Mariefred m Erica å Alexander på Pax-vandring. Avslutade m god mat. Sååå najs!

18 september fick jag den första sprutan i hälsenan. Lillemor följde m t Uppsala å körde hem.

Köpte mej fyra par nya brillor under året.

Teodor spelade fotboll. Träningar å poolspel å sjumanna. Kul å se honom ha skoj! Han njuter verkligen på plan!

Lotta å Linn hade 50+30-årsfest på Ögir. Åter igen kul å träffa vänner å bekanta.

17 oktober tatuerade jag mej hos Fabbe. Igen. D blev hur bra som helst. Få se om d blir nån mer så småningom...

Jag å Teodor lyxade till d ett par ggr å bodde på hotell i Stockholm. D e skönt att åka bort nån dag å bara umgås m den lille långe. God mat å shopping å så hotellsäng. Gillas!

11 november var d dax för spruta nr 2. Pappa hängde m som chaufför denna gång.

Min 46:e födelsedag firades på Basilico m Teodor, Lillemor å Zeke. Mums å mys!

Den 1 december klädde vi julgranen enligt Teodors önskemål. Den bidde vacker. Så vacker att ögat tårades.

Julen firades hos pappa tillsammans m Teodor, Fredrik å Andreas. Jul nr 2 firades den 28 december, oxå hos pappa, m August, Putte, Lotta, Fredrik å Andreas.

Så idag e d nyårsafton. Igår den 30 december var jag t Uppsala för spruta nr 3. Emma skjutsade.
Med andra ord så innebär sprutan att jag idag ligger m foten i högläge å att jag å Teodor firar nyår här hemma hos oss. D blir mys d m. Har hittills tittat på 2 actionfilmer. Teodors val. Gissar att d lär bli fler...

Så året som gått. Har så klart gjort en massa, fyllt d m saker, vänner, resor å annat. Har hittat lite av mej själv igen. Dock e d en rätt lång väg kvar men den e iaf påbörjad. Har haft en tuff höst m inflammation i axel å värk i armen. Den jädra hälsenan som e dum. Fibromyalgin har oxå varit dum. D e dock bara att fortsätta. All värk har dock lett t mindre rörelse, tröstätande å d har ju inte gått omärkt förbi. Jag e mullig. Mulligare än nånsin. (väljer ordet mullig ty d e rarare än ordet tjock...).
Tanken e att jag ska ta tag i d. Så fort andan faller på.....haha...Vilken dag som helst nu...

Så år 2020. Vad hoppas jag inför detta år? Jo jag hoppas på många skratt. Att jag kommer att få träffa fina vänner oftare såsom Jessica m fam, Susanne, Sissi. Åsa hoppas jag oxå på att få träffa. Att vännerna på närmare håll ska finnas kvar. Att Teodor får må bra. Att han fortsatt ska gilla skolan. Jag hoppas på att mitt jobb ska bli roligare å att regler följs. Jag vill resa. Jag vill upptäcka. Kanske gå på en dejt. Främst vill jag må bra å tycka om mej. Att säga nej utan att förklara varför. Att säga ifrån.

Jag vill vara stolt över den jag e. Vad jag åstadkommit. Att jag överlevt å faktiskt fixat att vara mamma på egen hand. Saknaden e Roger finns varje dag men jag har mer el mindre lärt mej att leva m den. Jag e stark. Jag e svag. Jag e jag å d e ok.

Kram på er alla å ett HAPPY NEW YEAR!

Din dag väcker känslor

Jag vet inte vad jag saknar mest efter min make

Men en av de saker jag saknar är sidorna som han lockade fram hos mej

Han fick mej att vara den bästa version av mej själv som jag kunde vara

Jag tyckte om att se mej genom hans ögonMina ögon är inte alltid lika förlåtande

Lika godhjärtade

Jag hoppas att alla finner någon som gör er till bättre människor än ni är på egen hand

Nån som Roger som fick mej att tycka om mej

Att utmana mej

Att se saker ur ett annat perspektiv

Jag trodde att jag skulle vara alldeles förlorad utan honom

Det var jag oxå ett tag

Innan jag hittade rätt väg igen

Kan fortfarande vara lite vilse men tror att jag är på rätt spår

Min son, bår son, är vilse just nu

Jag försöker att ge honom rätt verktyg å kompass så att han hittar tillbax

Det är svårt

Svårt att trösta när det enda jag vill är att krypa ihop i en gråthög bredvid honom

