måndag 11 februari 2019

Vägen upp

D tog alltså stopp
Tvärstopp
Gråten ville inte sluta å oron höll på att äta upp mej inifrån
Jag blev sjukskriven å har nu fått börja m antidepressiva igen
De har fått mej att  bra förut så de får chansen nu igen

Panikångest
Dessa attacker har jag inte haft sen jfåag var tonåring
Då hade jag d några ggr
Har även haft lite krypningar i kroppen av å till men aldrig så att d har hindrat mej på nåt vis

En morgon på toaletten såkänner jag hur benen lixom försvinner
Hjärtat slår galet fort å hårt
Svetten börjar rinna
Armarna blir iskalla
Jag blev så klart rädd men fattade att d va ångest
Jag försökte att ta d lugnt
Sa t Tedde att jag var lite yr å att jag skulle vila en stund
Ville inte skrämma honom

Jag la mej på sängen å försökte att andas lugnt å stilla
För att lugna mej
Efter en stund avtog d å jag kände mej ok
Lite mörå utpumpad men ändå ok
Kände mej oxå stolt över att jag klarat av att genomlida denna pärs
Kändes som en pärs trots att d inte handlade om så många minuter

Jag har nu varit hemma i lite mer än 2 veckor
Jag börjar dagen m en promenad efter att jag lämnat Tedde i skolan
Har gått allt från 20 min till 1,5 timme
Rörelse har gjort mej gott
Har oxå varit till gymmet ett par ggr
Inte regelbundet men jag har iaf tagit mej dit
Jag hoppas att jag kommer ini d igen å att d blir som en vana att gå dit
Jag mår ju bättre av rörelse

Årsdagen närmar sej å jag tror att den spökar lite
Dock tror jag att knölen i bröstet var d som utlöste mitt mående denna gång
All oro å alla tankar som hann snurra runt innan jag fick besked om att den var ofarlig
Jag e mästare på att älta emellanåt
Ska försöka att komma ut den nedåtspiralen
Inget blir bättre av d
Iaf inte för mej

Jag har rensat ut en massa här hemma
En del skickade jag upp på vinden men d mesta hamnade i sopen
Känner att jag behöver ändra lite
Ta bort lite
Få lite luftigare
Göra d till mitt

Jag har plockat bort saker efter Roger
När han precis hade hårt bort så satte jag upp massor av bilder å minnen av honom
Nu känner jag att jag e redo att plocka ner lite av allt detta
Roger är numera en del av mitt förflutna
Han kommer inte att vara en del av min framtid
D betyder inte att jag glömmer honom på något vis eller att jag raderar honom
Inte alls
D betyder bara att jag fattat att han inte kommer tillbax
För att jag ska kunna resa mej å komma vidare så måste jag rensa lite
För att inte ständig bli påmind om d jag förlorat

Jag fattar att detta inte e gjort i en handvändning
Men jag tar ett steg i taget
Med stödet från vännerna, Teodor, bror å pappa så ska jag ta mej upp
D gäller bara att få tankarna med på tåget
Lära mej att tänka på ett annat sätt
Att se d positiva i d jag har
Att glädjas åt d som finns runt mej

Ett steg i taget


Inga kommentarer: