Årskrönika 2020

 En storslagen titel på ett mindre storslaget år. Ett år som inte riktigt e slut än, men va tusan, detta året har inte uppfört sej som jag velat så då gör inte jag d heller. Here goes;

D gamla året firades ut m Tedde å d nya året firades in m en fika m Spasse. Vi mumsade palt hos moster Berit å d va smaskens! Den 4 januari fyllde August 1 år å d firades så klart! Teodor e sååå lycklig över att ha en kusin så d riktigt glittrar i ögonen när han pratar om honom. ❤️ 

Vågen visade tresiffrigt å då beslöt jag att ta tag i d. Sagt å gjort, gick m i Viktväktarna i februari å d funkade bra!

Första vabben kom andra veckan i januari. Kanske skulle ha fattat att d skulle sätta tonen för år 2020. Samma vecka var jag på undersökning av min axel. Blev skickad för att göra ett diagnostiserande ultraljud. D påvisade frozen shoulder. Inte skönt nånstans. D värkte dag som natt å hela tiden. Även en förkylning kom på besök. Yeeeey!

Efter nån vecka kom även nackspärren from hell. 

Testade akupunktur för min frozen shoulder å d hjälpte lite grann. Behövde dock mer smärtlindring å fick värktabletter utskrivna.

Pizzerian under hade inbrott tre ggr under januari å februari. Kändes tryggt. Not! Att sen se förövarna springa in i porten på andra sidan gatan.....mysigt....not.

Den 20 februari va d så dax att få en kortisonspruta i den onda axeln. Var riktigt rädd innan för att d skulle göra ont men d gjorde inte ont alls. En liten ilning kändes å en konstig känsla men ingen som helst smärta. Värken släppte nästan med d samma å d va som en dröm att va smärtfri!

Min barndomsvän Stina, som numera bor i England, var på besök i Köping m sina pojkar Ben å Leo. Tedde lekte m Leo varje dag då de var här å d va så skoj å höra dem tjattra på engelska.

I mars kom d där jäkla coronaviruset. Ofattbart egentligen hur snabbt d kan spridas över världen! Å pga att nån i Kina ätit knasiga djur....!?

Den 23 mars, på Teddes födelsedag, blev jag sjuk. Feber å förkyld. Den 26:e försvann min lukt å smak. Den var sen borta i ca t veckor. D va galet konstigt. Jag testade att lukta på alla möjliga saker; spritpennor, aceton, vinäger, parfym..ja allt man kan tänka sej men inte minsta tillstymmelse t doft kände jag. Inte heller nån smak. Tedde skulle skoja m mej å hade i salt i mitt kaffe. Jag kände ju inget så d skämtet föll platt...Hostan infann sej sen. 

Den 30 mars fick Tedde feber. Han va slö, trött å snuvig. Hans sjuka stannade i tre veckor. Min i fem.

I april hade jag tappat elva kilo tack vara Viktväktarna. Hurra!

Den 20 april var jag tillbax på jobbet d kändes skönt! Fem veckor hemma...ingen hit! Tedde bar sjuk i tre veckor å han klättrade oxå efter väggarna de sista dagarna. Jag hade fortf känningar i lungorna men ingen kunde ge nåt riktigt besked om hur länge d kunde sitta i. Jag lärde mej att leva m d efter ett tag. Än idag e d konstigt i bröstet. Har dock vant mej nu. 

Sista veckan i april fick Tedde feber. Igen. Å jag fick för andra gången avboka tiden för sprutan i hälsenan.  7 maj fick jag så en ny tid å då tog jag sjuktransport t Uppsala. Fick sprutan å åkte sen hem m samma chaufför. Inväxta kärl i hälsenan e inget jag rekommenderar...D gör ont!

Den 10 maj sade jag upp Teodors fritidshemsplats. Tänk va stor han blitt!!! D e galet så fort d går! 

I mitten av maj åkte vi t Kolmården m Erica å Alexander. Bodde på deras vildmarkshotell å d va helt fantastiskt! De hade oxå coronaanpassat allt å d kändes skönt! 

18 maj va d årsmöte m styrelsen i bostadsrättsföreningen å d va mitt sista uppdrag som sekreterare. 

Köpte solskydd t balkongen å d monterades i slutet av juni. Blev sååå bra!