Tillsammans kommer vi att fixa detta 

Vi kommer att komma tillbax till den rytm som jag tror passar oss

Vårt liv som en familj på två istället för tre

Önska oss lycka till

Ett steg fram, två steg bak å så ett fram igen

När jag vaknar på morgonen så tar d en kort stund innan ångesten tar över å erövrar min kropp
Jag försöker att djupandas
Att tänka positiva tankar
Att lugna mej
Jag har dock ofta ingen chans
Vågen sköljer över mej å sen e d bara fladdret å oron i bröstet som får plats
Humöret blir prutt
Tålamodet blir noll
Rädslan tar över
Rädslan över att d aldrig ska blir bra

Så vaknar jag en morgon
Inväntar vågen
Som inte kommer
Då väcks hoppet
Jag inser att d faktiskt går att må bra
Undermedvetet känner jag efter
Är oron på gång
Sköljer den snart in över mej
Vissa dar gör d en inte d
Idag e en sån dag

Vaknade i morse
Kände efter men d kändes bra
Vilket var otroligt skönt då jag skulle vara med Tedde i skolan
Vi åt frulle
Jag kände en stor skillnad i att inte försöka tänka bort oron
Jag kunde istället fokusera på Tedde
Vara med i samtalet till 100%
Så som d ska vara

Vi knallade iväg till skolan
D kändes bra
Bara d att d e en sån enorm skillnad sen de gick i ettan
De har utvecklats som sjutton
Å fröken Frida har gjort ett fantastiskt jobb
Kul å se!

Jag var med tills lunchrasten var slut
Då knallade jag hemåt
Har varit upp med grejer på vinden
Har varit ner i källaren med grejor
Har plockat undan lite
Har försökt få tag i lönekontoret så att d inte blir fel m min sjuklön
Utan resultat
Hur många möten kan ett kontor ha?

Solen skiner från klarblå himmel
Lite kall vind men i lä e d ljuvligt
Vårkänslan drar in över en

Jag håller tummarna för att oron släpper idag
Att medicinen kanske funkar fullt ut nu from idag
D vore så himla skönt
Att slippa ångesten å bara kunna fokusera på att hitta tillbax
Att komma upp på fötter igen
Att stå stadigt
Att må bra

Håll tummarna för mej

Ännu ett steg

Vägen upp

D tog alltså stopp
Tvärstopp
Gråten ville inte sluta å oron höll på att äta upp mej inifrån
Jag blev sjukskriven å har nu fått börja m antidepressiva igen
De har fått mej att  bra förut så de får chansen nu igen

Panikångest
Dessa attacker har jag inte haft sen jfåag var tonåring
Då hade jag d några ggr
Har även haft lite krypningar i kroppen av å till men aldrig så att d har hindrat mej på nåt vis

En morgon på toaletten såkänner jag hur benen lixom försvinner
Hjärtat slår galet fort å hårt
Svetten börjar rinna
Armarna blir iskalla
Jag blev så klart rädd men fattade att d va ångest
Jag försökte att ta d lugnt
Sa t Tedde att jag var lite yr å att jag skulle vila en stund
Ville inte skrämma honom

Jag la mej på sängen å försökte att andas lugnt å stilla
För att lugna mej
Efter en stund avtog d å jag kände mej ok
Lite mörå utpumpad men ändå ok
Kände mej oxå stolt över att jag klarat av att genomlida denna pärs
Kändes som en pärs trots att d inte handlade om så många minuter

Jag har nu varit hemma i lite mer än 2 veckor
Jag börjar dagen m en promenad efter att jag lämnat Tedde i skolan
Har gått allt från 20 min till 1,5 timme
Rörelse har gjort mej gott
Har oxå varit till gymmet ett par ggr
Inte regelbundet men jag har iaf tagit mej dit
Jag hoppas att jag kommer ini d igen å att d blir som en vana att gå dit
Jag mår ju bättre av rörelse

Årsdagen närmar sej å jag tror att den spökar lite
Dock tror jag att knölen i bröstet var d som utlöste mitt mående denna gång
All oro å alla tankar som hann snurra runt innan jag fick besked om att den var ofarlig
Jag e mästare på att älta emellanåt
Ska försöka att komma ut den nedåtspiralen
Inget blir bättre av d
Iaf inte för mej

