Läste något fint:
Uttrycket “jag beklagar sorgen” har en fin tanke men egentligen helt fel uttryck. Sorgen ska få finnas när man förlorar någon, det är förlusten man ska beklaga. I Finland säger man “Otan osaa suruun”, det vill säga “jag tar del av sorgen”. Samma tanke, men mer tröstande.
När du försvann så försvann oxå chansen att få lära känna mer av dej.
Saker som jag kom att missa med dej. Saker som du inte hann dela med dej av.
Sorgen kommer tyst om natten, när världen somnat in. Den lägger sig så tungt på hjärtat, och stjäl en bit av frid.
Det finns så många ord att säga, så mycket kvar att ge. Så många stunder man vill återfå, så mycket mer man vill få se.
Men kärlek dör aldrig ut, den byter bara rum. Den lever kvar i våra minnen, när saknaden känns tung.
Och även när tårarna faller, och vägen känns för svår, finns kärleken kvar inom oss, som aldrig ifrån oss går.
För den som lämnat våra händer har satt spår i våra liv. Och mitt i sorgens mörka timmar finns kärleken för alltid kvar. ❤️
Jag önskar så att jag var som de flesta andra.
Alla de som inte ser, känner och tar in precis allt.
De flesta tar saker å ting med en axelryckning å går sen vidare.
Hos mej går det rakt in.
Utan skyddsnät.
Jag känner dina känslor.
Jag tar in stämningar å känner av att något skaver fastän det inte uttalats.
Jag är leds på att förstå, känna in, falla isär å sen pussla ihop bitarna igen.
”Om inte jag löser det så gör någon annan det”- tänket.
Det stressar mej något ofantligt.
Att bära ett stort ansvar på mina axlar men ändå känna att jag aldrig räcker till.
Att jag aldrig är bra nog.
Jag förstår inte varför du inte kan prata direkt med den som din fundering berör.
Jag mår fysiskt å psykiskt dåligt av falskhet.
Jag har svårt att förstå varför man först å främst väljer att vara elak istället för vänlig.
Världen har blivit en kall plats.
En värld som jag inte riktigt kan känna mej till freds med.
Det där filtret som många verkar ha, var finns det att få tag på?
Kan det köpas?
Kan det tillverkas?
Jag vill också ha ett filter som sorterar bort negativa tankar.
Andras uttryck av dumheter.
Ett filter som sorterar bort det där som känns i rummet men som inte går att ta på.
Det obekväma.
Det jobbiga.
Det många gånger outtalade.
D va ett tag sen jag skrev här i bloggen. Dagar kommer å går å ibland så finns inte riktigt orken el suget. Kände dock idag att d va lite som pockade på å ville ut.
I början av veckan så brann Ögir ned t grunden. Jag åkte dit på kvällen e jobbet, parkerade å klevir bilen å bara stod å tittade. Tankarna for omkring å så många minnen kom fram. På Ögir träffade jag Roger för första gången, där hade vi hans femtioårsfest å även hans begravningsfika. Sååå många bra konserter jag sett där. Å mindre bra. Weeping ploppar så klart upp å så även Tommy Körberg som jag var på m Karin, vilken pipa å vilken kväll!
Igår samlades några av vännerna vid Ögir å tillsammans så bytte vi ut å satte upp ett nytt stängsel. D va fint å se så många samlas för att hjälpas åt. Per passade på att tacka å han sa att d så klart kommer att finnas ett nytt kulturställe så småningom å d va d nog ingen av oss som tvivlat på. M gemensamma krafter så kommer d att bli ett nytt ställe att vara tillsammans på. D blir fint.
Jag var hemma från jobbet torsdag å fredag. Hela kroppen sa ifrån. Jag e så trött så trött så trött. Jag e ganska stabil psykiskt men stämningen på jobbet e…ja va ska ja säga…tvi vale! D e en hög tröskel dit å jag räknar timmarna tills jag får gå hem igen. D som gör att jag går dit e barnen. Vore d inte för dem så…. Jag tänker att en vinst på Euro jackpot vore fint. Då kunde jag hitta på nåt annat att fylla mina dagar m.
Vad som e galet undrar ni? Ja i vilken ände ska man börja…förändringar som leder till försämringar, d kan inte bli annat än pannkaka. Tror att d kommer att ta en ände m förskräckelse. Flera anställda ser sej om efter annat. Jag med men inte inom samma bransch. D e nog same same vilken skola man än hamnar på här i Köping. När jag flyttade tillbax t Köping så va d som att åka tillbax lite i tiden. Både skola å fritids låg efter i d mesta om jag jämförde m Stockholm. Så skedde en del förändringar till d bättre å d kändes ändå ok. Nu d sista året e d allt annat än ok. Handen upp ni som har en chef som efter ett år och två månader fortf inte hälsat på dej på din avdelning….?…….
Tro nu inte att allt en pest å en pina. Förutom jobbet så e d ok. Jag å Teodor mår bra. Vi har hittat en lunk som, oftast, funkar för oss. Lite gnissel i maskineriet emellanåt, d e ju en blivande tonåring vi snackar om. Han har börjat att testa mej lite å d e jag inte van vid. Att tjata på läxläsning e heller inget som jag e van vid. Igår gjorde vi ett schema för honom. Där står vilka dagar han ska göra vad tex läxor, aktiviteter å annat. Dagliga sysslor som att bädda sängen, diska matlådan å packa i å ur skolväskan står oxå med. Detta schema skall nu följas, annars blir d inte fredags- eller lördagsmys. Så d så!
Solen skiner ute idag å d känns skönt. Jag var förbi Roger å tog bort lite ogräs å utblommade växter. Känns skönt å prata lite m honom. Ni som fattar ni fattar. Teodor har varit på basketträning å stack sen hem t en kompis. Känns fint att han har kompisar. Värmer ett oroligt mammahjärta. Emellanåt känns d övermäktigt att vara ensamstående förälder. (Jag är gift, min man råkar bara vara lite död.) D e ett enormt ansvar å d va ju inte tänkt att jag skulle stå ensam m d ansvaret. Teodor e en superfin grabb så jag har än så länge gjort ett makalöst (eller make-löst…) jobb å d e jag stolt över! Men så kommer oron å den gnager….Är jag verkligen tillräcklig? Teodor har förlorat många vuxna förebilder de sista åren men på d stora hela så har han tagit d bra. Jag, Roger å Teodor pratade mkt m varann d e nåt som jag å Tedde har fortsatt med. Han kan oftast sätta ord på d han känner å tänker å d e jag tacksam över. Jag gör mitt bästa för att förklara hur vuxna ibland sätter sej själv först å att d då kan bli knasigt. Att de oftast kanske inte menar att göra honom ledsen el besviken men att d ibland blir så ändå.
Jag känner oxå en viss besvikelse inför en del människor. Såna man trodde man kände å kunde lita på som hugger en i ryggen. D e allt annat än kul. Just nu känner jag inte att jag behöver ventilera detta m berörda, d räcker m att ta avstånd. Fula ord å osanna ord får stå för dem. Jag mår bra å d e d viktigaste. Svek e inget jag tar lätt vid. D blir svårt att hitta tillbax om viljan skulle finnas. Just nu gör den inte d å jag ställer mej mkt tveksam t att den kommer att infinna sej.