Vi besökte en del badplatsen under de varma dagarna. Vi var t Malmön, Sandabadet, Sandviksbadet, campingbadet i Surahammar bla. 

Tedde hade fotbollsträningar under våren men då han missat en del pga covid-19 så tappade han sugen lite. D va en del poolspel både i Köping å på annan ort å jag hade kiosktjänst ibland. D e rätt skoj å stå å sälja å småprata lite m de andra föräldrarna. 

Midsommar firades som vanligt i Vallby hos Lillemor å Zeke. Dock i en mkt mindre variant. D va trevligt d m. Vi åt gott å eftersom jag körde så blev d en ganska tidig kväll. Solen sken å d va såååå skönt. Inte alls så som d brukar vara vid midsommar....

Den 26 juni gick jag på semester. Hurra! Inledde semestern m att kolla om jag hade antikroppar mot covid-19, men d hade jag icke... Vi for sen t Sala å hälsade på Anna å hennes grabbar Leo å Charlie. Tedde å Charlie fann varann å de hade såå kul ihop. Vi pratade massor, åt gott, drack gott, solade å bara njöt.  E häftigt m vänner som man inte träffar så ofta men när man väl gör d så känns d som om att d va igår man sågs. 

Juli inleddes m att jag målade tak å väggar i badrummet. Blev riktigt bra! Tog en shoppingdag i Örebro m Ylva. Riktigt najs! 

Vi åkte t Furuvik m Erica å Alexander. Gick i parken, åt lunch å sen fick killarna  bada innan vi för hemåt.

Den 15 juli for jag å Tedde t Malmö. Petra å Levi var där å hälsade på Maria så vi träffades lite. Gick på museum å på restaurang. Älskar Malmö å älskar att strosa runt där m Tedde. Vi badade å solade vid Ribban. Mys! Vi var t Disgusting food museum å d va en upplevelse! Tedde va de modigaste av oss två...

Åkte sen t Eslöv å hälsade på My, Saga å Nadine. Vi badade bla i Bjärred. Sandstrand å saltvatten!!! Hurra!

Vädret var toppen i juli å jag låg ofta ute på innergården å solade. Lyssnade t ljudbok el läste. Njutbart!

Tedde bröt pektån när vi va badade m Erica å Alexander. Detta skedde nån vecka efter att jag brutit stortån då jag å Tedde spelar fotboll m en ballong. Samma röntgenläkare....hihi...

Sista helgen i juli kom My, Saga å Nadine hit å hälsade på. Vi badade, åt å drack gott å bara myste. 

Vi gjorde lite dagsutflykter under semestern. Vi for t Hallsta å åt goda våfflor vid kanalen, vi var t Fellingsbro å Nostalgibyn, vi åt god mat på Skeppis, Kirin, Sjömagasinet, Agrill, Basilico, Bishop, vi fikade å hälsade på hos folk utomhus, testade de två nya sushiställena i Köping, besökte Poesiparken i Västerås å d blev Teddes favvopark! Vi åt god mat från Thaibilen. Hon bommade tyvärr igen i slutet av augusti.

I september följde jag m en vän t lungkliniken i Västerås. Hon drabbades av lungcancer å jag fick för mej att jag skulle fixa att köra henne å att följa m på undersökningar. Jag pallade två sen bröt jag ihop. D blev för mkt att sitta å titta på röntgenbilder å tala om cellgifter å strålning. Som tur var förstod hon men jag kände mej ändå usel. 

Jobbet har under detta år varit ett skämt. Fritids har fått stå tillbax på så många sätt å d har känts så dåligt. Vikarier å ordinarie som har fått komma å gå som de har velat, de har fått göra som de har velat å ingen har brytt sej. Sååå frustrerande när man själv bara vill göra sitt bästa å d inte uppskattas. Hade jag inte haft Ylva på jobbet så vet jag inte vad jag gjort. Vi har stöttat varann å d har varit sååå mkt värt!

Den 12 oktober fick Teodor sin andra å hett efterlängtade kusin. Madicken! Tyvärr så har Corona gjort så att vi inte kunnat ses så ofta. Hoppas att nästa år blir bättre på d viset.

Jag var iväg på en krokikurs i Kungsör i mitten av oktober. D va såååå kul! Hade sett fram emot att få fortsätta m d men Corona satte stopp även för d...

Jag testade på yin yoga. D va en häftig upplevelse å d slutade m att jag storgrät. Tänk så kroppen kan reagera?!