Jag har rensat ut en massa här hemma
En del skickade jag upp på vinden men d mesta hamnade i sopen
Känner att jag behöver ändra lite
Ta bort lite
Få lite luftigare
Göra d till mitt

Jag har plockat bort saker efter Roger
När han precis hade hårt bort så satte jag upp massor av bilder å minnen av honom
Nu känner jag att jag e redo att plocka ner lite av allt detta
Roger är numera en del av mitt förflutna
Han kommer inte att vara en del av min framtid
D betyder inte att jag glömmer honom på något vis eller att jag raderar honom
Inte alls
D betyder bara att jag fattat att han inte kommer tillbax
För att jag ska kunna resa mej å komma vidare så måste jag rensa lite
För att inte ständig bli påmind om d jag förlorat

Jag fattar att detta inte e gjort i en handvändning
Men jag tar ett steg i taget
Med stödet från vännerna, Teodor, bror å pappa så ska jag ta mej upp
D gäller bara att få tankarna med på tåget
Lära mej att tänka på ett annat sätt
Att se d positiva i d jag har
Att glädjas åt d som finns runt mej

Ett steg i taget

Stopp

Där tog d stopp
Mitt mående blir sämre å sämre för varje dag som går
Har varit ute å promenerat för att inte vara still
Ringde t vårdcentralen å fick en tid i em
Få se om jag får börja m antidepressiva igen
Behöver få hjälp m att komma på banan igen
Ångesten å hjärtklappningen e jobbig att handskas med
Har inte haft d sen Roger fick sin diagnos
Fick då något lätt lugnande som faktiskt hjälpte
Kanske d kan hjälpa även idag

Fritids ringde igår å då hade Tedde brutit ihop å gråtit
Han saknade sin pappa
D gör så ont i hela kroppen när jag ser hur ledsen han är
Så klart att jag vet att mitt mående spelar in
Han känner ju av mej å min ledsamhet
Jag e tydlig å talar om för honom hur jag mår
Att d inte e farligt att va ledsen
Att saknaden kommer ut på olika sätt vid olika tillfällen
Han e klok, min Teodor, han förstår så mkt
Kanske mer än vad han borde

Fokus framåt nu
Jag får sätta kurs mot att må bättre å e d så att d krävs medicin för att nå dit, så får d va så
Jag måste må bra för att vår lilla duo ska fungera

Håll tummarna för mej

Paus

Jag skulle ha bromsat för några veckor sen
Jag gjorde inte d
Tyvärr
Nu sitter jag här
Storgråter m hjärtklappning
En hjärtklappning som ekar mellan husen
Om någon skulle lyssna

Jag oroar mej för allt
Jag oroar mej fortfarande för att få cancer
När jag strax innan jul hittade knölen så startade tankarna sitt maraton
D loppet e fortfarande igång
Den skräck å den oro som kickade loss beslöt sej tydligen för att stanna
Skräcken, rädslan inför att dö e stor
Enorm
E så rädd för vad som då skulle hända m Tedde
Hans morfar börjar bli gammal
Hans ena morbror har flyttat 1,5 timme bort
Hans andra morbror har försvunnit ur våra liv för andra gången

Jag oroar mej för vad som kommer att hända när Tedde blir större
Tänk om jag inte gör mitt ”jobb som mamma” bra?
Tänk om jag misslyckas katastrofalt?
Tänk om allt skiter sej?

Så har vi saknaden efter den långe
Om ni visste hur bra han fick mej att känna
Hur bra han fick mej att må
Visst bråkade vi som de flesta
Men vår kärlek var så himla fin
Han fick mej att bli den bästa versionen av mej som jag kunde bli
Han fick mej att tycka om mej själv
Jag lärde mej att se på mej genom hans ögon
För första gången gillade jag vad jag såg
Vi skulle bli gamla tillsammans
Han skulle ha maten klar när jag kom hem från jobbet
Jag skulle gå i pension lite tidigare
Vi skulle leva

D man som utomstående eller bredvidstående kanske inte förstår e alla dessa faser
D e inte bara sorgen å saknaden
D e så mkt annat att bearbeta

Den 12 januari 2015 ramlade Roger av stolen på jobbet
Då startade den helvetiska resan för oss
Vi hade två olika biljetter han å jag
Han fick sjukdomsbiljetten
Jag fick anhörigbiljetten
Jag fick vara med om att se mannen i mitt liv förändras dag för dag
Mer å mer av d som var han försvann för var dag som gick
Att se den man älskar mest av allt förtvina, försvinna, förändras e svårt
Ett näst intill omöjlig uppgift
Något ingen borde behöva bara med om

En tid av sjukhusbesök, sjukhusvistelse, provtagningar, behandlingar, operationer inleddes
Mitt i allt detta skulle jag vara navet som fick allt att rulla på
Jag skulle vara den som skulle se till att allt fungerade trots att allt gått sönder i småbitar
Jag skulle stötta å finnas till hands

Ett år å en månad lång blev vår resa
Sen somnade Roger in
Kvar blev jag med en massa känslor som var huller om buller
Hur skulle jag hitta tillbax till d som var jag?
Under ett års tid hade jag levt m att vara fru till en cancersjuk
Nu skulle min roll bli änka
Ensamstående mamma
Jag ar inte redo för d
Inte på långa vägar

Jag hade behövt tid att samla mej
Att bearbeta d jag gått igenom
Att få sörja den friska Roger som jag så vansinnigt saknade
Att få sörja den skjuka Roger som jag inte var så förtjust i
Bara att ha sådana tankar fick mej att tvivla på mej själv
Den Roger blev under resans gång lärde jag inte riktigt känna
Jag vet inte om jag ville d heller
Han var så olik Roger
Min Roger
Min älskade
Jag började att låsa dörren t toaletten
Något jag aldrig gjort tidigare
Jag började att sova m t-shirt på
Något jag aldrig heller gjort tidigare
Roger var så förändrad att d ibland var som att leva m en främling
När den jag älskade mest av allt
Den jag kände utan å innan
Förvandlads t en komplett främling så var d svårt att acceptera
Roger var sej själv emellanåt men de stunderna blev färre å färre

Roger blev ett kontrollfreak
Kanske berodde d på att han inte kunde kontrollera sjukdomen å då valde han att kontrollera något som gick att ha koll på
Tiden t.ex.
Han blev besatt av tider
Han tjatade om tider från morgon till kväll
Skulle han till läkaren kl.12 ville han påbörja resan kl.9
Skulle vi med en buss kl.14 så gick han ut å ställde sej vid busshållplatsen kl.12.30
Åkte vi tåg så gick han å ställde sej vid tågdörrarna en halvtimme innan tåget skulle anlända t stationen
Detta drev mej t vansinne
En frustration som knappt gick att greppa

Så somnade han in
Då följde en tid av allt d som rör ett dödsfall
Begravning
Blanketter
Bankärenden
Avsluta prenumerationer
Avsluta konton
Säga upp abonnemang
Kontakta alla som behövde få veta
Fönsterkuverten med ordet ”dödsbo” stod mej upp i halsen
De gjorde lika ont varje gång de damp ner på hallmattan

Allt detta gjorde jag som en robot
Jag tror att jag gick på autopilot
E så tacksam över mina nära å kära som hjälpte mej
Utan dem hade jag brakat totalt

Så kom tomheten
När allt d mest akuta var över så kom den förbannade tomheten
Jag har velat resa bort
Vara själv
Bara få sörja
Sörja den jag förlorade
Sörja d vi aldrig fick
Sörja d vi gick miste om
Sörja allt d jag skulle gå miste om

Men d gick inte
Teodor fanns ju kvar
D var bara att bita ihop å köra på
Jag fick anpassa mej till ett liv som ensamstående med ett litet barn
Något som inte alls funnits med i min framtidsbild
D va så mkt som gick sönder
Så mkt som jag inte klarade av att laga
Autopiloten slogs åter igen på
Jag körde på för mkt
För fort
För hårt

Jag kan fortfarande känna en sån enorm ilska över livet
Gentemot hur orättvist allt e
Hur bearbetar men d?