I november fick Teodor glasögon. D va under skolsköterskans test som d uppdagades att han inte såg så bra som han borde. Vi köpte två par på Spevsavers å hittills så har han bara behövt ha dem i klassrummet. 

I november blev jag påbackad på en parkering i Västerås. Tack å lov bara plåtskada fram å hon som körde på mej stod för kalaset. Tur att d va en trevlig en som backade på mej...😉

Både jag å Tedde fick så feber i november. En kort vända denna gång dock, tack å lov.

Min födelsedag i år var en enda stor besvikelse. Jag saknade Roger å d blev många tårar som fälldes den dagen. Lillemor hade tatt m Teodor å handlat present å d värmde. ❤️

Den 3 december ramlade Tedde på gympan å bröt handleden. D tog 23 timmar innan han blev opererad å d va lååånga timmar då d va jobbigt att se honom ha ont. Två stift opererades in å dessa ska tas ut den 4 januari. Vi sov på sjukhuset en natt. Personalen på barnavdelningen var helt fantastiska!

Den 17 december gick jag på semester å den firades in m att jag å Ylva käkade på Harrys. 

Vi åkte t Årsta den 21:a å hämtade Fredrik. Han var sen kvar hos oss till den 26:e. Julen blev annorlunda i år då d bara var vi tre som firade, men den blev riktig bra! Vi åt gott, lagade mat ihop, kollade på julfilmer å serier, vi promenerade lite i pruttvädret, shoppade lite men mest av allt så var vi bara. Vi hade d gott. Teodors besvikelse över att vi inte fick komma till Patrik å Lotta gick över å han kände sej sååå nöjd m att ha fått umgås m sin morbror i sååå många dar. 

Julledigheten har varit skön å den e fortfarande inte slut. Vi har inte gjort mkt då d inte går att göra så mkt pga covid-19 som fått sej ett uppsving. Tyvärr. Vaccin har börjat att delas ut. Få se när vi får chans att ta d. Vi har tittat mkt på film, serier, vi har ätit gott å d märks på vågen...Hade gått ner nästan 18 kilo i höstas men sen kom en svacka å jag har nu gått upp några av de kilona. Känner dock ingen panik över d. Jag vet ju att Viktväktarna funkar å när helgerna e över så ska jag ta tag i d igen. 

D har fortfarande inte kommit nån snö. De få flingor som kommit har smält bort fortare än kvickt. Just nu e d snöblandat regn som kommer ner. D e grått grått grått. Lite vitt skulle nog muntra upp.

När jag satte mej ner för att skriva detta å läste i min dag ok, så inser jag ju att d inte bara varit nattsvarta dagar i år. Vi har ju haft fina stunder oxå. D e väl så att man minns de pruttiga stunderna bättre..hur knasigt d än låter. Jag hoppas dock på att 2021 blir en bra år å att de får hejd på smittan. Att vaccinet funkar. Jag hopppas på att Teodor mår bra å att han får en bättre skolsituation. D har varit under all kritik detta året. Jag hoppas på att jag får en bättre jobbsituation. Jag hoppas att jag får må bra.

Tack för ordet. Gott nytt åt på er

Världen med nya ögon del 3

 Måndagen den 3 augusti gick flyttlasset från Annedal t Köping. Under helgen fick vi galet mkt hjälp av vänner. Vi skrapade å målade, tapetserade å fixade. När så lasset anlände lyan på måndagen så var ett helt gäng här å hjälpte till. Vi var två personer i varje rum så uppackningen gick m en jäkla fart. Vänner, d e riktigt bra grejer!! Så tacksam över de, jag fick m på köpet så jag slog mina påsar ihop m den långe, ❤️

Den 10 augusti började jag så på Nibbleskolan. När jag kom dit så var ”mitt” fritids tomt å jag hade ingen kollega. Där å då kan vi snacka ångest. Ångrade allt m flytten å att jag lämnat Beckombergaskolan. Ångest m stort å...  Efter nån vecka erbjöd sej Ylva att jobba m mej å d va verkligen ett lyckokast! Vi jobbar fortf ihop å d kunde inte va bättre!

1 september fick vi svar på Rogers röntgen å då höll skiten sej i schack. Han fick fortsätta m cellgifter.