Vissa dagar känner jag mej stark
Superhjältestark
Då känner jag att jag kommer att fixa detta
Jag kommer att gå segrande ur denna fajt
Andra dagar kryper jag ihop i fosterställning
Då vill jag bara försvinna å för alltid slippa känna den smärta jag har

Just idag e jag svag
Just dag svämmar d över på alla breddgrader
Tårarna rinner ohejdat
Panikångesten gör sej påmind
Känns som om att d e svårt att andas
Att allt tar emot
Jag e så in i helvete ledsen
Ledsen ända in i märgen
Saknaden gör idag fysiskt ont

Jag har tryckt på paus
Jag blir hemma några dagar
Samlar ihop mej
Limmar fast de bitar som sitter lite löst
Ska försöka att hitta tillbaka till mej
Att hitta min styrka
Min ork
Min vilja
Teodor förtjänar att ha den bästa mamman
Kämpar på så att jag kommer dit igen

Orättvisan

Idag var vi å tände nytt ljus hos R
Då kom ilskan över mej
Jag riktigt kände hur den bara forsade in över mej
Blev så inåt helvete förbannad
Å sen kom ledsamheten
Vad e rimligheten i att jag å min åttaåring ska behöva tända ljus hos den vi älskar mest?
Han ska ju finnas här
Här hos oss!
Vi vill inte hålla på å tända en jävla massa ljus!
Jag vill ha dej här
Jag vill kramas å möjligtvis då ha tända ljus
Att höra Teddes röst när vi står vid din sten; Hej pappa
Fan
Han e åtta år
Orättvisan suger
Big time

My reason for living

När jag for hemåt ringde jag t fritids å sa att de kunde låta Tedde gå hem då jag strax skulle vara hemma. Kommer hem å parkerar, å vänder mej sen neråt vägen för å se om han kommer gåendes. Mkt riktigt. Där nere kommer han sprättandes.  Jag slås av hur lik Roger han är. Han går som Roger, lite framåtlutad. Går utåt m fötterna, som Roger. Han knycker till lite med ena foten, som Roger. Han har långa raka ben, som Roger.
Jag känner hur tårarna stiger å jag fylls av känslan " för den där pojken skulle jag göra allt".
Så får han syn på mej, skiner upp, ler lyfter ena armen å vinkar fort!
Jag vinkar tillbax å blinkar bort tårarna.
Tänker på hur mycket som Roger går miste om. Eller är han kanske med oss å tittar in lite då å då? Jag hoppas d.

Tröttheten

Ibland blir jag så trött på folk så jag tror jag ska krevera

Till dej som sitter sitter å skrevar på bussen så att man får sitta med halva arselet utanför sitsen
Har du svullen pung så kanske du borde söka läkare istället för att sitta å ta upp två platser
Har svårt att tro att ditt paket e så stort så att d e därför du skrevar
Har oxå svårt att tro att någon blir nyfiken på vad som finns där i
Skrevar du så e d antagligen något litet som knappt skulle komma fram med sockerbit å pincett

Till dej som inte vet vad spaken till höger om ratten är
D kallas blinkers
Du ska dra lite i spaken strax innan du ska svänga åt höger el vänster
Som en signal så att vi medtrafikanter ska veta åt vilket håll du å din sketna bil ska fara
D kanske kommer som en chock men stora Volvobilar å BMW e oxå utrustade m denna spak
Tro’t eller ej

Till dej som inte vet vad huvudled är
D e inte den där landningsbanan som du förmodligen har på hjässan
Tunnhårighet el kalhet brukar höra gamla gubbar till å d e dessa som har mest svårt m denna regel
När jag så tutar å hytter m näven som värsta tevefilmshäxan så hytter du m näven tillbax
Du e helt enkelt så jävla trög
Och dum

Till dej som alltid alltid alltid hämtar ditt barn för sent
Tiden som DU skriver in i Dexter e inget hittepå
D e den tiden som du ska ha hämtat ditt barn
Du å ditt barn ska denna tid redan ha lämnat fritids å vara på väg hem

Till dej som storhandlat innan du hämtar ditt barn
Till dej som åker hem efter jobbet för lite egen tid eller helt enkelt åker hem å duschar bara för att du kan
Vi jobbar med pedagogik på fritids
E d barnpassning du behöver så finns den tjänsten att söka på annat håll

Till dej som äter på restaurang m ditt barn å som samtidigt pratar i mobilen
Vad e d som e så förbannat viktigt att du just nu bara MÅSTE prata i mobilen
Du har ditt barn sittandes framför dej
Varför inte ta tillfället i akt å...håll i er....prata m ditt barn

Till dej som låter ditt barn spela TV-spel timme ut å timme in
Din åttaåring får spela GTA utan tillsyn
Din sjuåring spelar Fortnite
På fritids sedan så får jag se lekarna när barnen radar upp varann på led
Ståendes på knä så blir de sen avrättade en efter en
D låter som en skitbra lek för åttaåringar, eller hur?

Till dej som alltid stannar mitt i vägen så att man inte kommer förbi
Till dej som alltid stannar mitt i gången på affären
Till dej som tränger dej förbi i kön
Till dej som tror att barnvagn alltid har företräde
FLYTTA PÅ DEJ FÖR BÖVELEN!

Sist men inte minst
Regler är till för att följas
Vad e problemet???

Saknaden

Vi som bär sorg, vi vet att allting inte alltid ordnar sig
Vi vet saker om tomrum, om längtan, om mörker
Vi vet saker som vi inte skulle vilja veta.
Ibland säger människor till oss att vi är så starka
Och vi vet att vi mycket hellre skulle vara icke-starka
Och slippa sorgen
Vi bär vår sorg på olika sätt.
I början bär vi den utanpå, ett ytterplagg som ska skyla oss
Skydda oss mot att bli alltför sårade
Visa hela världen: Behandla mig varsamt
Men den där regnrockssorgen, den försvinner
Många tror att den långsamt skavs av
Som ett slitet plagg, så tunt att det är mer hål än tyg
Men så är det inte
Sorgen kryper inåt istället
Syns mindre, boar in sig stadigare
Vi behöver inte längre skydda huden från varje beröring
Vi tål ovarsam hantering
Men sorgen har inte försvunnit,
Den har flyttat in
Blivit ett med kropp och själ
Som en extra armbåge om du så vill
Ibland värker det i den, ofta inte
Men alltid, alltid finns den där
En påminnelse om att man inte kan lita på livet
Till sist tror jag att sorgen hittar sin plats
I nervsystemet
Men ett annat nervsystem än kroppens
Ett nervsystem med trådar som går långt utanför en själv
Hela vägen upp till himlen
Hela vägen ner till helvetet
Ständigt med känselspröten ute
Denna gång inte av rädsla för att såras
(Man slutar vara rädd för det efter ett tag)
Men hela tiden på spaning
Nog måste du finnas där, någonstans, du som jag saknar
För det kan inte vara så att du inte finns
Du påverkar mig så mycket
Du måste vara där
Hela vägen upp till himlen
Och ibland hela vägen ner till helvetet
Det är kärlekens väg
Den trasigas väg
Och det som jag ska berätta för dig
Som ett hopp, som en livlina
Det är att de där känselspröten som vaktar
De trasslar in sig i andra människors känselspröt
Och tillsammans bildar vi ett nät
Alla vi som går med nerverna ute
Och i det nätet fångar vi varandra
För den som sörjer vet också
Att ingen som sörjer är ensam
Alla bär vi något
Och vi blir ett nät
Och när vi faller
fångar vi varandra

lättnad

jag höll ganska hårt i ratten när jag styrde mot västerås i eftermiddags. ylva följde med å d va såååå skönt att ha sällskap å så skönt att hon så självklart erbjöd sej.

jag klev in i rummet. sköterskan frågade om jag visste hur undersökningen skulle gå till å jag svarade nej. hon sa: jag kommer först att undersöka dina bröst, känna igenom dem. sen tar vi bilder å d e fler bilder än vid en vanlig mammografi.
jag känner nu hur jag blir rädd å ledsen. hon ser d å tar mina händer å säger: jag ser att du tycker att d e jobbigt.
hon lugnar mej å fortsätter sen att berätta hur hon ska gå t väga.
en läkare ska sen titta på bilderna å sen blir d ultraljud å eventuellt ett nålstick för att antingen tömma eller ta ett prov på d som är där.
nu trillar tårarna på mej å d enda jag tänker e att d kommer att va nåt elakt i bröstet å att tedde kommer att bli föräldralös innan han fyllt 10.

hon klämmer fast mina tuttar å maskinen å tar bilder från alla möjliga håll å kanter.
får sen sitta en stund å vänta medan läkaren tittar på bilderna. då kommer tårarna igen å jag frågar om jag får hämta min väninna å d får jag så klart. ylva kommer å sitter m mej.

så blir d dax för ultraljud. den kvinnliga läkaren häller på nåt kallt klet över tutten å drar sen med en apparat. hon ber mej att titta på monitorn å där uppenbarar sej en svart runt boll.
hon säger; där har du knölen du känner å d e en ofarlig vätskefylld cysta.
är den ofarlig? frågar jag.
hon svarar ja å då forsar tårarna fram. jag gråter fult å hulkar å snorar. all min oro, rädsla, ilska å skräck bara rinner av mej å jag blir så vansinnigt lättad. ylva gråter oxå å tar min hand.