När jag läser min dagbok från hösten 2015 så fattar jag så här i efterhand inte hur jag orkade. D e så mkt motvind att hälften hade varit nog. Jag kämpade för att få Roger på gott humör, jag fick kämpa för att hålla ihop mej, jag fick kämpa för att vara en fungerande mamma, jag kämpa för att hålla ihop på jobbet. D va lixom full fart hela tiden, ingen tid för paus el vila. Oron malde å tankarna snurrade varje vaken stund. Jag vet att jag minns hur de där första sekunderna då jag vaknade kunde kännas ok. Å i nästa ögonblick. Lägg sen till Rogers personlighetsförändring. Den var svårt att acceptera å d känns fortf jobbigt att tänka på den. 

1 december fick vi svar på ytterligare en röntgen å den såg oxå bra ut. Den 22 december började så en försämring att synas ganska tydligt. Rogers vänstra sida hängde inte med lika bra som innan. Den 29 december for vi t akuten i Västerås å i Köping. En datortomografi gjordes å d visade sej att d va en förändring i huvudet å ett ödem. Den 10 januari funkar Rogers vänstra sida nästan inte alls. Vi var oroliga båda två. Den 13 januari åkte vi t akuten tillsammans m Per. Då hade Roger fått nog å ville inte leva längre. De ville inte ta emot honom men jag satte mej på en stol å sa: Jag sitter här tills ni skriver in honom. Om han måste vänta hemma på en plats på Karolinska så kommer han inte att finnas kvar hos oss i morgon. 

D gav resultat å Roger blev inlagd på avd 2. Den 15 januari blev han så förflyttad t Karolinska i Solna. Den 18 januari fick vi så träffa läkaren Gaston Schechtman å svaret vi fick på röntgen å provet va skit. D va en vätskefylld cysta m cancerceller. Vi fick sen åka taxi hem via Sala. Den resan va så otroligt påfrestande för Roger att han va helt slut. Så här i efterhand skulle vi inte ha åkt taxi, d skulle ha varit nån for, av sjuktransport.

25 januari blev han inskriven på Karolinska igen å den 26 opererades han. Shunten i huvudet hade hamnat snett å d åtgärdades. Den 28 flyttades han t Köping.

Den 6 februari fick han permis över helgen. Teodor längtade efter honom å likaså gjorde jag. Vi stod å tittade i fönstret när han kom m taxi å när han får hjälp ur bilen å jag ser att han har sjukhuskläder på sej, ja då sjönk jag ihop. Han kommer in i lägenheten, tittar inte ens på Teodor så förväntansfullt springer fram t honom utan vänder sej om å säger: Jag vill dö.

Så går han in i sovrummet å lägger sej där. Där ligger han sen resten av dagen. Jag gråter å Teodor e förtvivlad. Jag hade där å då kunnat göra vad som helst för att få Teodor att förstå att d inte va hans fel. Att d va den dumma knölens fel. Tumören. 

På morgonen den 7 februari ringer jag t sjukhuset så säger att de får hämta honom. D fungerar inte att ha honom hemma å sköterskan förstod. Roger blev så klart arg men jag orkade inte. Teodor orkade inte. D va för jobbigt för oss båda. När taxin kom så sa Roger inte hejdå. Han bara gick. Jag å Teodor kramades å grät. 

Den 8 februari fick Roger magsjuka å pga d besöksförbud. Så kom febern å den gick upp å ner hela tiden. Vid tre tillfällen då jag kom upp t sjukhuset i Köping så hade Roger ramlat ur sängen under natten då d både första gången så skulle han få en säng m galler. Så hände d igen å jag ifrågasatte hur d kunde hända. Då fick jag t svar att de hade glömt. De skrev då att han skulle ha säng m grind å även en madrass under utifall d skulle hända igen. Å d gjorde d ju. Tredje gången gillt. Jag höll på att bli galen. 

Roger blev sämre å fick göra en lungröntgen. Den påvisade svampinfektion å lunginflammation. Han blev flyttad t Infektion i Västerås. När vi kom dit frågade de mej om han hade några sår. Jag svarade då att han hade skrapsår på benet å på handen efter att han trillat ur sängen tre ggr. Även ett sår på läppen å d hade han enligt personalen i Köping fått av att han bitit sej vid ett av fallen. ”Bitit sej??” säger då sköterskan å tar fram en ficklampa å säger åt mej att titta i hans mun. Den synen som då möter mej får mej fortf att rysa. Han hade fått herpes i munnen. Tungan, insidan av kinderna, insidan av läpparna å gommen var som ett enda stort geggigt sår. Att han inte skrek av smärta övergick mitt förstånd. De satte in medicin för detta å d gav m sej litegrann.