så tar hon fram en spruta som e kopplad till en slang. hon ber mej att titta på monitorn då hon säger att d kan kännas bra att se att den mörka knölen försvinna. jag ser på skärmen hur nålen sticks in i mitt bröst, jag känner knappt sticket, koncentrerar mej på skärmen. ser hur nålspetsen når d mörka partiet, hur den trycker på å d mörka lixom håller emot, så går d hål å nålspetsen syns inne i d mörka området. så säger hon; nu suger jag ur. jag ser på skärmen hur d svarta partiet minskar å till slut e d helt borta. å jag gråter igen.

jag har under de sista 3 veckorna målat upp så många olika scenarion i huvudet å de flesta har inte haft lyckliga slut. de cancerresor jag varit med om har varit rena rama helvetet å min skräck inför att få gå igenom ytterligare en cancerresa, gjorde mej livrädd. d kan så klart fortfarande drabba mej men just idag så e jag så förbannat lycklig å tacksam över att denna knöl va en ofarlig en.

HURRA!

När knölen är en ofarlig vätskefylld cysta så firar man med ett glas rött!!
HURRA!!

Auntie

Igår morse fick bror och svägerska sin efterlängtade August. Teodor har längtat som en tok och nu fick han äntligen titeln ”kusin” på riktigt. Jag hoppas att de låter oss komma och hälsa på inom kort så att storkusin får hålla i sin lillkusin.

Ångest

De första dagarna på lovet var till bredden fyllda av ångest. Rädslan svämmade över inom mej. Ilskan visade sej ofta. Öron låg som en tung jävla sten i magen.
Så kom det tre ganska bra dagar. Jag fyllde dem m vänner, aktiviteter av olika slag å d kändes som om att "Jag kirrar allt!"
Så idag är den förbannade klumpen tillbax. Gråten ligger precis under ytan å darrar..bara väntar på att få vridas på.
Jag är totalt livrädd å skräckslagen inför måndagens bröstundersökning.
Gång på gång flyttas handen till mitt vänstra bröst å jag tänker: den här gången är knölen borta.
Men inte.
Den är där. Hur förbannat mycket jag än önskar den åt fanders.
Cancer är det som skrämmer mej allra mest. Mest av allt i hela världen. Cancer å döden. Två saker som ligger ganska nära varann. För nära om du frågar mej.
Bara tanken på att kliva in i samma rum där mamma behandlades gör mej yr.  Samma ställe där hon felbehandlades gång på gång å som slutligen tog livet av henne
Jag är livrädd för att gå igenom samma sak.
Tankarna går inte att styra. Helt okontrollerbara så far de åt alla håll. Jag har i mitt huvud skrivit testamente. Jag har gråtit å svurit över livet som fan aldrig ger mej en chans. Jag har i mitt huvud planerat för Teodor. För hans framtid utan mej.
Fan. Nu vrids kranen på igen.
Rädslan förmörkar allt å jag har inte alls förmågan att se något positivt just nu.
Runt omkring mej insjuknar folk i alla åldrar i cancer av olika slag. Den visar ingen som helst barmhärtighet.
Sade jag att jag hatar sjukdomen??
När mamma gått bort så tänkte jag helt kallt att inget, inget kan hända Teodor under vår graviditet. Kanske var det en skitbra inställning. Just då. Jag var starkare än någonsin när jag väntade honom. Jag mådde så himla bra å jag älskade verkligen att vara gravid.
Jag trodde att livet varit tillräckligt grymt mot oss. Att mamma dog tre månader innan Teodor kom ut till oss. D e en sorg jag aldrig kommer över.
Så drabbades vi igen av den vedervärdigaste sjukdomen av dem alla; cancer. Denna gång i form av en hjärntumör. Vi tänkte från dag ett vi skulle fixa detta tillsammans. Jag tror att Rogers positiva inställning å hans jäkla fighting spirit gjorde så att han fixade ett helt år med detta helvete.
Jag har alltså väldigt låga förhoppningar inför att jag inte skulle bli drabbad. Cancer slår till när den vill å på vem den vill.
Fanns det en framspolningsknapp så skulle jag trycka på den nu.