Roger blev åter igen flyttad t Karolinska. Den 18 februari fick Roger en blodpropp i ena lungan å i benet. D var risk för hans liv å vi fick åka upp t Karolinska. Simon Moretti hette läkaren vi fick träffa då. Han förklarade läget å jag fattade vad han sa fast jag inte ville. Ett nät hade opererats i för att stoppa proppar för att vandra upp t hjärtat. Blodförtunnande sattes in å i och m d så fanns d en risk. Skulle en blödning ske så skulle hans liv inte gå att rädda. Roger själv hade skrivit att han inte ville ha livsuppehållande insatser om d bara förlängde lidandet å d var jag med på. Jag trodde dock naivt att detta aldrig skulle behöva diskuteras. 

Den 19 februari flyttades han åter igen t Köping. 

Den 23 februari ringde läkaren å han ville träffa mej den 24:e. Jag fattade vad han ville prata om men stack huvudet i sanden ett tag till.

Den 24 februari tog jag mej t lasarettet på skakiga ben tillsammans m Jessica. Läkaren pratar om att infektionen är för svår å att Rogers kropp inte orkar mer. Han frågar mej vad jag vill göra då det är jag som närmast anhörig som har sista ordet. Tankarna svindlade men jag visste ju vad Rogers vilja var. Jag när mej själv säga att det får vara nog nu. Att han har lidit länge nog å kämpat hårt. Hårdare än vad jag trott varit möjligt. 

Behandlingen avslutades samma eftermiddag. Jonas å Spasse kom upp m Teodor så att de fick träffas. Tanken va att jag skulle flytta in hos Roger dagen efter så sen vara m honom tills han somnade in. Jag trodde aldrig att d skulle få så fort. Känner mej dock så vansinnigt tacksam över att jag tog dit Teodor samma kväll. Hade först tänkt att inte göra d förrän dagen därpå.

Vid midnatt ringer telefonen å d e Köpings lasarett. Rogers andning e annorlunda å de vill att jag ska komma. 

Kl.00.36 kliver jag in på hans rum. 

Kl.00.35 hade han tagit sitt sista andetag.

D e nåt som jag mår såååå dåligt över. Att jag inte var där den sista stunden. När Roger blev sjuk så ville han att jag skulle lova honom att hålla hans hand så han somnade in. D lovade jag. D löftet bröt jag dock. D har krävts många samtal m kurator å psykolog för att inse att den där sista dagen inte kan uppväga de andra 408 dagarna som jag faktiskt höll hans hand. 408 dagars berg å dalbana. Förhoppningar, krossade drömmar, gräl, ljuva stunder, mysiga dagar, fasansfulla upplevelser, oro, rädsla, lycka å skratt. Så mkt som vi mot vår vilja fick gå igenom. Så mkt skit vi fick vara med om.

D som varit jobbigt för mej e att jag inte kunnat pausa. Rogers sjukdom övertog allt under detta året. Jag fick vara den starka. Den som fixade å donade så att vardagen skulle funka. Som tog hand om Teodor , ständigt påmind om denna oro å rädsla. Det fanns inte tid för mej att vara ledsen. Jag fick inte tid att sörja Roger, dels den han var å dels den han blev. Denna sjukdomsresa har varit så stor på så många olika sätt. Att bearbeta vetskapen om att ens själsfrände ska dö. Att inte kunna göra saker å ting bra. Paniken inför att förlora ens bästa vän. Förtvivlan över att se ens älskade gå sönder mer å mer. Smärtan över att Teodor förlorade sin pappa. Ilskan. Sorgen. Oron.

Jag å Teodor har ett bra liv tillsammans idag. Vi mår oftast bra. Vi är ledsna ibland. Vi saknar varje dag. Vi pratar mkt om Roger. Han finns m oss fast han inte e med oss längre. Jag tränar fortfarande på att bara vara. D e jag inte så bra på. Har varit bra på att fylla dagarna tills de e sprängfyllda å d hjälper inte direkt läkandeprocessen. Jag blir dock bättre å bättre på d. Övning ger färdighet. 

Tack för ordet.